» Storebror vs lillasyster ‹

2015-04-11 / 16:48:00
Lite midre denna gång och några kilo lättare! Men nu är jag klar med dig, flicka lilla, nu får du gärna komma ut! 

Vår skrutt hade rätt hela tiden!

2014-11-26 / 11:55:09
Förra veckan var vi på något som heter RUL (rurinultraljud). Där kollar man att barnet är friskt och man kan även se könet. Östergötlands län är dock väldigt kända för att inte vilja berätta vad det är för kön. Enligt rykten har jag hört att det är pga. att kvinnor "råkar" ramla i en trappa så bebisen dör för att det är "fel" kön. Inte ens i min vildaste fantasi kan jag förstå varför en mor skulle kunna göra något sådant mot sitt barn. Det spelar väl för sjutton ingen roll?! De starka moderskänslor jag har för vår lilla Ian, går inte ens att beskriva. Det finns liksom inga ord, bara en annan mamma förstår kärleken till ens barn. Att välja bort ett barn pga "fel" kön är därför helt, helt vanisinnigt absurt i min värld. Det är ju inte könet jag älskar, det är mitt barn.
 
I vilket fall som helst, varför jag vill veta könet på bebisen i magen är för att kunna förbereda sig mentalt. Jag känner att det är något jag behöver. Man kan förbereda med namn, ev. nya saker om det skulle vara det motsatta könet. Då är det ju klart roligt att ha lite "flickiga" saker som en klänning eller så till sin lilla bebis. Någon mer tjejfärg och kanske någon blomma här och där.
   Även om jag har ett genustänk så är det såklart roligt att köpa något flickigt. Det betyder ju inte att hela rummet kommer vara rosa för det. Vi är väldigt neutrala, Kim och jag. Vi gillar jordnära färger. Det får gärna vara mintgrönt, ljusrosa, beige, gult, brunt osv. Ian har t.ex. ett bedset som är mintgrönt, ljusrosa och grått. Hur fint som helst! Han har två stora tavlor i sitt rum, där det ena är grå och rosa och den andra gul och brun. Om man nu ska tänka genus i färger. 
 
Precis som många andra i Östergötland fick vi inte heller veta könet på vårt RUL förra veckan. Vi fick en megasnabb genomkoll på 10 minuter eftersom de hade gett oss fel tid och en annan tjej satt och väntade utanför, eftersom vi hade börjat på hennes tid. Trots det så erbjöd vi oss att vänta och gå och äta så länge, då vi hade lunchrast båda två. Men nej.
   Jag kände mig otroligt besviken efteråt och det kändes inte alls bra i magen även om det lilla hon kollade igenom såg bra ut. Det kändes ju bra såklart, men inte att vi fick ett så stressigt besök. Men mina hormoner mådde jag dåligt hela dagen. 
 
, jag bestämde mig för att boka en tid på Crocus, en väl omtalad klinik, där det är en man som äger det och arbear själv på. Även min bror och hans dam var hos honom och sa att han är mycket noggrann och har aldrig varit med om att man inte kan se könet på en bebis, som många på MVC uttrycker sig. Eller jo, han kan enligt hans hemsida inte se kön 1/1000 ggr och har fel 1/5000 ggr. Senast han hade fel var för 8 år sedan.
   Jag är SÅ glad att vi gick dit. Kosta vad det kosta ville. Men herregud vad noggrann, lugn och gullig han var! Han tittade så mycket mer än de någonsin gjort på ett RUL jag varit på eller hört om. Han kollade igenom lungor, ögon - för att se att barnet inte hade medfött gråstarr, han kollade hjärtat som andra kliniker, flera delar i hjärnan, artärer i magen och lungor, längd på hela benen, räknade alla fingrar och tår, kollade så munnen såg bra ut osv osv osv. Jag kände mig så nöjd och lugn efter detta besöket! 
 
Men HERREGUD kan du bara säga vad det var för kön någon gång, tänker ni såklart nu :D jaja, jag berättar väl nu då: 
 
Ian hade rätt hela tiden, han ska få en 
 
Vår lycka är total! Eftersom vi bara vill ha två barn så känns det SÅ roligt att få en av varje!!! ♥ (jag tycker det ser ut som hon ligger och ler på kortet :') Min magkänsla har ju också sagt flicka hela tiden. Kims också. Men jag har alltid föreställt mig att jag skulle bli en "pojkmamma" och därför har jag inte känt mig 100% säker. Men oj så rätt våra magkänslor haft, det är den man ska lita på...oftast alltid! ♥

Kärleksbuffar ♥

2014-11-14 / 10:09:00
Sedan två veckor tillbaka, har jag som tidigare skrivit, känt av bebis på riktigt. Den senaste veckan har jag känt mer och mer buffande och jag får alltid en konstig känsla i magen, typ sammandragskänsla i magen när h*n rör på sig, blir till och med lite tungt att andas ibland.
H*n buffas och stökar alltid runt på kvällen när jag går och lägger mig i sängen. Två gånger tidigare har jag känt buffarna utanpå magen, men när Kim lagt handen på, så har det slutat. Igår kväll fick han dock känna han också :') den stunden var lika magisk denna gång som första gången han fick känna med Ian. Vårt andra lilla mästerverk ♥ jag börjar först nu inse att det faktiskt är en bebis till i min mage som snart kommer att komma ut till oss. Helt galet! 

Magbild vecka 20 (19+0)

2014-11-12 / 16:44:40
Hej och hå vad vi tar skutt framåt! Idag går jag in i vecka 20, vilket betyder typ halvtid (+- 2veckor). Herre min margareta! Lika lång tid kvar, sen är bebis här. DET är för mig väldigt svårt att förstå eftersom denna tid sedan vi fick veta att jag var gravid, vilket var precis i början av graviditeten, till nu har gått ruskigt, läskigt, ofattbart fort! Jag hinner inte meeeeeed. Om mindre än en vecka, närmre bestämt nästa tisdag ska vi på RUL. Där kollar vi storleken på bebisen, mycket annat som organ osv. samt ev. köööön! Vi kommer ta reda på det, såklart, jag är så nyfiken, och Kim med. Så om det går, om h*n inte kniper med benen så får vi veta om inte ens en vecka vem vi väntar på! Så spännande! Vi tror antagligen på flicka här hemma! Men jag är ändå kluven, jag känner mig inte lika säker denna gång som jag gjorde med Ian. Då visste jag bara från början att det var en pojke. Någon sådan självklar känsla har jag inte haft denna gång.

Viktuppgång: +3 kg, lite drygt.
Känns bra att jag inte gått upp mer än så än sålänge! Börjar känna att jag möjligen inte kommer överstiga "målet" för att inte gå över 15 kg denna graviditet. Jag hoppas jag inte ens går över 10 kg. Sist var det 21 kg! Hua!

Mina ångestkänslor gentemot Ian har börjat komma lite lätt sådär. Jag vill bara vara med honom varje sekund, pussas, gosa och kramas så mycket som möjligt innan bebisen kommer. 

Dem första sparkarna

2014-11-04 / 10:40:19
Jag är ganska säker på, att jag nu fått känna de första sparkarna från lill*n. Mitt huvud vill hela tiden säga lillan, hon och henne. Jag vet inte om mammakroppen innerst inne vet vad man bär på. 
När jag väntade Ian var jag stensäker från början att det var en pojke. Denna gången har jag inte varit lika säker. Men på senare tid har jag kommit på mig själv med att jag råkar säga "hon" väldigt ofta. Den som väntar får se...förhoppningsvis den 18 november!
 
Har gjort lite olika roliga test för att "testa könet". Det finns ju absolut ingenting som talar för att det stämmer, men det stämmer i alla fall för väldigt många som provat. 
De test jag provat är "ringtestet", dem två olika, både över magen och handleden. Över magen säger det flicka och över handleden säger den två barn, först en pojke sedan en flicka - lite häftigt tycker jag!
Enligt den "kinesiska kalendern" ska jag få en flicka och Ian skulle ha varit en pojke...vilket han ju är ;). Enligt pulstestet är det också en flicka. Sedan finns det någon som talar om bikarbonat-testet, men det har inte stämt lika ofta för alla andra, men det kan ju vara roligt att prova ändå! 
 
Men nu var det ju sparkarna jag skulle skriva om...inte vad jag tror att det är för kön. Hehe. Jag har just börjat fundera över varför jag inte känt bebisen än, eftersom jag är andragångs-gravid och ganska långt gången, när jag i fredags, när Kim och jag var på bio kände att det liksom fladdrade till i magen flera gånger. Då kände jag att "det där känner jag igen! Det är inte bara lite gaser och tarmar som rör sig!" Sedan kände jag tre små svaga buffar i går morse och även igår på kvällen buffades h*n. Så nu är jag ganska säker på att det är lill*n som bökar runt och det är så mysigt att börja känna det! Äntligen :)

Vecka 18 (17+4)

2014-11-03 / 11:04:40
Mitten på vecka 18 och jag bjuder på första magbilden från denna graviditet. Det har inte varit roligt att visa innan, då det inte synts något alls. Antagligen på grund av all överskottshud oxh fläsk från förra graviditeten ;) 

Jag mår faktiskt väldigt bra förutom lite början till foglossning, tror jag och ont i högra sidan av magen titt som tätt. Jag väljer att tro på att det är för min livmoder lutar åt höger (har jag fått konstaterat en annan gång när jag inte var gravid men hade smärtor innan mens). 
Annars äter jag bra nu, sover bra och mår bra. Väldigt skönt! Längtar som in i tusan till ultraljudet om 2 veckor, då vi förhoppningsvis även får veta vem som döljer sig där inne.
 
Viktuppgång vecka 18, 17+0 (väger mig varje onsdag): +1,5 - 2 kg. Känns väldigt bra att vikten inte börjat skjuta iväg ännu!

Vad gömmer sig i magen?

2014-10-17 / 10:08:00
 Jag: "Ian, är bebisen en flicka eller pojke, tror du?"
Ian, helt stensäker varje gång: "FICKA!!" säger han och nickar självklart!

Faster Suss: "Jaha Ian, tror du att du ska få en lillasyster eller lillebror?"
Ian: "illayster"
 
Farmor: "Tror du det är en flicka eller pojke i mammas mage?"
Ian: "Ficka!!" lika stensäkert denna gång. 

Vi får väl se om lilleman har rätt :) annars blir han nog väldigt besviken! Det roliga är att detta är vid oliak tillfällen! Och det andra roliga är att jag inte ens visste att han hade koll på vad flicka/pojke var eller vad en lillasyster eller lillebror var. Sötisen <3
 
Ian studerar ultraljudsbilden ♥
 

Vecka 16 (15+2)

2014-10-17 / 10:00:00
I onsdags gick vi in i vecka 16. Precis som många säger går den andra graviditeten väääldigt snabbt! Man hinner inte med alls. Jag minns när vi plussade den 2 augusti, på min morfars födelsedag. Då var jag i vecka 5, 4+3. Då ville jag inget hellre än att det skulle gå snabbt förbi vecka 14 och att vi skulle få se lilla pyret på KUB-testet. Det kändes som jag bara hann blinka, så var vi där! På ett sätt helt underbart, men även lite läskigt! 
 
Bild från KUB-ultraljudet, som gjordes i v. 13+1 (vi trodde först 12+5, men blev framflyttade 3 dagar).
 
Mitt mående har varit relativt bra! Jag mådde endast illa 2 tidiga veckor. Sedan släppte det. Nu mår jag illa ibland, men bara väldigt lite. Sedan har jag lite svårt för vissa födoämnen och lukter. 

Skillnader med Ian och bebis 2: 

Ian: Illamående från v. 5-17, åt lergigan comp och hade seaband och fick inte i mig någon mat.
Nummer 2: Illamående 2v precis i början. Använde endast seaband. 
 
Ian: Kunde inte äta så mycket kött, eller mat överhuvudtaget. Fick bara i mig det jag var sugen på. Hade cravings.
Nummer 2: Har svårt för att äta "kött"-bitar (kalkon, kyckling) men lättare för fisk och de som inte har så mycket tuggmotstånd. Inga cravings. Kan inte ens tänka på soja-produkter.
 
Ian: Halsbränna tidigt och ganska mycket till och från hela graviditeten.
Nummer 2: Ingen halsbränna än, men har problem med att munnen vattnas, samt att det smakar väldigt surt i munnen. En känsla av att behöva ha något i munnen hela tiden för att det ska försvinna men inte är sugen på något. Hemskt jobbigt har det varit, men har dock blivit lite bättre.
 
Ian: Inga magproblem
Nummer 2: Lättare magkatarr..
 
Ian: Vad jag minns, inga problem med hjärtklappning/andfåddhet i tidig graviditet
Nummer 2: Andfådd för minsta lilla och hjärtrusningar, väldigt obehagligt
 
Ian: Brösten växte knappt något under graviditeten men blev stora när han var född.
Nummer 2: Brösten har växt snabbt, men nu stanat av lite grann.
 
Det är vad jag kommer på hittills :) stora skillnader på denna och Ians graviditet. Undrar så vem som gömmer sig där inne! Den 18 november ska vi på RUL. Då hoppas vi att vi ska få se om det är en flicka eller pojke :') vad tror ni?
 
Viktuppgång hittills: +1kg.
Känns förjävla gött! Med Ian hade jag nog gått upp 4 kg vid denna tid om jag inte missminner mig.

Fostret vecka 16: Barnet mäter 14-16 cm och väger knappt 110 g och växer fortfarande snabbt där det flyter i fostervattnet. Fostersäcken innehåller ca 1,8 dl fostervatten efter 16 veckor. Naglarna på fingrarna utvecklas och ögonen, näsan och öronen är välformade. Skelettet hårdnar och blir mer förbenat. Hörseln är nu skarp och även fast ögonen fortfarande är slutna kan fostret kan skilja på ljus och mörker. Kroppen täcks av ett fint, dunigt lagunohår. Fortplantningsorganen fortsätter utvecklas och någonstans mellan vecka 16-17 kan man urskilja penis eller vagina. Fostret kan nu utföra mer komplicerade rörelser såsom att ta tag om navelsträngen, suga på sina fingrar och anlägga komplicerade ansiktsuttryck.

 

Till bloggens startsida

Jag är Lovis. 23 år. En EKO-tokig, sy, garn -och inredningsgalen morsa som bloggar om hur det är att vara egen företagare, livet som (ung) mamma till två små busungar, Ian -12 och Joline -15, livet som HUSÄGARE och därmed renoveringsprojekt, mycket inredning och inspiration, hälsa och stenålderskost paleo och allt det där som ett liv oftast handlar om.

Jag älskar att kunna inspirera andra människor och hoppas att ni alla kan få ut något av att läsa just min blogg, att ni ska trivas och kan se till att jag allt som oftast skriver med glimten i ögat.

Välkomna hit, hoppas vi ses många gånger!

Bilder som ligger på bloggen och är på mig eller tagna av mig får ej kopieras eller användas utan min tillåtelse!



bloglovin


RSS 2.0