Ur alla dess synvinklar. NEJ, jag är inte sockerberoende, vem tusan har tutat i dig det? Jag bara...tycker det är kul och baka ... och kanske smaka lite ibland. Klart man måste smaka på sina mästerverk! 

Detta är i vilket fall "nyttig" bakning. Så kallad "raw"-bakning. Jag måste erkänna att innan jag började äta paleokost så tyckte jag detta med raw var största påhittet och satte mig inte heller in i det och tänkte att jag aldrig i livet skulle smaka på det. 

Men alltså, kom igen. Ni anar inte hur mycket goda kakor och andra gottigheter man kan göra genom inte ens en gnutta (raffinerat) socker! Helt fantastiskt vilka ersättningsprodukter man kan jobba med som inte alls är lika farligt som vanligt socker och vetemjöl. 

 

 

 

Sitter och myser för mig själv, efter att lillan somnat och jag lyckats riva i rätt kartong bland alla 60 nere i källaren, för att bara hitta julstjärnorna! YES! 
Nu ska jag bara hitta den där andra julkartongen, eftersom jag gärna vill sätta en liten go tomte i fönstret bredvid julstjärnan också! Men det får jag ta imorgon eller så. Nu är jag nöjd att i alla fall en julstjärna är uppe i köket. Så kan jag mysa ner mig på en köksstol (!) och i alla fall låtsas att hela huset är julpyntat och klart. För inte är ju ens karln och stora barnet så man kan adventsmysa med julbak och sånt där, nejdå. Här sitter jag själv...som en gammal bitter tant.

 

Gardiner ska upp i fönstret också ja...just det! 

Efter en god banangrötfrukost, tycker Joline det är väldigt gott med vatten! Jag sitter och tittar på mitt flickebarn medan hon dricker och konstaterar att hon måste vara den finaste flickan i värlshistorien! SOM jag älskar detta nya barn vi skapat oss! Såna känslor. Jag som aldrig trodde jag skulle kunna älska ett till barn lika mycket, som jag älskar min älskade skrutt Ian! Men ack, så fel jag hade. Om möjligt är kärleken till båda mina barn, ännu starkare. Det är så, så obeskrivligt. Man måste själv vara förälder för att kunna förstå.

 

Jag och min kära karl. Fick lite ryck igår och gick loss med telefonkameran (därav den dåliga kvalitén i ett mörkt rum), hehe. Bjuder på att visa en av de sidor av hur vi kan vara här hemma! Det började med att jag satt och stickade, på en mössa som ska bli till Ian och skulle på skoj prova den på Kim, sen ballade det ur. 

 

Ian älskar snö! Som han längtat efter den "försenade" snön! Och äntligen låg det ett lätt snötäcke över vår gräsmatta imorse! Och Ian väcker mig med världens gladaste tjutande, men viskande toner, lätt studsande på tårna:

"Mamma, mamma, TITTA det har kommit snööö!" 
Eftersom vi alla sover i samma rum vet han att han måste viska på morgonen om Joline sover, trots att han var så ivrig, så viskade han. Gullepojken! 

 

När vi gick vår förmiddagspromenad idag så pratade vi om snön. Ian och Joline sitter i vagnen och jag hör ian säga något. 

"Vad sa du Ian? Mamma hörde inte riktigt"

"Nej jag sa till himlen"

"Hihi, jaså, vad sa du till himlen?"

"Jag sa: Nu du himlen, tycker jag att du ska ta och regna lite mer snö"

 

Han är för go just nu, med alla nya, roliga och konstiga meningar som kommer ur hans mun ♥

 

 

 

 

Med tolv stycken utspridda fruktträd i trädgården och en stor jäkla gräsmatta, på det lite vindpustar är det ett rent veckoprojekt att räfsa löv i min nya, obekanta trädgård! Det kommer ta tid att förstå att jag har en egen trädgård att gå o pnula i! Svettigt, med bra motion och jäkligt härligt med vädret som tillåter att va ute! Det är nu jag känner att vi har gjort så rätt! Så underbart att gå ut och fixa i trädgården helgdagar såhär. Frisk luft utan att behöva gå till lekparken eller gå en promenad eller vad man nu behövde göra för att gå ut när man bodde i stan. 

När man är sjuk i vattkoppor, men lika pigg för det -och givetvis feberfri- då får man ta sig ut och bygga upp rymdraketen som Ian fått för sig att den försvunnit från baksidan av vår trädgård! Haha! "Den har försvunnit" fick vi höra "Vi måste nog bygga en ny". Jaja, inte för jag visste att vi hade en innan, men säger han det så! Bara sätta igång. Far och son byggde en raket för att kunna ta sig, åtminstone till månen, medan jag krattade klart löv i trädgården! Det kan jag säga, är något jag förstått dessa dagar - är ett veckoprojekt med alla våra fruktträd!

 

- "Det var då inget vi kunde göra när vi bodde i lägenheten minsann, du, Ian" sa jag till min son som varit lite halvmed på att flytta till hus från vår trygga lägenhet. Men där höll han minsann med! Yes! 1-0 till mig!

 

Ian bestämde sig för att åka till sin mormor och morfar den här helgen. Bara sådär. Snopet värre. Han har aldrig sovit borta förut om han inte "behövt" och då har det varit väldigt jobbigt på kvällarna och han har saknat mamma och pappa väldigt, väldigt mycket. Men plötsligt saknade han mormor och morfar så mycket och valde själv att åka till dem och sova där. I TRE nätter! Det var läskigt tomt, hemskt att säga att det samtidigt kändes som vi behövde en liten paus från all 3-årstrots och bara få ha lite egentid med Joline, men även med varandra.

   Herregud, att ha hand om en liten bebis är ingenting mot att ha två barn märkte vi nu! Hihi! 

 

Det gjorde att Joline fick fira sin första "Fars dag" själv med sin pappa och pappan sin första fars dag med två barn, bara med ett barn! Han fick en god frukost, två paket; en pappamugg och en morgonrock i ekologisk bomull från Åhlens och märket "VIDE", samt en mysig kväll med sina flickor.

 

När jag åkte och hämtade Ian på morgonen så tittade han bara på mig när jag glatt vinkade genom mammas (mormors) bilfönster. Sedan brast han ut i total storgråt och bara: "MAAAAMMMMAAAAA!!!" Han kom då på hur mycket han hade saknat mig. Lilla godingen, vi myste en lååååång stund i mormors bil innan vi hoppade över till våran för att styra kosan mot Linköping igen, för att skippa dagis och åka mot biblioteket o mysa järnet!

 

 

 

 

Något utav de jag älskar mest med att få se mitt barn se och upptäcka världen, med bokstavligen nya ögon, är varje ny sak han upptäcker är helt magisk för honom i några veckor. Just nu tycker han att månen är otrolig fascinerande och jag blir fascinerad av hans entusiasm för den! Helt underbart.
I morse var det så fint väder när vi gick till dagis. Blå, klar himmel och sol. Jag napade in varje minut av det fina vädret, som känns som det kommer bli lite av nu ett par månader framåt. Även månen syntes på himlen på morgonen, vilket den verkligen inte gör varje morgon och det första Ian utbrast när han kom ut var: "MAMMA! MÅÅNEN!!!" sedan kunde han inte sluta prata om den på hela vägen, sötnosen ♥

 

Nästan hela sommaren tillbringade vi i Skåne. En dag gav vi oss ut på en utflykt, till det helt fantastiska Ven, utanför Landskrona. Jag har nog aldrig i Sverige sett något så vackert landskap förut och jag rekommenderar alla som besöker Skåne på sommaren att åka till Ven över en dag!
Man tar färjan från Landskrona. Sedan finns det cyklar att hyra billigt över dagen. Vi cyklade runt ön i omgångar och upptäckte ön. Det var så otroligt fint! 

 

Vi har haft en väldigt seg dag och varit inne hela dagen lång. Men inte jättekonstigt med tanke på väderskiftningen från världens underbaraste väder igår till världens mest grå himmel idag. Fy så trist! Till slut kände vi i alla fall att; nej! nu måste vi ut och få lite luft. Så trots att det ösregnade tog vi vagnen, regnskyddet, ett paraply, regnjackor och gummistövlar och gick en 4 km lång promenad i skogen, helt underbar luft var det!

Ian brukar alltid vilja köra vagnen själv nu för tiden. Vadå; sitta i vagnen?! pfft! Idag upptcäkte vi (läs Ian) även en ny rolig grej, som jag visade honom! Att blåsa bort de där vita som blir efter att maskrosen blommat. Det tyckte han var superroligt och försökte, för kung och fosterland, att blåsa på den själv. Tyvärr till förgäves, så jag fick ändå hjälpa honom. Men lika glad var han ändå!

 

Det är underbart att bo i lägenhet, mitt emot en skog och med villagrannar! Vi har balkongdörren öppen och hör hur de klipper gräsmattan! Nostalgi ♥ 

En alldeles underbar morgon. När Ian och jag lämnade hemmet och vandrade mot dagis...förlåt, förskolan (jag kan liksom inte bara ändra namn på något jag kallat för samma sak i snart 22 år) så blev jag sådär lycklig i själen. 

Det var verkligen en helt perfekt morgon. Kallt. Frost i gräset (man blir nästan lite rädd. För en vecka och 5 dagar sedan var det sista sommardagen och nu är det iskalla höstdagar). Solen lyste och låg på med en svag värme. Jag kunde inte låta bli att le, där Ian och jag samtidigt gick och övade på att säga "bil", "blöja", "hur säger hunden?". 

Jag älskar hösten...och våren! Det är så mycket som förnyas och förändras ute. Underbart vackert!

Jag hade lurat lite bakom Kims rygg och fixat med barnvakt i helgen, så vi skulle få lite kvalitetstid för första gången på riktigt, sedan Ian föddes.

   Kim hade tjatat hela veckan om att han ville hitta på något i helgen och jag försökte vara lite tråkig och bara "njaae va, vill bara va hemma (snälla fråga inget mer om helgen nu, tack!)" 
   Gissa om han blev förvånad när det ringde på dörren på lördagmorgonen och min mamma o hennes polers stod där! "Nämen, v-v-vad gör ni här???!!"

Ja, sedan åkte de iväg med vår lille son och we were all alone! Jaha. Vi ställde oss och stekte lite pannkakor till lunch medan Kim tjatade hål i huvvet på mig och frågade vad jag hade hittat på för något. Men a-a jag var benhård, höll masken och sa ingenting. Även om jag gärna ville berätta allt.
   Just dagen var inte jätteplanerad så vi bestämde tillsammans att vi bara skulle gå o sätta oss någonstans med lite vin och något ätbart. Vi hamnade vid stångån, denna fantastiska sista sommardag (vadå att ha i känning att välja den perfekta dagen liksom ;)) och myste järnet!
   Spelade Alias, pratade, smuttade vin (och öl), spelade kortspel, pratade lite till, pussades, skålade, och a ni vet! Folk som gick förbi trodde nog att vi var totalt nyförälskade och hade en av våra första dejter. Och...ja det var ungefär så vi kände också! Så underbart!

Vi satt ute hela dagen, gick några små promenader och förflyttade oss en bit bort -efter solen! Klockan 18.45 ledde jag min kärlek bort till strandgatan två, där vi slog oss ner och käkade 3-rättersmiddag. Sååå gott var det.
   Sedan efter 2h sittning hade jag bokat bowling på 1 h. Det var så mysigt att bara vara vi två och slippa stressa, inte känna att vi behövde tänka på någon annan än oss själva.

Hela lördagen och hela söndagen var vi inne i vår egna lilla bubbla och jag ville inte för en sekund att det skulle ta slut. Det var verkligen så välbehövligt för ett par småbarnsföräldrar som inte fått en stund över tillsammans på snart 15 månader. 
   Ja, nu har jag sagt att det var helt underbart och jag skulle kunna säga det en triljon ggr till. Så härligt att få planera och överraska lite. Nu är det värsta nytändningen här hemma, även om det ju aldrig varit dåligt. Men ni vet -bara lite ny kärleksenergi sådär plötsligt och härligt. 

   Låter jag som en nykär fjortis nu? Jo men det är meningen! :) Glöm inte bort varandra småbarnsföräldrar...eller andra par också för den delen som hänger här inne och läser!! 

Ha en underbar dag!