Idag blir min lilla sockerärta hela 7 månader! Helt otroligt. I 7 månader har vi haft denna lilla tös och inte har jag fattat än att jag varkn har en liten bebis, eller att det är en dotter vi skapat oss. I hela mitt liv hade jag föreställt mig att jag skulle bli tvåpojksmamma! Men så blev det ju inte!

   Fröken här är väldigt bestämd och visar vad hon vill. Hon har ju nu de där extremt långa armarna som når allt och blir väldigt frutrerad om hon inte får ta något som ligger på bordet eller om något på golvet ligger för långt ifrån. Säger till när storebror blir för mycket, som gärna pussas och pusssas och pussas och kramas hela tiden. Väldigt gulligt men jag förstår att även en bebis kan tycka att det blir för mycket ibland! För övrigt är hon världens goaste bebis som ALLTID är glad. Hon går helt i storebrors fotspår. Hon sover sådär bra på nätterna. Vaknar MINST 2 ggr varje natt. Börjar bli tröttsamt för mamman att inte få sova ordentlugt! Tur jag njöt som bara den av att just få sova innan hon kom ut! Jag visste vad jag ev hade att vänta mig. 

   Hon sitter stadigt och vill gärna leka med storebrors leksaker, vilket han tycker är lite sådär. Det kommer ta ett tag för honom att vänja sig att dela med någon mer här hemma. Hon börjar nu försöka komma upp i kryparställning när hon ska försöka ta något men hon fastnar i halvläge.

   Hon helammas fortfarande och är inte superintresserad av mat. Vi kämpar på med våra teskedssmakisar, där hälften spottas ut och andra hälften är på bordet, händer och golvet!

   Hon charmar alla man går förbi och spricker alltid up i ett leende är någon ger henne uppmärksamhet.

Allt som allt tycker jag hon är en väldigt lätt bebis, som sagt, precis som storebror ♥ Jag önskar jag hade dokumenterat mer om henne på bloggen som med Ian. Det är alldeles för lätt att glömma. Andra barnet liksom bara hänger med.