Vår skrutt hade rätt hela tiden!

2014-11-26 / 11:55:09
Förra veckan var vi på något som heter RUL (rurinultraljud). Där kollar man att barnet är friskt och man kan även se könet. Östergötlands län är dock väldigt kända för att inte vilja berätta vad det är för kön. Enligt rykten har jag hört att det är pga. att kvinnor "råkar" ramla i en trappa så bebisen dör för att det är "fel" kön. Inte ens i min vildaste fantasi kan jag förstå varför en mor skulle kunna göra något sådant mot sitt barn. Det spelar väl för sjutton ingen roll?! De starka moderskänslor jag har för vår lilla Ian, går inte ens att beskriva. Det finns liksom inga ord, bara en annan mamma förstår kärleken till ens barn. Att välja bort ett barn pga "fel" kön är därför helt, helt vanisinnigt absurt i min värld. Det är ju inte könet jag älskar, det är mitt barn.
 
I vilket fall som helst, varför jag vill veta könet på bebisen i magen är för att kunna förbereda sig mentalt. Jag känner att det är något jag behöver. Man kan förbereda med namn, ev. nya saker om det skulle vara det motsatta könet. Då är det ju klart roligt att ha lite "flickiga" saker som en klänning eller så till sin lilla bebis. Någon mer tjejfärg och kanske någon blomma här och där.
   Även om jag har ett genustänk så är det såklart roligt att köpa något flickigt. Det betyder ju inte att hela rummet kommer vara rosa för det. Vi är väldigt neutrala, Kim och jag. Vi gillar jordnära färger. Det får gärna vara mintgrönt, ljusrosa, beige, gult, brunt osv. Ian har t.ex. ett bedset som är mintgrönt, ljusrosa och grått. Hur fint som helst! Han har två stora tavlor i sitt rum, där det ena är grå och rosa och den andra gul och brun. Om man nu ska tänka genus i färger. 
 
Precis som många andra i Östergötland fick vi inte heller veta könet på vårt RUL förra veckan. Vi fick en megasnabb genomkoll på 10 minuter eftersom de hade gett oss fel tid och en annan tjej satt och väntade utanför, eftersom vi hade börjat på hennes tid. Trots det så erbjöd vi oss att vänta och gå och äta så länge, då vi hade lunchrast båda två. Men nej.
   Jag kände mig otroligt besviken efteråt och det kändes inte alls bra i magen även om det lilla hon kollade igenom såg bra ut. Det kändes ju bra såklart, men inte att vi fick ett så stressigt besök. Men mina hormoner mådde jag dåligt hela dagen. 
 
, jag bestämde mig för att boka en tid på Crocus, en väl omtalad klinik, där det är en man som äger det och arbear själv på. Även min bror och hans dam var hos honom och sa att han är mycket noggrann och har aldrig varit med om att man inte kan se könet på en bebis, som många på MVC uttrycker sig. Eller jo, han kan enligt hans hemsida inte se kön 1/1000 ggr och har fel 1/5000 ggr. Senast han hade fel var för 8 år sedan.
   Jag är SÅ glad att vi gick dit. Kosta vad det kosta ville. Men herregud vad noggrann, lugn och gullig han var! Han tittade så mycket mer än de någonsin gjort på ett RUL jag varit på eller hört om. Han kollade igenom lungor, ögon - för att se att barnet inte hade medfött gråstarr, han kollade hjärtat som andra kliniker, flera delar i hjärnan, artärer i magen och lungor, längd på hela benen, räknade alla fingrar och tår, kollade så munnen såg bra ut osv osv osv. Jag kände mig så nöjd och lugn efter detta besöket! 
 
Men HERREGUD kan du bara säga vad det var för kön någon gång, tänker ni såklart nu :D jaja, jag berättar väl nu då: 
 
Ian hade rätt hela tiden, han ska få en 
 
Vår lycka är total! Eftersom vi bara vill ha två barn så känns det SÅ roligt att få en av varje!!! ♥ (jag tycker det ser ut som hon ligger och ler på kortet :') Min magkänsla har ju också sagt flicka hela tiden. Kims också. Men jag har alltid föreställt mig att jag skulle bli en "pojkmamma" och därför har jag inte känt mig 100% säker. Men oj så rätt våra magkänslor haft, det är den man ska lita på...oftast alltid! ♥

Lägg till en kommentar här!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Till bloggens startsida

Jag är Lovis. 23 år. En EKO-tokig, sy, garn -och inredningsgalen morsa som bloggar om hur det är att vara egen företagare, livet som (ung) mamma till två små busungar, Ian -12 och Joline -15, livet som HUSÄGARE och därmed renoveringsprojekt, mycket inredning och inspiration, hälsa och stenålderskost paleo och allt det där som ett liv oftast handlar om.

Jag älskar att kunna inspirera andra människor och hoppas att ni alla kan få ut något av att läsa just min blogg, att ni ska trivas och kan se till att jag allt som oftast skriver med glimten i ögat.

Välkomna hit, hoppas vi ses många gånger!

Bilder som ligger på bloggen och är på mig eller tagna av mig får ej kopieras eller användas utan min tillåtelse!



bloglovin


RSS 2.0