Har alltid undrat vem jag är och vad som är jag. HÄR fick jag visst svar på det.
Nej men asså jag har alltid vetat på ett ungefär vad jag vill (sanningen är väl kanske egentligen att jag kom på det för ca. 1 år sedan). Det nedanstående jag markerat under "Karriärer som skulle passa dig" är något jag däremot många gånger gått och tänkt på att jag skulle passa som! Jo, men det är faktiskt sant! Och vad är jag idag?!

Jo jag utbildar mig ju faktiskt till personaladministratör (HR) och jag arbetatar i mitt eget företag som barnklädesdesigner. Jag har arbtetat som både eventpersonal, säljare och affärsbiträde. Jag är musikfantast men kanske ingen yrkesmusiker...mer hobbymusiker. Jag älskar att skriva (blogga). Jag har alltid älskat barn och gick delar av Barn&Fritidsprogrammet, vilket skulle kunnat lett mig in på lärarlinjen, men jag insåg att det inte är ett yrke som skulle passat mig trots allt. Jag är mor, men kanske ingen direkt hemmafru...Personlighetstypen stämmer relativt bra in den också. Riktigt spännande detta...och kanske också lite skrämande. Men nu behöver jag aldrig mer tvivla på vem jag är och vad jag vill.....?! 

"Din personlighetstyp:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker."

Idag är det ännu en pluggdag med nästintill höggravida Giovanna, som vägrade titta in i kameran. Som ni kanske, kanske kan ana i bakgrunden där, så sitter vi på Espresso House! Det är så mysigt, så lungt och skönt med lagom med musik och närhet till mat! Detta har blivit ett av mina stammis-ställen och det känns som jag är här jämt! Nu tillbaka till att jämföra Norkoreas diktatur med Sveriges demokrati....ehm...om det nu ens är möjligt. Hemskt land. Nordkorea alltså. Blöh.

 

 

Idag är det ännu en pluggdag med nästintill höggravida Giovanna, som vägrade titta in i kameran. Som ni kanske, kanske kan ana i bakgrunden där, så sitter vi på Espresso House! Det är så mysigt, så lungt och skönt med lagom med musik och närhet till mat! Detta har blivit ett av mina stammis-ställen och det känns som jag är här jämt! Nu tillbaka till att jämföra Norkoreas diktatur med Sveriges demokrati....ehm...om det nu ens är möjligt. Hemskt land. Nordkorea alltså. Blöh.

 

 

Jag är så otroligt glad och stolt över mig själv att jag fick jobbet på Ur&Penn. Nu har jag snart jobbat i 4 veckor och det känns bara så himla bra. Nu börjar jag verkligen komma in i det, byta batterier, korta länkar, byta läderarmband, byta nya länkarmband, kunskap om klockorna, favoritklockor, lite mer kunskap om silversmycken, titan och stål, även om jag kunde en del innan.

   Pärmar hit, priser dit, rabatter där och reklamationer här. Lärt mig kassan riktigt bra och det liksom bara flyter på.

Igår var det sådan underbart lugn dag. Min kollega hade fixat om lite i butiken när jag började mitt pass och bara det gjorde att dagen började bra. Det lyfte hela butiken!  
   Jag fick mycket gjort (tro det eller ej, men det är mycket plock och pyssel runt om i butiken hela tiden) samtidigt som det var lagom mycket kunder hela tiden. Det kändes som det behövdes efter fem riktigt intensiva arbetsdagar.
Det kom in en kändis. Ja, alltså inte en riktig kändis, utan en kändis för mig. Alltså, någon jag känner igen.
   Eller, egentligen inte det heller...men hennes pojkvän och jag gick på samma lågstadie kom vi fram till bara sådär! Det var en mycket trevlig pratstund!

Sedan kom det in en jättetrevlig man och hans fru. Han berättade att han var ryttare och behövde en klocka han kunde ha i stallet. Jag rekommenderade honom en snygg hållbar klocka och han blev så nöjd! Jag berättade att jag också höll på med hästar men att jag lagt av nu pga. familjelivet.
   Sedan började vi prata lite mer om hästar, under tiden jag stod och slog in hans egna present (man får passa på när det är lugnt som sagt) och de var verkligen SÅ himla trevliga. Man bara blir så glad av såna kunder.

Jag cyklade hem med ett leende på läpparna igår, nöjd med hela dagen! Underbar känsla verkligen! :)

Jobbat sedan kl. 13 och kom hem 21.10. Det konstiga är, att, när vi jobbar två i butiken dagtid, så är det oftast superlugnt. Sedan är det nästan som att alla känner på sig att "ha- nu ska jag allt in o köra med den -stackars tjejen som jobbar där alldeles ensam. Plötsligt står man där, själv, i butiken och det blir fullkomligen smock-fullt med folk. Man måste fortfarande ge alla bästa service och vara lika trevlig mot alla kunder. Även han som står längst bak i den 7m långa kön och är den 20:e personen, på 20 minuter som vill prova en klocka, eller tre. I fem olika skåp. Helst.

Jag är helt slut idag. Men jag klagar absolut inte!! Jag tycker det är otroligt roligt på mitt jobb. Varje dag är en utmaning och varje dag lär man sig något nytt. Varje dag möter man urgulliga människor man får prata med och varje dag får man höra någons livshoistoria. Ibland kommer några surputtar in, men då är det mitt jobb att få de på lite bättre humör :) ja, jag trivs som fisken i vattnet! Även tillsammans med alla mina supergulliga kollegor ♥

Just det. En sak till. Det gick snabbt att ta sig till jobbet idag. 10 minuter med cykel i stället för 1 timmes resa med buss (åker runt hela Linköping när det egentligen kan ta 5 min rakt över. Som det gör med bil). Men alltså. Ingen påminde mig om att det är uppförsbacke hela vägen hem. No shit. Eller jo okej. Min kollega Frida gjorde det förra veckan. Men antagligen hade jag förträngt det. 
Mina ben fullkomligen skakade när jag klev av cykeln och jag höll på att kvävas av min dåliga cykel-kondis. Det liksom pep om mig -ni vet. Sist jag cyklade var jag gravid i typ v. 30. Det är lääääääänge sen!! Aa. Ni kan ju bara ana träningsvärken jag kommer ha imorgon. Antagligen även en ännu mer hemsk hosta än det jag redan har. 

Igår unnade jag mig detta på jobbet. Just nu har vi världens brakrea fram tom. 25 september! Kom in o passa på att fynda julklappar eller något fint till dig själv! 

Klockan är jag såå nöjd med och just nu kostar den endast 149:- !! Alla smycken på väggen för 20:- , samt 50% på alla äkta smycken (gäller ej nyheter)

 

SEN SEEEEN HÖRRNI!! Ringde precis min telefon and guess whaat?!

Detta är namnet på min nya arbetsplats!!! JA, jag fick jobbet! :D Ååh, jag är så lycklig!!! Tack för att ni hjälpte till att hålla tummar och tår, detta är bara tack vare er ;) hehehe.

Intervjun kändes som den gick bra. Så nu får vi väl se. Jag skulle visst höra av mig till henne imorgon efter att ha funderat och säga om jag fortfarande var intresserad eller inte av tjänsten, eller vikariatet, som det är.

Jag ska sova på saken nu! Godförmiddag!

Det händer nämligen att det blir fel i systemet ibland, att den inte reggar att den ska ta bort numret eller liknande. Denna stackars människa hade inte haft turen att bli borttagen. Jag fick faktiskt lite ont i magen. Jaja. Sådant händer som säljare har jag hört. Andas, andas och ringa nästa samtal!

Vid lunch frågade dock mina kollegor hur det var mig fatt. Jag svarade att jag fortfarande mådde lite illa sen gårdagen, men att det nog var lugnt. Då sa de att jag var helt blek i ansiktet och att det nog var bättre om jag gick hem och vilade upp mig. Vilket nog var en ganska bra idé. 
När jag kom hem slocknade jag i sängen och vaknade först 4 timmar senare, dock fortfarande lite illamående. Undrar jag vad jag har fått i mig för konstigt!! :(

Nu har min käraste kommit hem och jag väntar på mat. Det ska bli gott med hans hemmagjorda potatissallad och jag hoppas att jag inte kommer må sämre utan bättre efter lite mat i magen!

Jag fick i alla fall en extradag i söndags också, så jag jobbade in 8 timmar till. Perfekt, känner jag, nu har jag råd att köpa de julklapparna som jag var rädd för att jag inte skulle ha råd att köpa! :) så himla bra!

Dessutom! I onsdags..så sa jag ju att jag skulle på något hemligt. Varför jag inte ville säga vad det var, var ju i fall det skulle gå åt pipan! Men, det gjorde det inte! Jag var på en arbetsintervju för ett växande företag här i Stockholm som heter 4tion Sales. Arbetsintervjun gick tydligen jättebra och jag fick jobbet - som telefonförsäljare! Jag ska sälja lotter för postkodlotteriet hela dagarna! Det känns helt okej, men kanske inte som världens bästa jobb!

Det ligger ialla fall väldigt, väldigt nära mitt hem och det känns skönt! Jag som är så morgontrött...

Så, nu sitter jag här och taggar med lite vindruvor, för att gå på utbildning om en timme! Jag är lite nervös, men det ska nog gå bra! Sen börjar jag imorgon på riktigt! :) Wish me luck!

Igår jobbade jag ju. För Kimpans jobb men med Kinect, för er som inte riktigt hänger med i utvecklingen så är det Xbox nya version av spel, där det vid framme vid boxern finns en sensor som läser av din kropp och dina rörelser ;) sen kan man åka skidåkning, spela tennis, golf, dart, disneyland, osv. Det är några av de nya spelen! Faktiskt riktigt roligt och ganska skönt jobb. Men, jag som inte är van att varken jobba eller stå upp en hel dag (närmre bestämt 10h, men en sittpaus på en halvtimme) var helt förstörd när jag kom hem igår.

Jag gick o la mig för jag hade så ont i huvudet, sov tills maten var klar, jag kunde inte gå på mina fötter för hälarna gjorde så fruktansvärt ont, hade ont i magen och senare på kvällen fick jag även feber! Ja...så det kan gå!

Idag känner jag mig alltså bara så himla trött och tänker nog faktiskt, antingen sätta på en bra film eller sova lite till och gå upp när jag vaknar! Hörs senare!

Men jag tappade nästan hopper lite nu... jag ringde till en förskolechef och tänkte prata med henne, men hon bad mig skicka ett mail i stället, då hon får ca. hundra ansökningar om dagen och det blir svårt att ta emot en massa telefonsamtal. Också förstårligt, MEN, skulle jag vara den som tar emot ansökningar, hade jag skrivit ner namnen på de som är så pass att de till och med ringer, för då kanske man hittar något litet extra hos den personen. Om inte annat kanske man inte orkar titta på hundra ansökningar per dag och tittar först på de som ringt. Men jag vet inte, det kanske är ett orättvist system?

Aja, hur FAN gör man för att få ett jävla jobb i den här stan då? Man kan ju tänka sig att de behöver extrapersonal nu till jul och så, men nejdå. Antingen är det redan fullt eller så behövs de inte lika mycket personal i år, då vintern inte kommit ännu och de inte säljer lika mycket.

Tur att jag har några kontakter här uppe i alla fall, det är dem jag får hänga mig fast vid och hoppas att de kan hjälpa mig hitta ett jobb! Usch för detta, känner jag bara!

världens sötaste unge - ofelia :)

Mer om detta får ni veta på fredag! Då ska jag på intervju ;) En glad Lovis här hemma ikväll. Håll tummarna för mig!

Underbart härligt att för en gångs skull komma upp lite tidigt och njuta av den underbara höstdag som svepte in med en massa solstrålar! Jag mår så himla bra när det är så fint väder med lagom värme och frisk luft!

Jag har kommit på att jag älskar hösten såhär års. Alltså inte när det börjar komma in i november när det börjar bli mörkt, riktigt kallt och geggigt väder. NU är perfekt! :)

Ester och jag bestämde i alla fall att vi skulla packa ihop lite "fika" (russin, vatten och kaffe-till mig) och gå till lekparken! Sagt och gjort!

Gick en bit och kom fram. Väl där gungade vi, åkte rutchkana och fikade. Det var hur mysigt som helst och Ester tyckte att det var så himla roligt! Tänk vad mysigt sen när man väl själv får barn och gå iväg såhär till lekparken och busa en massa med sitt kid, så himla mysigt! :) Tur att jag får låna lite barn ibland, hihi.

När jag var påväg hem igen luktade det sådär jättegott ute, liksom i luften och så gick jag förbi en korvkiosk. Jag vet inte vad det var men jag fick verkligen sådan himla nostalgikänsla från när jag var liten, trots att jag inte kunde sätta fingret på vad det var för minne jag hade i magen. I vilket fall som helst började endorfinerna i kroppen att hoppa runt och busa och jag fick ett sånt där smile när man inte kan sluta le! MYS! 

Nu ska jag laga lunch till mig. Idag blir det potatismos och lax! Mumma.

Han dregglar även som en vattenkran och ska ha allt i munnen, ta allt i händerna och far runt som en liten jag-vet-inte-vad när han lärt sig hur man tar sig framåt. Man får ha stenkoll! (Ja, det här inlägget tar ett tag  att skriva)