Är ju gott som tusan. Men citron är nog favoriten. Inte en min gör ungen...undra hur det står till med smaklökarna i den där lilla munnen egentligen.

Vår lilla sparv, som inte är så liten längre. Den 28 december blev han hela 6 månader och ännu en gång kan jag inte förstå var tiden tar vägen.
   Vi är så glada som har fått en så bedårande unge, som 95% av tiden alltid är glad och nöjd. Enda gången han är grinig är när han är hungrig eller trött, samt när det kliar i tandköttet. 

6 månader och nu märker vi hela tiden, för varje dag hur han utvecklas mer och mer. Alla han sätts i knät på, som nu under julveckan när vi var nere och hälsade på både min och Kims familj, studerade han nooga noga. När han sedan var färdig med det kunde han börja charma alla med sina leenden och otroligt gulliga ansiktsuttryck.

   Han svarar varje gång man pratar med honom med ett "aaau", "bbbwwe" "bwwa" eller liknande och med tiotusen olika miner som man inte kan låta bli att skratta åt. Skrattar man åt honom ser han helt frågande ut.

Han har även börjat titta på oss på ett helt annat sätt och hans envisa vilja visar sig mer och mer. Exempelvis så hade jag honom i knät när det var uppesittarkväll. För ovanligheternas skull hade vi köpt bingolotter. Jag hade min bingolott i handen, och Ian i knät som sagt. Han skulle bara ha min bingolott och skrek argt när jag tog bort den från honom. Inget annat ville han ha.

Nu är det även mer tydligt att det är just DET föremålet han vill åt och sträcker sig allt vad han kan för att få tag på det han vill ha. Han sitter upp själv, med rak rygg nu och vill helst sitta mest hela tiden. 
   Han kan skratta åt en bara man tittar på honom eller skratta åt allt och ingenting. Han har kommit på att man kan slå leksakerna i golvet eller bordet och att det låter jätteroligt. Han tycker om allt som piper just nu.
   Han blir lugn när jag sjunger för honom och favvolåtarna är: Imse vimse spindel och Ekorr'n satt i granen. En dag när han var arg/ledsen så sjöng jag på de, sen började jag sjunga "Fredrik Åkare", nej då började han grina.
Så bytte jag tillbaka till Ekorrn satt i granen och han sken upp direkt. Så även där visar sig viljan igenom ;)

Vi ska nu försöka byta ut ett amningsmål till vid lunch så att han får riktig mat istället. Vi har hamnat lite på efterkälken med det nu när vi varit bortresta. Så det ska bli spännande!

 Hmm. Vad vill jag mer skriva ner. Kommer inte på just nu. Vi är världens lyckligaste föräldrar! 

 

Vår lilla skalle-per är inte så mycket för hår...om man säger så. Han vill va som pappa, som nu å andra sidan har sparat ut lite hår! I vilket fall. Ian är inte sämre än så att han verkligen står upp för den typiska tecknade bebis som har ETT hårstrå på huvudet, titta här:

Asså jag sitter med Ian i knät. Hör den berömda *gulp* innan spyan är påväg upp och ut. Tittar ner! WHAT THE FUCK????? Jag sätter hjärtat i halsgropen och håller på o skita ner mig totalt.....vadå BLOD?!





.....när jag tittar lite närmre kommer jag på att jag just hade gett honom morotspuré. Inget blod, bara lite morot. Snacka om skitnödigt läge!

Har sååå mycket att göra. Koka mat åt Ian, städa, slå in julklappar, komma på rim, virka beställningar (vilket är typ huuur mycket som helst och måste komma iväg absolut senast onsdag - svar ja, fingrar och händer värker!!!) vakta på Ian som behöver uppmärksamhet allthetime. Ja den meningen får tillochmed sitta ihop för att påpeka hur mycket det menas.
Ta hand om karln, baka och sånt där mysigt ni vet...måste ju också hinnas med. Tända ljus, äta upp saffransbullarna och pepparkakorna, skicka julkort.....jadajadajada, you name it!!

Därför har det blivit lite tyst här inne. Jag hinner verkligen inte blogga. Knappt äta. Skittråkigt äre. Vill ju egentligen blogga maaassor just nu. Det händer så mycket med Ian hela tiden. 
Men det får bli lite mer efter jul helt enkelt så får ni ...och jag nöja oss med ett litet inlägg då och då. Det kan ju också vara spännande.

Det är så konstigt. Det är så konstigt att man inte kan få nog av någon som man träffar varje dag. Att man inte kan få nog av att pussa samma person varje dag. Att man inte kan få nog av den andras kramar, värme och kärlek. Man skulle kunna ösa hur mycket kärlek som helst över mig och jag skulle inte kunna få nog ändå. Sådan är jag. Har alltid varit, kommer alltid att vara. 
Jag är den som inte tycker om att vara ensam. Jag vill ha människor runt omkring mig. Därför är jag så glad att jag har min lilla familj, varje dag, alla dagar, året om. Att jag fick bli såhär lycklig såhär tidigt i livet. Jag undrar om någon i världen ens kan vara lyckligare än jag.

Jag älskar Kim och Ian mer än ord kan beskriva. Jag önskar att det gick förklara på ett större sätt. Men denna kärlek, går inte att beskriva!

Stackars mamma lilla älskling! Ian är helt tokig för att det gör så ont i munnen. Han har ständigt sin näve eller bitring i munnen och liksom "ryter" när han tuggar. Ena stunden glad, andra stunden skitarg, tredje stunden skrik! Kan inte vara kul :( Han är bara nöjd så länge han får vara i upprätt läge, tillochmed när han ska sova nu.
  Min egen mamma sa att det kan dunka massor i tandköttet när tänderna är påväg och antagligen är det det, det gör (hahaha, det det det, har jag nog aldrig skrivit förut, coolt). Usch usch! Ingen rolig tid framför oss!

Lik pappa, men har han inte mammans ögon så säg?

Åh, tack kära mamma och pappa!
Det har var verkligen min grej, denna bumbo! Shit, vad nice att få sitta upp och se allting. Mycket bättre än den där babysittern som bara är rolig att gunga i nu för tiden! 
Puss
/Ian

Inte såna saffransbullar som ni tror...alltså lussekatter. Utan bullar, med saffran i. J ä k l a r så goda de blev!!!

Eftersom jag inte dricker te, och inte alltid kan dricka varm choklad nu såhär på vintern när man fryser konstant, kom jag på häromdagen att jag ä l s k a r ju faktiskt grönsaksbuljong!

   Varför har jag inte tänkt på det? Det är bara för det varit sommar. Varm grönskasbuljong och ostfralla! Mums, säger jag bara! Har ni testat? :)