» Äntligen föll poletten ner «
2015-11-20 / 16:01:00
I två och något som känts som lååånga veckor, har jag varit nära på att ge upp varje dag, då Joline inte (såklart) förstått hur hon ska svälja maten jag ger henne i smakportioner. Tesked med olika smaker i två veckors tid, ibland två ggr per dag bara för att hon ska få öva lite.
Jag helammar ju fortfarande eftersom jag tycker det varit väldigt bekvämt men också för att hon varit mätt och nöjd och vuxit på både längd och bredd, precis som hon ska. Denna gång har jag inte alls känt mig lika stressad över att mitt barn ska börja äta mat, som jag var med Ian.
Det är alltså första gången hon fick smaka på vanlig mat för två veckor sedan. EN gång på dessa två veckor lyckades jag få i henne två teskedar med "paleoghurt" (hemmagjord "yoghurt", gjord på avokado, banan, blåbär och kokosolja) men alla andra gånger har hon bara inte förstått och tittat på mig som om hon försöker säga:
"Alltså vad tusan är det du försöker göra mamma?!"
Meeeeen så IDAG bara föll poletten ner och imorse bara började hon svälja! En liten bananstump och nu på eftermiddagen en tredjedels mixad palsternackaportion. Och plötsligt tycker hon det är jättegott med mat, verkar det som. Alltså, den lättnaden man känner ... obeskrivlig, och antagligen bara något en förälder förstår! Man känner typ - herregud, mitt barn kommer aldrig någonsin lära sig äta. Jag kommer få amma henne livet ut. He he. Vilket jag också ju förstår att det inte riktigt alls skulle bli så, men ändå. Känslan. Liksom.
Den är nu som bortblåst!
HELA denna lilla bananstump svalde hon ner imorse! Nja, alltså - inte hel, såklart! Lugna nu innan ni misstolkar skriften! Jag gav alltså lite mosat i taget med hjälp av skeden såklart!
Lägg till en kommentar här!
Trackback
