För att beställa skickar ni ett mail till [email protected]. 

Ange storlek, vilka plagg ni vill beställa och vilket tyg. 

Plagg som går att beställa just nu: 

• Byxa
• Mössa
• Tröja
• Dregglis
• Klänning

Självklart är ni välkomna att fråga om det är något ni undrar över! 

/Louice

Jag håller just nu på och syr och virkar som en tok, då jag får in besällningar hela tiden. Nu har jag precis haft annons uppe, så nu kommer ni kanske bli lite förvirrade när det kommer upp en massa inlägg med olika tyger. 
Men..känner ni er manade så får ju även ni beställa ;) 

För er som är intresserad; maila mig på [email protected], för prisfrågor och beställning! Tyger kommer ni att hitta under nya ketgorin: "Tyger".

8 månader och 11 dagar. Ian har rest sig själv från sittläge, med hjälp av bordet. Utan att ens ta i, som han försökt med förut så han vrålat och benen skakat och ändå inte kommit upp. Nu var det som om han inte hade gjort annat! 
   Blev lite förvånad när jag plötsligt såg ett huvud titta upp ovanför vardagsrumsbordet. Våran lilla kille!

Jag är lite upptagen med att träffa min familj. Jag uppdaterar med hur mina senaste dagar har varit, lite mer detaljerat imorgon :) Nu ska jag gå och mysa ner mig bredvid mina pojkar! 
   Äntligen har Kim också landat här. Jag vet inte när jag sov 2 nätter utan honom sist. Det har nog inte hänt sedan vi flyttade ihop för 1.5 år sen. Vi har sovit 1 natt ifrån varandra, men bara det har varit nog tycker jag. Nu var det katastrof!!! Nejvars, jag skojade bara. Det är klart att det känts lite tomt. Men jag har verkligen klarat mig. Har jag ändå haft min lilla pojke och myst med om natten! Det duger mer än bra det med, eftersom att jag aldrig samsovit med Ian. 

Nu kastar jag in! Sov så gott, ni som fortfarande är vakna! Kram och Puss

Hej hörrni! Nu har det varit lite tyst här de två senaste dagarna igen, men det är för att vårat internet inte har fungerat! Vi har kört genom telefonerna. Men, imorse valde min telefon att lämna mig för telefonhimlen. 
   Jag vet inte. Jag vill ändå ha en annan telefon, så det gjorde inte så mycket. Hoppas verkligen att jag får det! 
Har för tillfället en pluttig skitsamsung-telefon som varken finns kamera eller internet på. Det går endast att ringa och smsa! Knappt det. Det finns inte ens T9 på den!! Herregud, känns som jag är back on stenåldern! 

Hur som helst, det var INTE det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om att jag nu har anlänt hem till mamma och hennes man. Jag fick ett litet spontanryck och ville åka hem. Jag hade så tråkigt hemma denna vecka och vi hade ändå bestämt att vi skulle hit till helgen, så då åkte jag och Ian ner ett par dagar tidigare än Kim :)

Så, nu sitter jag här och dricker baileys. Herregud vad gott!! Det var typ ÅR sedan. Baileys är något utav det godaste jag vet och nu när jag slutat amma så passar jag på! Mmmmmums! 

När man har blivit mamma, förändras det mesta. Men vad som mest förändrats hos mig är hormonerna. Alltså, det är nästan jobbigt. Förr har jag varit en liten orolig själ, som oroat sig för lite allt möjligt i livet. Men NU, jag kan knappt beskriva min oro. Jag oroar mig för precis ALLT, men mest om sjukdomar. Allvarliga sjukdomar.
   Jag är så van att ha otur i mitt liv, att jag funderar över varför jag ska få vara rttvist lycklig nu. Jag vet, helknasig. Men det är för jag är så rädd att förlora det jag har, mitt allt! 
  Blä, det är jättejobbigt och jag jobbar varje dag på att handskas med dessa jobbiga tankar. Jag har alldeles för mycket tid till att tänka också, när jag går hemma. Jag måste nog börja sysselsätta mig lite mer.
   Hur är det för er andra nyblivna mammor? Eller ni som en gång varit nybliven mamma. Upplever ni samma rädslor, eller är det bara jag som är knasig?

♥

Gissa vad Ian lärde sig själv idag?! 
Jag hade satt ner honom på golvet i köket, medan jag skulle fixa lite grann vid diskbänken. Så jag vände honom ryggen. När jag går runt där så lägger han sig på mage och ålar runt lite, som han brukar. Inga konstigheter. Jag fortsätter med det jag höll på med, fortfarande med ryggen vänd, Ian fortfarande liggandes. 
Nästa gång jag vänder mig om SITTER HAN UPP! 
"Kiiiiiiiiimmmm!!!! Ian satte sig upp själv!!! Herregud! Duktig Ian, brraaaaaaa! Vad gjorde du egentligen? Braaaa!!" 

Alltså. Snacka om paff mamma. 

Alltså. Jag har nu i väldigt många månader trott att jag haft problem med mitt bäcken. Smärtan kom plötsligt, några månader efter förlossningen. Jag fattade noll?! Foglossning NU?! 
Hopp, bara gilla läget helt enkelt. Gick till sjukgymnast, fick bäckenbottenövningar att göra. Har inte hjälpt. Men vafaaaan. Ska jag aldrig mer kunna gå nu? På riktigt, jag har inte kunnat gå en promenad ens, då det smärtat som tusan i mina ljumskar och bak i ryggen. 

Jag började givetvis googla runt lite. Snett bäcken? Jaha, det kanske det är. Stämmer ju in rätt bra på vissa saker. Naprapat? Jaha, ska man gå till en sådan nu också? 

I måndags var mamma här. Vi gick förbi ett ställe som heter naprapatvärkstan. "Äsch, jag går in och pratar lite med de bara" sa jag till mamma och gick in. Pratade, frågade, förklarade. Jag fick en tid, samma eftermiddag.

Efter en kroppsvistitering kunde hon konstatera att jag inte har något snett bäcken, men en viss liten benlängdsskillnad. Den kunde man inte göra så mycket åt.

Efter en behandling på sätesmuskler, ryggmuskler, och höftleder kunde hon konstatera att jag inte har bäckenproblem utan ett ryggskott tillsammans med överdrivet spända muskler. Detta sker ofta efter en graviditet. Speciellt om han har haft foglossning (jag har dock ej haft det, men hade väldigt ont i kroppen sista veckorna innan Ian kom till världen). Eller efter amning, att man oroar sig för mycket saker som leder till att man går och spänner sig konstant. 

Jag fick en rejäl behandling. Skulle komma tillbaka idag, alltså...samma vecka!!! Fick ännu en behandling på sätesmuskler men även också nacke/skuldror pga. ständig huvudvärk den senaste veckan. Samt även akupunktur! Ajaj.
Jag kan säga såhär: Jag känner mig så jääääkla fri! Jag kan GÅ!!! Tillochmed i trappor utan att få det minsta ont! 
Alltså, vem kunde tro detta? Tänk om jag inte hade "orkat" gå in där, eller "jag tar det en annan dag" och så är det ju lätt att det aldrig blir av. Då hade jag suttit här i flera år och fortfarande trott att det var "bäckenproblem".
De enda jag behöver göra nu varje dag är att stretcha ordentligt! Men det är ju bara skönt! 

Ja, ni. Ibland kan det vara bra att man är lagd åt det lite mer hypkondriska hållet. Ibland dåligt. Mestadels bra. Sålänge man kan hålla det på en bra nivå! 

Nu jävlar ska det tränas. Fan vad jag är glad! Äntligen!!!