Nu är det ju så att vår lilla kille blir TRE månader imorgon. DET är helt sjukt galet konstigt. Jag kommer ihåg när jag satt och skrev att han var tre veckor. Ooh, tiden går verkligen alldeles för fort :( 
   Nu väger han 6940g och har hunnit bli 62 cm!


   I alla fall så fick han sitt vaccin igår. Än så länge tror jag inte han har eller har haft feber (peppar peppar, ta i trä). Men han var väldigt gnällig igår kväll. Tror dock det berodde på övertrötthet för resten av tiden har han varit typ som vanligt. 
   Eller imorse, trodde jag han hade feber för han var jättevarm och skrek som en stucken gris (visade sig dock vara hungersnöd) så vi tänkte ge honom lite flytande alvedon. Kim hjälpte till. Grejen var bara den att han råkade få lite för mycket på en gång så han satt i halsen...rejält. Han hostade tills han kräktes och nu efter sitter han o småhostar lite då och då, förutom när han sover. Sen skrek han så för han var jättehungrig oså kunde han inte äta för han hostade så mycket :( Det gjorde galet ont i föräldrahjärtanen :(
   Han mår ju bra nu, men hostar lite då och då som sagt. Tänkte att amningen skulle göra det bra igen men det har inte blivit helt bra. Inte farligt väl...någon?

Ibland är det helt enkelt bättre att sova mellan mamma och pappa. Men det är inte ofta.

*Ian gnäller det där gnället som säger "nu är jag hungrig mamma"*
Mamman tar fram maten. 
Ian äter lite, men kommer sedan på att han inte var så hungrig, börjar gallskrika.
Mamman tar bort honom, lugnar honom, för att sedan pröva om han vill ha ändå (brukar fungera). Dock upprepas samma sak. Får lite panik, eftersom det var så det började när han slutade amma helt plötsligt sist. 
Prövade andra sidan men samma sak hände där. 
Mamman gav upp. Gav honom nappen och försökte söva honom. Knäpptyst. "Det fattade du väl själv mamma" menade Ian på, samtidigt som han ändrar riktning och börjar skrika igen. 
Ett par gung (x100) senare somnar han i mammans famn. Lägger ner honom. 20 sekunder. "UUUÄÄÄÄÄHHH" Tar upp honom, han somnar om. Lägger ner honom, 20 sekunder. "UUUÄÄÄÄÄHHH" 

Nu ger mamman verkligen upp och ger över honom till pappan i familjen. Sjäv går mamman maktlös och gråter lite på toaletten och byter linne som var neddränkt av bröstmjölk eftersom brösten trodde det var tömningsdags. 
Pappan tar på pyjamas o strumpor och får honom lugn och plötsligt superpigg.

"Vadå, trodde ni att jag var trött?" LURADE, mohähähä"
Suck. Mamman säger lite desperat att "okej, jag prövar amma honom igen, nu när han är lugn" 
"Ja, men mamma det fattade du väl själv att jag var hungrig SLUUURRRP" En nu lugn mamma sitter och tittar på far och son som busar vid skötbordet och pappan sjunger "You are the sunshine of my life ...lalalal"

Det har lillskiten försökt förklara för mig ett tag utan att jag fattat det. Häromdagen, stoppade jag in mitt finger i hans mun och tusan vad han bet! Han sög inte som han alltid annars gjort, utan bet så det darrade i munnen på honom, oså blev han jättenöjd och glad efter att ha varit grinig! 
   Massa dregel och kliande tandkött...hoppas verkligen inte att tänderna kommer än på ett tag!

När började detta på era bebisar?

Ian fick en ny leksak av sin mormor igår! Vi hade tänkt att köpa en sådan, men så fick vi den istället! En mobilleksak till vagnen! Han är så intresserad av att titta, så vi skulle väl egentligen köpt detta för länge sen. Men nu har han en i alla fall och den är jätterolig att titta och slå på tycker Ian! :) 

Jag har ju glömt berätta!!! I förrgår, när jag skulle hoppa in i duschen, så tänkte Kim träna lillemans nacke lite på golvet (annars brukar han ligga i soffan). Precis när jag tagit av mig alla kläder ropar Kim: 
"Loooviiiis, LOVIS, han rullade från mage till rygg!!"

Jag sprang till vardagrummet i hopp om att han skulle göra det igen. Men...hopplöst fall, det var tillräckligt ansträngande att göra det en gång tyckte lillen. MEN han gjorde det i alla fall! Bara att mamman inte såg :(

   Pappan får dock alltid vara med på alla nya grejer. Första leendet, första skrattet och nu, första gången han rullade! Himla typiskt! Jag missar alltid.
   9 veckor och 4 dagar gammal! Tidigt? Nu vet vi i alla fall att han rullade på riktigt eftersom han låg på golvet och inte i soffan som kan hjälpa till lite. Stolta föräldrar! :)

Mmm, vad min hand smakar gott! Ja det duger så bra när mamma segar med att hämta nappen åt mig.

 

 

 

I morse var jag och Ian till läkaren för 2 månaderskontroll. Som vanligt fick han massor av beröm av läkaren, att han är så rund och fin, vaken blick och en glad kille. Blir alltid lika stolt när alla berömmer honom så :) 

   Nu är han exakt 60 cm lång och väger 6260 gram. Det betyder att han växt 8 cm och gått upp 2,1 kg sen födseln. Han följer sin kurva helt perfekt på strecket :) Älskade, fina, perfekta lilla barn! Vad vi är stolta över dig ♥

 
  

Ian har fått nya kläder! Här är hans nya fina zippoverall/onepiece/dress ifrån newbie :)

   

Något jag tycker är helt fantastiskt, men också väldigt jobbigt är hur naturen reglerar mitt barn rutiner och vad han behöver. 
   Han har ju varit en sådan lätt bebis hela tiden, sovit bra, oftast aldrig ont, nästan aldrig skrikig, glad osv. Vi är SÅ glada för det och kan inte vara gladare och ska väl egentligen absolut inte klaga. Det hade kunnat vara så mycket värre.
   Men, så har vi kommit i ett par olika perioder på ungefär en vecka då han sovit dåligt, vaknat flera ggr på natten för att han vill ha mat. (Enda sedan han föddes har han bara vaknat 1 gång på natten för mat) sovit korta stunder för att ha ätit jätteofta och oregelbundet på dagarna, varit gnällig osv.
   Nu har jag kommit på att, det för det första inte är så konstigt att han är lite gnällig eftersom även han kommer ur rutiner. Men, det jag också kommit på är att han reglerar mina bröst utefter hur mycket han ska växa. 
Ha beter sig såhär i ungefär en vecka, sedan kommer vi in i nya rutiner igen. Helcoolt. 
   Nu har han tex. varit kinkig hela veckan. Plötsligt efter att han sovit bra i två nätter igen, vaknat på samma tider, ammat på samma tider har jag kommit på att han ändrar mönstret lite alltså. 

Madeleine och Ian från när hon var här :)

 

De två senaste dagarna/nätterna har han ätit exakt var trejde timme. Klockan 8, 11, 14, 17, 20, somnar vid 22, vaknar mellan 4-5 , somnar om vid 5-6, sover till 7-8. 
   Han har 2 långa sovperioder på ett dygn har jag märkt och det värsta är att han nu de här två dagarna har reglerats om så att han somnar vid halv 4-4, sover till 19-20 och äter och somnar om vid 22 och sover hela natten. För att sen bara sova någon timme efter att han ammat då på morgonen. Och det är inte så kul för mig. För då får jag typ max 5 timmars sömn. Annar shar jag fått oregelbundna 8 timmar, men iaf fått sova ordentligt och varit utvilad. Så nu ska jag försöka ändra det, om jag kan, o få honom att sova den långa stunden på förmiddagen istället, så sover han längre på morgonen sen istället -som han alltid gjort.

   Wish me luck!

Endast mammas famn duger att sova i på dagarna nu för tiden...om mamma vill att jag ska sova mer än 10 minuter vill säga! 
/Ian

 

 

 

 

Idag fyller vår lilla sparv 2 månader. TVÅ MÅNADER! Det är helt sjukt. Älskar dig lillkillen!


Precis kommit ut ur mammas mage!

Ååh, jag är så lycklig nu! Efter några olika försök tog han bröstet igen! Men det krävdes att det inte behövdes så mycket sug för att han skulle vara nöjd och börja suga tag. Åh, min fina kille, vad han gjorde sin mamma glad denna kväll! Hoppas hoppas han fortsätter nu! 

Uppdatering idag: Han har ammat hela natten och hela morgonen!!! :) men jag är lika nervös inför varje gång...jag försöker att vara lugn och så fort han har sugit tag ordentligt blir jag det också. Men det är ju dumt att nästan få ångest varje gång. 
Deesutom måste jag ha bröstet "redo". Jag använder amningsnapp och i nappen måste det vara lite käk för att han ska vara nöjd, så först måste jag få den att sitta ordentligt, sen få i lite mjölk som ska stanna kvar. SEN äter han :) men det är fan i mig värt! 

Helt plötsligt igår från ingenstans, på förmiddagen ville min lilla kille inte ta bröstet och amma. Eftersom han var vrålhungrig så hade jag lyckligtvis pumpat ut lite som fanns i kylen och när jag gav honom flaskan åt han direkt. Mitt hjärta brast. "Äsch, tänk positivt, det var säkert bara en engångsföreteelse" försökte jag säga till mig själv. Jag skulle inte gett honom flaskan här och jag skulle inte varit så stressad som jag var (vi skulle iväg till djurgården), men det fattade ju inte jag, att det skulle leda till att han inte velat ta bröstet en enda gång det senaste dygnet.
   Jag känner mig värdelös, ledsen och besviken. Varför detta nu också? Ska jag inte få amma mer nu?! Ska jag behöva sitta o pumpa ut mjölk och flaskmata honom...ge honom ersättning? Jag är livrädd för det. Vill ju amma.
Men jag ska försöka tänka först positivt och erbjuda honom bröstet varje gång. Sen om det mot all förmodan inte kommer att funka igen, så ska jag försöka jobba med självkänslan och försöka acceptera att det får bli så. Men tills dess tänker jag kämpa på.
 

   Han är inte helt ointresserad, han tar bröstet typ två gånger och "smakar", men han är för "lat" eller vad man ska säga för att suga tag, helt plötsligt. Han blir arg och otålig när det inte kommer direkt och det slutar med att han ligger och g a l l s k r i k e r, blir helt röd i ansiktet, stretar emot, det kommer tårar både från en ledsen bebis och en ledsen mamma. 
   Just nu känns det jättejobbigt och jag har haft ångest det senaste dygnet samtidigt som jag verkligen, VERKLIGEN försöker tänka positivt. Det är ju inte hela världen om jag måste pumpa och ge ersättning varannan gån han ska äta. Men, som mamma känner man sig ändå dålig och det känns jobbigt att kanske behöva ge honom ersättning och det känns jobbigt att sitta och stimulera brösten med pumpen för att hålla igång det och för att jag ju givetvis vill att han ska äta bröstmjölk om man kan ge honom det.


Är det någon annan som haft det såhär? :( Vad hände?!

Jag misstänker att vår pojk haft lite växtvärk de senaste två dagarna. Han har varit så orolig och gnällig och inte kommit till ro när han sovit att jag fått sitta uppe med honom.
Inatt sov han äntligen som vanligt igen. Skönt för både honom och mig. Inte helt konstigt om han har växtvärk då han bokstavligen växer på längden så det knakar. Han ligger till och med en bra bit över sin egen kurva. Helt plötsligt gick sträcket rakt upp. Stackars liten. 

Nu tänkte vi åka in till stan. Lilleman behöver lite nya kläder! Framförallt bodysar och byxor. Sen ville de visst gå en sväng runt djurgården här, så det ska vi med göra! Det är fint väder i Stockhom idag, imorrn skulle det tydligen bli skit, så man får passa på :)

Vi har då fått en liten godbit som skrattar så ofta han är vaken till unge. Och i förrgår började han skratta när jag pussade honom på magen och upp mot halsen! Ni vet, sådär som man brukar busa med bebisar/barn. 
Det var så härligt! Han är jättekittlig på magen och skrattar och ryser alltid när vi busar sådär, eller drar med fingrarna på magen. Gosigt! En liten notering bara :')