8 månader och 11 dagar. Ian har rest sig själv från sittläge, med hjälp av bordet. Utan att ens ta i, som han försökt med förut så han vrålat och benen skakat och ändå inte kommit upp. Nu var det som om han inte hade gjort annat! 
   Blev lite förvånad när jag plötsligt såg ett huvud titta upp ovanför vardagsrumsbordet. Våran lilla kille!

Gissa vad Ian lärde sig själv idag?! 
Jag hade satt ner honom på golvet i köket, medan jag skulle fixa lite grann vid diskbänken. Så jag vände honom ryggen. När jag går runt där så lägger han sig på mage och ålar runt lite, som han brukar. Inga konstigheter. Jag fortsätter med det jag höll på med, fortfarande med ryggen vänd, Ian fortfarande liggandes. 
Nästa gång jag vänder mig om SITTER HAN UPP! 
"Kiiiiiiiiimmmm!!!! Ian satte sig upp själv!!! Herregud! Duktig Ian, brraaaaaaa! Vad gjorde du egentligen? Braaaa!!" 

Alltså. Snacka om paff mamma. 

Ja, nu är det nog dags att säga tack och adjö! Tack matverkstaden för att ni fungerat så länge till att få mitt barn växa och må bra! 
   Det verkar som att ni efter 8 månader inte längre orkar hålla samma tempo och pumpa ut den näring som mitt barn behöver för att mättas. 
Nu går vi tillbaka till det gamla tonårsbrösten...eller va? Just det, nu är det ju inte riktigt de där piffiga brösten längre. Snarare urmjölkade taxöron. Ja, så ser det ut. Urmjölkade mammabröst. Jag är ju mamma nu ja! 
 AS-sexigt! Not. 

Nu hade jag inte tänkt lägga ut en bild på mina bröst. Men tänk er en, precis just här.

Då sätter vi igång igen! Nu har jag så mycket jag vill skriva om. Det har både varit förjävligt tråkigt att jag inte orkat/hunnit blogga, men också skönt. Men nu, nu kommer jag tillbaka! :) Bloggdeluxe!

Ian och jag har mysmorgon här! Han är så förjädrans mysig nu förtiden, mammas lilla skatt!

Ian har börjat lägga huvudet på sne när han tittar på saker. Så himla gulligt! 
Sätter man för handen för hans ansikte för att han inte ska titta på tv, lutar han sig förbi handen! Det ser skitkul ut. Han har även börjat suga på tummen nu i dagarna - mindre bra!!
Han sitter nu rakt och kan sätta sig upp själv om han har halvlegat lite! Igår stod han även upp själv och höll sig i bordet! Vi ställde honom där såklart, han kan inte ställa sig själv än ;)

Han pratar som bara den och försöker härma oss. Är alltid, alltid glad. Förutom när han är trött. Tar allt han kommer åt. Han har börjat bli så medvetet gosig. Han lägger huvudet på axeln när han är i famnen och sen vänder han huvudet mot mig och vill gärna vara jättenära mitt ansikte.
Han älskar när vi tittar på varandras ögon så och att "gnugga" näsan mot varandra. Han tycker att hans händer är extremt intressanta, helst ihopknutna. 

Nu kommer jag inte på mer jag skulle skriva ner. Min blogg är galet tråkig just nu! Jag kommer snart komma tillbaka. Vi håller på att måla om lägenheten, jag virkar på fortfarande. Sen kräver Ian mer och mer hela tiden. Det ska lagas mat, duschas, städas, diskas osv. osv. Ni småbarnsföräldrar hajjar ialla fall! 

6(1/2)-månaderskontrollen: 69 cm lång. 9370 gram. Vår stora fina kille! 

Lillkillen håller nog på att bli förkyld igen :( Han har hostat och rosslat en hel del idag! Inte igen, känner jag bara!

Är ju gott som tusan. Men citron är nog favoriten. Inte en min gör ungen...undra hur det står till med smaklökarna i den där lilla munnen egentligen.

Vår lilla sparv, som inte är så liten längre. Den 28 december blev han hela 6 månader och ännu en gång kan jag inte förstå var tiden tar vägen.
   Vi är så glada som har fått en så bedårande unge, som 95% av tiden alltid är glad och nöjd. Enda gången han är grinig är när han är hungrig eller trött, samt när det kliar i tandköttet. 

6 månader och nu märker vi hela tiden, för varje dag hur han utvecklas mer och mer. Alla han sätts i knät på, som nu under julveckan när vi var nere och hälsade på både min och Kims familj, studerade han nooga noga. När han sedan var färdig med det kunde han börja charma alla med sina leenden och otroligt gulliga ansiktsuttryck.

   Han svarar varje gång man pratar med honom med ett "aaau", "bbbwwe" "bwwa" eller liknande och med tiotusen olika miner som man inte kan låta bli att skratta åt. Skrattar man åt honom ser han helt frågande ut.

Han har även börjat titta på oss på ett helt annat sätt och hans envisa vilja visar sig mer och mer. Exempelvis så hade jag honom i knät när det var uppesittarkväll. För ovanligheternas skull hade vi köpt bingolotter. Jag hade min bingolott i handen, och Ian i knät som sagt. Han skulle bara ha min bingolott och skrek argt när jag tog bort den från honom. Inget annat ville han ha.

Nu är det även mer tydligt att det är just DET föremålet han vill åt och sträcker sig allt vad han kan för att få tag på det han vill ha. Han sitter upp själv, med rak rygg nu och vill helst sitta mest hela tiden. 
   Han kan skratta åt en bara man tittar på honom eller skratta åt allt och ingenting. Han har kommit på att man kan slå leksakerna i golvet eller bordet och att det låter jätteroligt. Han tycker om allt som piper just nu.
   Han blir lugn när jag sjunger för honom och favvolåtarna är: Imse vimse spindel och Ekorr'n satt i granen. En dag när han var arg/ledsen så sjöng jag på de, sen började jag sjunga "Fredrik Åkare", nej då började han grina.
Så bytte jag tillbaka till Ekorrn satt i granen och han sken upp direkt. Så även där visar sig viljan igenom ;)

Vi ska nu försöka byta ut ett amningsmål till vid lunch så att han får riktig mat istället. Vi har hamnat lite på efterkälken med det nu när vi varit bortresta. Så det ska bli spännande!

 Hmm. Vad vill jag mer skriva ner. Kommer inte på just nu. Vi är världens lyckligaste föräldrar! 

 

Vår lilla skalle-per är inte så mycket för hår...om man säger så. Han vill va som pappa, som nu å andra sidan har sparat ut lite hår! I vilket fall. Ian är inte sämre än så att han verkligen står upp för den typiska tecknade bebis som har ETT hårstrå på huvudet, titta här: