Asså jag sitter med Ian i knät. Hör den berömda *gulp* innan spyan är påväg upp och ut. Tittar ner! WHAT THE FUCK????? Jag sätter hjärtat i halsgropen och håller på o skita ner mig totalt.....vadå BLOD?!





.....när jag tittar lite närmre kommer jag på att jag just hade gett honom morotspuré. Inget blod, bara lite morot. Snacka om skitnödigt läge!

Stackars mamma lilla älskling! Ian är helt tokig för att det gör så ont i munnen. Han har ständigt sin näve eller bitring i munnen och liksom "ryter" när han tuggar. Ena stunden glad, andra stunden skitarg, tredje stunden skrik! Kan inte vara kul :( Han är bara nöjd så länge han får vara i upprätt läge, tillochmed när han ska sova nu.
  Min egen mamma sa att det kan dunka massor i tandköttet när tänderna är påväg och antagligen är det det, det gör (hahaha, det det det, har jag nog aldrig skrivit förut, coolt). Usch usch! Ingen rolig tid framför oss!

Hehe rolig rubrik! Igår fick Ian sin andra spruta och han var så himla duktig!!! Första sprutan reagera han inte ens på, den andra blev han ledsen av, men det varade i max 20 sek, så blev han glad igen av sin favvosång "ekorrn satt i granen" och lite såpbubblor att titta på! Precis som förra gången! 
   Nu har det också gått ett dygn och han har inte fått någon feber. Lite gnällig och ont i kroppen misstänker jag, men ingen feber -det också som örra gången! Så himla skönt, för både honom och oss! 

På 5-månaderskontrollen visade det sig nu att han väger 8180g och är 66 cm lång! :) Vår stora fina kille!

Usch, Ian har blivit förkyld igen. Kan inte förstå varför, då han faktiskt inte varit i kontakt med andra barn och haft massvis med lager på lager när vi är ute och går.
   Det har varit en hemsk natt för både mig och honom och ingen av oss har sovit ordentligt. Fy för dessa förkylningar! :( Dö åt det!

I helgen fick Ian testa hoppgungan. Om han fick välja, skulle han nog kunna sitta i den hela dagarna! Han kände sig väl asball, fri och ja...typ så! Meheheh

Ian är för tillfället i ett sånt skönt tillstånd när han är vaken. Han är mestadels glad hela tiden, underhåller sig själv i babygymmet, eller att ligga bredvid mig i soffan, ta mina saker, dra en filt över huvudet och skratta som en tok när han drar bort den. När jag busar med honom med sången "prästens lilla kråka" så dör han nästan av skratt, så kul tycker han att det är! Han skrattar nu även åt mig ibland när jag bara pratar till honom och han är så himla härlig! Jag blir så varm och glad i mammahjärtat! Jag älskar min lilla plutt mer än något annat och jag känner bara en starkare kärlek för varje dag som går. Jag vill fortfarande äta upp honom! 

Usch...om en vecka blir han 5 månader. Jag kan verkligen inte fatta att det är sant...som vanligt! 

   Utan att jag höll i honom satt han kvar! Inte så rak i ryggen, den var lite framåtlutad såklart! Men, hallå?! Jag höll inte i honom och han tippade inte ens åt sidan, även om jag såklart hela tiden var beredd! 
   Nu sitter han här bredvid mig i soffan och häver sig upp och tränar hela tiden. Mammas lilla pojke, så duktig!

Lovis till Kim: "O där kom det! Första bajslasset idag och jag säger bara J Ä V L A R ...och han tog knappt i. Undra hur det andra lasset kommer va ^^"

Kim: "Hehehehe :D"


(Ian har ju börjat få gröt och med det tar det numer några dagar emellan hans lass och då är det rejält)

Äntligen lite frukost! Lillen och jag somnade om vid 9 och sov till 10.45, SKÖNT. Behövde verkligen det efter en jobbig bebis hela helgen. Han ammades ialla fall 10.45 och somnade om igen? Sover fortfarande... Har nog aldrig hänt förr! Jag passar iaf på att äta lite frukost o dricka kaffe istället för att sova vidare jag också. 
   Jag kanske, kanske hinner vila en stund till ändå, om lillen ska hålla på på detta viset!

Nästan varje gång vi sätter Ian i babysittern nu, gör han såhär. Snacka om att han tränar, så många gånger han åker fram o tillbaka. Sittande bebis snart? Inte riktigt än väl?

Såhär glad och kladdig är man när man fått smaka lite blåbärsgröt! Efter 2 veckor går det äntligen ner gröt med lite blåbärssmak! Bara gröt var ju skitäckligt, tyckte Ian som fick massa kvällningar av det. Nu äter han ungefär 1 tesked per morgon.

 

Man kan minst sagt säga att han utvecklas, just nu märker vi nya saker varje dag. Han har börjat skrattskrika, på något lustigt vänster. Han har ju skrattat åt oss ända sedan han var 5 veckor, men det har liksom utvecklats ännu, ännu mer. Nu skrattar han åt oss så fort vi säger något eller pratar med honom. När vi busar med "tittut"-leken eller lutar honom bakåt. Det älskar han, då skrattar han som en tok! Han greppar leksaker jättebra och skrattar även åt dem. 

   Tycker att precis allt är intressant och älskar allt som skallrar, prasslar och piper! Färger är jättelattjo och även TV:n (!) som vi försöker ha mestadels avstängd när han är vaken. Han blir stadigare i ryggen för varje dag och försöker att sätta sig upp när han halvligger i vårt knä. Han tycker om sitt babygym och sin babysitter. Vill stå i stort sett hela tiden när han är i knät. 
   Ofta när vi tror att han är gnällig och ligger tex. i babygymmet, visar det sig att han bara prövar sin röst och har värsta konversationerna med sina tummenleksaker! 

Han smakar på allting som kommer i hans väg. Leksaker, händer, fötter, handdukar, skedar, kuddar, de få gånger han sitter i bärselen, allt! Samt att det dregglas en hel del. Men jag tror det dröjer ett tag innan han får tänder ändå, faktiskt.

Tror att han för tillfället är inne i en liten utvecklingsfas, då han kan vakna var 3:e timme på natten och vilja ha mat. Det har han inte riktigt gjort förut. Men det är varje, till varannan natt ungefär, som han vaknar runt 1-snåret och vill ha mat, trots att han ätit vid 22-tiden. Sen igen vid 05-06. En till två gånger vaknar han även ibland, för att han ligger obekvämt och vill vändas på.

Han har börjat äta lite gröt på morgonen, men vi tar det sakta men säker, en halv-en hel tesked per morgon. Han har dock fått kvällningar av gröten så många gånger att vi prövade med lite lösare konsistens och lite blåbär i, då gick det genast mycket lättare, även om han tycker att det är skitkonstigt! Han tittar jätteunderligt på mig och rynkar ögonbrynen och undrar vad fan jag egentligen försöker göra. Men sväljer gör han ändå!

 

Vad kan man säga mer? Han är nog en av de gladaste bebisar jag mött och är sällan grinig för ingenting. Enda gången är när han är trött, hungrig eller kanske har lite ont i magen.

Hans bästa sövarplats just nu, är vagnen. Det är nog det enda stället han för tillfället somnar på. Oftast duger inte ens famnen. Lägger jag honom i sängen innan han somnat får han verkligen panik. Men har han väl somnat eller om han nattammats och jag lägger ner honom i sängen igen efteråt, eller om han vaknar till och bara behöver buffas lite på för att somna om, går det bra i sängen. 

 

I helgen hade vi namngivningscermoni för vår Ian. Vi har aldrig varit på en sådan förut så vi visste egentligen inte alls hur det skulle gå till! Men det blev så lyckat! 
   Det tråkiga var baa att Ian sov sig igenom sitt eget kalas, så det blev tyvärr inte många bilder tillsammans med honom och inte heller tillsammans med hans faddrar :( Det är ju inte så ofta vi alla träffas tillsammans liksom. Om det ens kommer att hända igen. Så det var lite tråkigt... men men, inte så mycket att göra åt! 
   Vi fick massor av fina presenter, som vi inte alls hade räknat med och jaa, vi är verkligen, som sagt, jättenöjd! :) Bilder tog vi inte många själva, Kims pappa var som vanligt fotografen och än har vi inte fått några bilder. Så det kommer vartefter vi fått de! Tänkte bara förklara varför det varit så tyst här den senaste veckan! Och det är just pga. namngivelsecermonin. Det har tagit m a s s o r av tid och planering och fix!

Efter mammagruppen idag, så vägde och mätte vi Ian. Han väger nu 7520 gram och är 64.5 cm lång, nästan 65. Barnmorskan skrev 65 men jag såg att det var 64.5! Sådeså. 
   Mamman här ställde sig också på vågen och blev minst sagt positivt överraskad! Jag har 0.5 kg kvar till startvikt och 13.5 kg kvar till min målvikt. Men ändå! Nästan 23 kg på fyra månader är fan inte dåligt! Jag har ju knappt rört på mig liksom. Vill ännu en gång berömma min kropp.
   Däremot hade jag krympt till 161.5...jag som trodde jag var hela 163. Men det är vi tysta om, okej?

 

fyller vår lilla krabat idag! Tiden går så otroligt fort, jag behöver inte ens nämna det! Men jag kan verkligen inte fatta att han redan är 4 månader. Närmre ett halvår, än förlossningen! 

Gårdagens natt var ett jäkla skämt. Vilket gjorde att gårdagens dag inte gick i alls många knop. Lilleman bestämde sig för att vakna en gång i timmen, b a r a för att han låg obekvämt eller ville veta att vi var där. Det räckte med att jag lade honom på sidan så somnade han om på 1 sekund. Men detta gjorde han då en gång i timmen, så jag blev störd heeeela tiden och fick ingen ihängande sömn alls, vilket ledde till en inte allt för rolig Lovis igår.

   Nog om det. Idag är det en ny dag. Han sov 21-06, utan att vakna för mat?! Inte ens vaknade han för att vridas på. Fattar inget. Sen var han vaken till 7 och sov till 9. Dock la ju inte vi oss vid 21 en fredag liksom så vi fick ju inte sova riktigt så länge :/ men längre i ett sträck än på länge! 
   Trots att han sover så bra så är ju inte jag van vid det. Så de gånger han sovit såhär långt i ett sträck, så vaknar jag alltid och ligger och väntar på att han ska vakna, samtidigt som jag försöker somna om. Sen blir jag orolig att han inte andas, trots att vi har andningslarmet, när han sover nätterna igenom. Konstigt det där. Hur ens egna kropp fungerar för ens avkomma.

Igår skulle jag och några från min stora mammagrupp på sångsamling i kyrkan. Åh vad mysigt tänkte jag! Dock så bestämde sig Ian för att han ville äta en stund innan vi skulle gå. Hopp, inte mycket o göra åt, gör ju inget om jag blir 5 minuter sen.

När jag väl kommer iväg möter jag min supertrevliga men väldigt pratglada granne i dörren. Givetvis börjar hon prata o prata o prata... ibland är det så svårt att veta hur man ska avleda någon. 
   Jag kom försent till sångsamlingen, så sent att jag missade hela sången. Men det var trevligt ändå! Jag träffade 3 av mina bvc-mammor :) 

Förövrigt har vi äntligen fått hem lillens babygym...han älskar det! :) Skön avlastningsgrej för en kvart. Det är typ så länge han orkar ligga där innan han tröttnar för att efter en halvtimme-timme komma på att det är ganska kul ändå.

Min fina, älskade son, mitt allt! Jag verkligen älskar honom överallt annat. Det är så konstiga, obeskrivliga känslor som kommit ifatt mig. Så jag kan inte säga mer än så.
   

   Det mysiga är, som jag längtat så mycket efter, att han har börjat bli så medvetet gosig. Han kan sitta i mitt knä efter amning hur länge som helst och bara gosa och vara lugn. När han sitter där har han börjat vända upp huvudet mot mig, tittar mig rakt in i ögonen, med sina stora fina blå och tar med handen och stryker min kind, gång på gång. Samma sak gör han när Kim på morgonen kommer och säger godmorgon till honom. Då håller han honom om båda kinderna. Det ser så gosigt ut! Vår fina pojke.