Nu undrar jag. Anar ni, hur många gånger, på en dag, som man säger "hej hej" med ett glatt leende på läpparna inom mitt jobb? Jag skojar inte när jag säger minst 70 ggr på ett arbetspass. Minst. Det betyder att jag säger ordet "hej" ca. 140 ggr på ett arbetspass, eftersom jag oftast säger "hej" två gånger när jag hälsar på varje ny kund.

Vad jag nu alltså märkte igår, är att jag redan, blivit något arbetsskadad.  
Jag satt i busskuren, i väntan på bussen, lite inne i telefonen. I ögonvrån ser jag en dam kommande mot mig, varav jag utan att ens tänka, lyfter blicken, drar på smilbandet och utbrister: "heej heej" med mininprentade yrkesstämma och fortsatte sedan med det jag höll på att läsa i telefonen, som om jag hälsade en ny kund välkommen in i min....busskur??? 

Damen tittade förunnat på mig med ett halvt leende och bara "Ja hej du". 

Då kom jag ju på mig själv. Jag var tvungen att bita mig i kinden för att inte brista ut i ett hysteriskt skratt. Vad skulle jag sagt? "Förlåt, jag tänkte att du var en ny kund - ...ehm..eh...hehe.. är lite arbetsskadad" ???? Öööh. Nä va.

En alldeles underbar morgon. När Ian och jag lämnade hemmet och vandrade mot dagis...förlåt, förskolan (jag kan liksom inte bara ändra namn på något jag kallat för samma sak i snart 22 år) så blev jag sådär lycklig i själen. 

Det var verkligen en helt perfekt morgon. Kallt. Frost i gräset (man blir nästan lite rädd. För en vecka och 5 dagar sedan var det sista sommardagen och nu är det iskalla höstdagar). Solen lyste och låg på med en svag värme. Jag kunde inte låta bli att le, där Ian och jag samtidigt gick och övade på att säga "bil", "blöja", "hur säger hunden?". 

Jag älskar hösten...och våren! Det är så mycket som förnyas och förändras ute. Underbart vackert!

Idag har jag jobbat och jobbat över. Det har varit en relativt lugn dag. En lugn dag på mitt jobb är man aldrig still. Kvällen blev dock lite hektisk och det slutade med att jag stod i jacka och väskan på axeln -redo att gå hem, men fick ta emot kunder istället.

Jag anar en lätt huvudvärk.

Brukar alltid försöka hitta på något utomhus i 1-2 timmar efter att vi lämnat dagis för dagen. Idag blev det lugn utelek med bobbycar'en ute för första gången. Han tyckte det var megaskoj. Något han även tycker är megaskoj och alldeles förfärligt att bli borttagen ifrån är den traditionella och älskade gungan. Han kan liksom inte riktigt få nog. Vårt barn älskar att vara ute och det faller oss alldeles perfekt i smaken :) vilken tur va!

 

...här på bloggen! Jag mixar om lite grann, som ni kanske ser :) Vissa kanske inte ser det och då klickar ni; F5 på er dator. Ni med en mac får helt enkelt rensa cookies. För er som har PC och det inte fungerar med F5, så får ni nog bestämt också ta och rensa cookies så ni kan se min nya fina design jag suttit och pillat med ikväll.

Ja, nu måste jag ta upp detta. Jag är inte för preventivmedel i form av tabletter, spiraler, sprutor, pinnar osv. Kort och gott, tycker jag inte att man borde svälja eller föra in preparat som bara påverkar kroppen negativt.
   Förutom då - att man inte blir gravid. Men allt annat som gör att man går upp i vikt, får humörsväningar, illamående, håravfall, cystor, blodproppsrisk cancer (?)-risk. Alltså. Va?! Nä. Precis. 

Däremot är jag helt för kondomer. Jag det är ju inte konstigare att säga kondomer, än p-piller. Tänker på er som håller på och tappa hakan nu för att jag sa kondom. Håller med om att ordet kanske inte är det roligaste. 
Men - typ världens bästa uppfinning. T y p. 
   Till er som nu sitter och glor in i skärmen och tänker: "Alltså snälla tjejjen. Vad sjutton gaggar hon om?!?!" vill jag bara säga att: Jag förstår varför ungdomar och andra vuxna som har sex, inte vill använda de. För att, många kondomer är så otroligt obekväma. Både för tjejen och killen, eller killen o killen, eller tjejjen o tjejjen -ja ni fattar. De som använder det. 
   Tjockleken på gummit har STOR betydelse (erfarenhet erfordras). Är gummit för tjockt, känner killen typ ingenting (misstänker jag iaf), gummit suger åt sig fukt (och då anar ni ju vad som händer), vilket senare leder till friktion och troligen, småsår = INTE skönt.

Men, det jag nu alltså egentligen vill tipsa om är ett par kondomer vi hittat som heter "True feeling -like wearing nothing". Jag måste säga att de är verkligen värda sitt namn! 
   De är tunna, känns inte och ger ingen friktion. Har provat byta tillbaka till andra bara för att testa -men det blir samma visa om och om igen. 
   Så jag förstår helt enkelt, varför folk inte använder kondomer. FÖR, dessa "true feeling"-underbaringar, är svindyra! 10 stycken för 175 (etthundrasjuttiofem) riksdaler!!! Det är klart att ingen vill slänga ut pengar på det, TROTS att de är som skapt för människan.

Jag vill alltså ge dessa både en hiss och en diss. Hiss för det jag just skrivit men en stor-feting-DISS för att jag går i personlig konkurs för att kunna... kunna....okej, nu blev jag visst lite blyg. Men. Ni fattar. 

Sänk priser på kondomer så fler människor faktiskt kan KÖPA de och få njuta lite mer!! Jag lovar att RFSU kommer att tjäna betydligt mycket mer på det. Punkt.

Jag hade lurat lite bakom Kims rygg och fixat med barnvakt i helgen, så vi skulle få lite kvalitetstid för första gången på riktigt, sedan Ian föddes.

   Kim hade tjatat hela veckan om att han ville hitta på något i helgen och jag försökte vara lite tråkig och bara "njaae va, vill bara va hemma (snälla fråga inget mer om helgen nu, tack!)" 
   Gissa om han blev förvånad när det ringde på dörren på lördagmorgonen och min mamma o hennes polers stod där! "Nämen, v-v-vad gör ni här???!!"

Ja, sedan åkte de iväg med vår lille son och we were all alone! Jaha. Vi ställde oss och stekte lite pannkakor till lunch medan Kim tjatade hål i huvvet på mig och frågade vad jag hade hittat på för något. Men a-a jag var benhård, höll masken och sa ingenting. Även om jag gärna ville berätta allt.
   Just dagen var inte jätteplanerad så vi bestämde tillsammans att vi bara skulle gå o sätta oss någonstans med lite vin och något ätbart. Vi hamnade vid stångån, denna fantastiska sista sommardag (vadå att ha i känning att välja den perfekta dagen liksom ;)) och myste järnet!
   Spelade Alias, pratade, smuttade vin (och öl), spelade kortspel, pratade lite till, pussades, skålade, och a ni vet! Folk som gick förbi trodde nog att vi var totalt nyförälskade och hade en av våra första dejter. Och...ja det var ungefär så vi kände också! Så underbart!

Vi satt ute hela dagen, gick några små promenader och förflyttade oss en bit bort -efter solen! Klockan 18.45 ledde jag min kärlek bort till strandgatan två, där vi slog oss ner och käkade 3-rättersmiddag. Sååå gott var det.
   Sedan efter 2h sittning hade jag bokat bowling på 1 h. Det var så mysigt att bara vara vi två och slippa stressa, inte känna att vi behövde tänka på någon annan än oss själva.

Hela lördagen och hela söndagen var vi inne i vår egna lilla bubbla och jag ville inte för en sekund att det skulle ta slut. Det var verkligen så välbehövligt för ett par småbarnsföräldrar som inte fått en stund över tillsammans på snart 15 månader. 
   Ja, nu har jag sagt att det var helt underbart och jag skulle kunna säga det en triljon ggr till. Så härligt att få planera och överraska lite. Nu är det värsta nytändningen här hemma, även om det ju aldrig varit dåligt. Men ni vet -bara lite ny kärleksenergi sådär plötsligt och härligt. 

   Låter jag som en nykär fjortis nu? Jo men det är meningen! :) Glöm inte bort varandra småbarnsföräldrar...eller andra par också för den delen som hänger här inne och läser!! 

Ha en underbar dag!
 

Jag är så otroligt glad och stolt över mig själv att jag fick jobbet på Ur&Penn. Nu har jag snart jobbat i 4 veckor och det känns bara så himla bra. Nu börjar jag verkligen komma in i det, byta batterier, korta länkar, byta läderarmband, byta nya länkarmband, kunskap om klockorna, favoritklockor, lite mer kunskap om silversmycken, titan och stål, även om jag kunde en del innan.

   Pärmar hit, priser dit, rabatter där och reklamationer här. Lärt mig kassan riktigt bra och det liksom bara flyter på.

Igår var det sådan underbart lugn dag. Min kollega hade fixat om lite i butiken när jag började mitt pass och bara det gjorde att dagen började bra. Det lyfte hela butiken!  
   Jag fick mycket gjort (tro det eller ej, men det är mycket plock och pyssel runt om i butiken hela tiden) samtidigt som det var lagom mycket kunder hela tiden. Det kändes som det behövdes efter fem riktigt intensiva arbetsdagar.
Det kom in en kändis. Ja, alltså inte en riktig kändis, utan en kändis för mig. Alltså, någon jag känner igen.
   Eller, egentligen inte det heller...men hennes pojkvän och jag gick på samma lågstadie kom vi fram till bara sådär! Det var en mycket trevlig pratstund!

Sedan kom det in en jättetrevlig man och hans fru. Han berättade att han var ryttare och behövde en klocka han kunde ha i stallet. Jag rekommenderade honom en snygg hållbar klocka och han blev så nöjd! Jag berättade att jag också höll på med hästar men att jag lagt av nu pga. familjelivet.
   Sedan började vi prata lite mer om hästar, under tiden jag stod och slog in hans egna present (man får passa på när det är lugnt som sagt) och de var verkligen SÅ himla trevliga. Man bara blir så glad av såna kunder.

Jag cyklade hem med ett leende på läpparna igår, nöjd med hela dagen! Underbar känsla verkligen! :)

Vanligtvis är det Kim som går upp med Ian på morgonen. Av den enkla anledningen att han helt enkelt är mer morgonpigg än mig. Eller, i hemlighet så tycker väl jag också att han borde få känna på mammalivets-första-år. Även om det inte ens är någon nivå alls med hur många ggr jag fick springa upp på nätterna det första året. Nu turas vi för det mesta om, om han någon gång skulle vakna på natten. Men oftast sover han hela nätter nu = en mycket gladare mamma och pappa!

Men så i alla fall. Idag är Kim uppe i Stockholm på sitt huvudkontor och jobbar. Så den här sjusovande mamman fick allt dra sig upp 06.30 när ungen vaknade. Jag släpade in honom i vår säng i hopp om att han skulle tycka det var lite mysigt och kanske, kanske, somna om med mig igen...
10 minuter låg han och blundade en stund bredvid mig sen var allt i full gång! Det kändes faktiskt lite mysigt att bara få vara hemma, Ian och jag. Vi tog det lugnt, lekte lite, åt frukost, lekte lite till, gjorde alla morgonrutiner utan någon stress. Så himla skönt :)

God morgon! 

Idag hade vi lite tid över så vi gick tillsammans och lämnade Ian på förskolan. Jag trodde att det skulle vara så jobbigt att lämna honom. Men, han har gjort det så enkelt för oss. Inget gråt, inget skrik, inget springa efter mamma och pappa när vi går. Han bara älskar att vara där och det är så underbart! 
   När vi ska in och parkera på gården så börjar han hoppa i vagnen för att han blir så ivrig att komma ur. När vi väl kommer in på dagis, hinner jag ta av honom skor, jacka och så ger han mig en snabb kram. Vinkar till mig/Kim och springer in och leker. Underbara unge.

Enligt egna teorier så tror jag det är för att vi enda sedan han var liten inte har varit rädd för att lämna över honom till andra. Alla som velat har fått hålla i honom, barn som vuxna. Enda sedan han var nykläckt. Vi tyckte inte att det var så läskigt att vända ryggen till och koppla av en stund medan farmor/mormor/farfar eller mosmor ville ta hand om honom en stund, så vi fick vila. Vi visste ju att han hela tiden var i trygga händer.
   Jag har aldrig slitit honom ur famnen på någon när han skrikit för att bara tycka att det är jag som ska kunna trösta honom (givetvis inte när det var hungerskrik). 

Allt detta har vi ju märkt gjort honom väldigt trygg hos andra. Vi har aldrig behövt oroa oss för att han är missnöjd för att vi går. Och då har vi ändå varit med honom mycket själva eftersom vi bodde i Stockholm hela hans första år. Vi hade sällan besök. Men såg till att ta till vara på besöken, när vi fick dem.

Nu blir det ett långt inlägg här. Men, jag har funderat så de senaste dagarna på att vi har hamnat på en sådan underbar förskola! Det är ca. 25 barn 1-6år och alltid 6 stycken i personalstyrka. Vilket betyder att pedagogerna har tid med varje enskilt barn. 
   Det finns så många förskolor som har en sisådär 30 barn på varje avdelning, om inte ännu mer. Det skrämmer mig. Jag och en vän pratade just om det igår. Att det är så många barn som kommer hem med en bajsblöja och röda stjärtar, vilket i sin tur betyder att personalen inte ens hinner byta blöja på ungarna. Jag fattar inte det. KÄNNER man inte när barnen luktar bajs eller SKITER de rent av bara i det? Om man inte hinner byta blöja, eller, om man inte har KOLL på vem som har bytts på, hur ska man då kunna ha koll på flera barn samtidigt, ute på gården till exempel? 

Både jag och min vän har erfarat att jobba på många förskolor. Och med oss vet vi att när det är för många barn så finns ingen tid till pedagogik. Personalen blir mycket tröttare och latare när det är så mycket barn. Och inte har man tillräckligt med resurser heller.
   Nej det skrämmer mig. Så jag är SÅ glad att vi lyckats hitta en liten, mysig förskola (föräldrakoperativ, som för övrigt är mycket bättre i mina ögon också. Där kan pedagogerna inte vara annat än sig själva (på många kommunala förskolor upplever jag mycket fjäsk så fort en förälder är i närheten) eftersom det så ofta är med föräldrar i gruppen. Det är det bara rent av ärligt och hehjärta).

Kanske borde detta lyftas mer. Det är ändå våra barn som ska tas om hand. Många föräldrar har heller inga val. Man kanske måste sätta barnet på förskolan, för att man måste börja jobba igen. Sedan kanske man i den turen inte får plats på den förskola man önskat. Då blir man alltså tvingad att sätta barnet på en förskola med dessa dåliga rutiner och resurser. Hur känns det egentligen för en förälder? Ska man behöva gå på jobbet och vara orolig för att ens barn inte har det bra om dagarna? 

Aaaah. Så himla skönt! Lite gener som tyder på att ungen är min i alla fall. Hade nästan börjat bli lite orolig här.Nu kan jag alltså vara helt säker. Over and out. Godnight. 

Det rimma, hörde ni??? Jag RIMMADE på ENGELSKA!!

 

 

 

 ...heter jag, alla tiders vet du vad! Singidillidullanlej.

Jobbat sedan kl. 13 och kom hem 21.10. Det konstiga är, att, när vi jobbar två i butiken dagtid, så är det oftast superlugnt. Sedan är det nästan som att alla känner på sig att "ha- nu ska jag allt in o köra med den -stackars tjejen som jobbar där alldeles ensam. Plötsligt står man där, själv, i butiken och det blir fullkomligen smock-fullt med folk. Man måste fortfarande ge alla bästa service och vara lika trevlig mot alla kunder. Även han som står längst bak i den 7m långa kön och är den 20:e personen, på 20 minuter som vill prova en klocka, eller tre. I fem olika skåp. Helst.

Jag är helt slut idag. Men jag klagar absolut inte!! Jag tycker det är otroligt roligt på mitt jobb. Varje dag är en utmaning och varje dag lär man sig något nytt. Varje dag möter man urgulliga människor man får prata med och varje dag får man höra någons livshoistoria. Ibland kommer några surputtar in, men då är det mitt jobb att få de på lite bättre humör :) ja, jag trivs som fisken i vattnet! Även tillsammans med alla mina supergulliga kollegor ♥

Just det. En sak till. Det gick snabbt att ta sig till jobbet idag. 10 minuter med cykel i stället för 1 timmes resa med buss (åker runt hela Linköping när det egentligen kan ta 5 min rakt över. Som det gör med bil). Men alltså. Ingen påminde mig om att det är uppförsbacke hela vägen hem. No shit. Eller jo okej. Min kollega Frida gjorde det förra veckan. Men antagligen hade jag förträngt det. 
Mina ben fullkomligen skakade när jag klev av cykeln och jag höll på att kvävas av min dåliga cykel-kondis. Det liksom pep om mig -ni vet. Sist jag cyklade var jag gravid i typ v. 30. Det är lääääääänge sen!! Aa. Ni kan ju bara ana träningsvärken jag kommer ha imorgon. Antagligen även en ännu mer hemsk hosta än det jag redan har. 

Igår unnade jag mig detta på jobbet. Just nu har vi världens brakrea fram tom. 25 september! Kom in o passa på att fynda julklappar eller något fint till dig själv! 

Klockan är jag såå nöjd med och just nu kostar den endast 149:- !! Alla smycken på väggen för 20:- , samt 50% på alla äkta smycken (gäller ej nyheter)

 

Taggar upp morgonen inför en arbetsdag...trots halva huvudet fyllt av snor och halsen igenkorkad. Blev inkallad extra idag då en tjejja på jobbet blidde lite febrig o snorig. Alltså snäppet värre än jag är nu.
Hoppas på att det inte blir snäppet värre för mig, då jag har 5 härliga arbetsdagar att se fram emot med idag. Jag vill vill vill jobba. Härligt va? 

 

Vi tar till vara på tiden så länge vi båda jobbar hemifrån. Man vet aldrig hur länge vi kommer göra det. Myser till det lite extra med kaffe på balkongen och lunchar tillsammans. Wunderbart! Ian-plutt är ju på dagis. Härligt med lite "ensamtid"...om man nu kan kalla det så när man jobbar. I var sitt rum.