Förra veckan var vi på något som heter RUL (rurinultraljud). Där kollar man att barnet är friskt och man kan även se könet. Östergötlands län är dock väldigt kända för att inte vilja berätta vad det är för kön. Enligt rykten har jag hört att det är pga. att kvinnor "råkar" ramla i en trappa så bebisen dör för att det är "fel" kön. Inte ens i min vildaste fantasi kan jag förstå varför en mor skulle kunna göra något sådant mot sitt barn. Det spelar väl för sjutton ingen roll?! De starka moderskänslor jag har för vår lilla Ian, går inte ens att beskriva. Det finns liksom inga ord, bara en annan mamma förstår kärleken till ens barn. Att välja bort ett barn pga "fel" kön är därför helt, helt vanisinnigt absurt i min värld. Det är ju inte könet jag älskar, det är mitt barn.

 

I vilket fall som helst, varför jag vill veta könet på bebisen i magen är för att kunna förbereda sig mentalt. Jag känner att det är något jag behöver. Man kan förbereda med namn, ev. nya saker om det skulle vara det motsatta könet. Då är det ju klart roligt att ha lite "flickiga" saker som en klänning eller så till sin lilla bebis. Någon mer tjejfärg och kanske någon blomma här och där.

   Även om jag har ett genustänk så är det såklart roligt att köpa något flickigt. Det betyder ju inte att hela rummet kommer vara rosa för det. Vi är väldigt neutrala, Kim och jag. Vi gillar jordnära färger. Det får gärna vara mintgrönt, ljusrosa, beige, gult, brunt osv. Ian har t.ex. ett bedset som är mintgrönt, ljusrosa och grått. Hur fint som helst! Han har två stora tavlor i sitt rum, där det ena är grå och rosa och den andra gul och brun. Om man nu ska tänka genus i färger. 

 

Precis som många andra i Östergötland fick vi inte heller veta könet på vårt RUL förra veckan. Vi fick en megasnabb genomkoll på 10 minuter eftersom de hade gett oss fel tid och en annan tjej satt och väntade utanför, eftersom vi hade börjat på hennes tid. Trots det så erbjöd vi oss att vänta och gå och äta så länge, då vi hade lunchrast båda två. Men nej.

   Jag kände mig otroligt besviken efteråt och det kändes inte alls bra i magen även om det lilla hon kollade igenom såg bra ut. Det kändes ju bra såklart, men inte att vi fick ett så stressigt besök. Men mina hormoner mådde jag dåligt hela dagen. 

 

Så, jag bestämde mig för att boka en tid på Crocus, en väl omtalad klinik, där det är en man som äger det och arbear själv på. Även min bror och hans dam var hos honom och sa att han är mycket noggrann och har aldrig varit med om att man inte kan se könet på en bebis, som många på MVC uttrycker sig. Eller jo, han kan enligt hans hemsida inte se kön 1/1000 ggr och har fel 1/5000 ggr. Senast han hade fel var för 8 år sedan.

   Jag är SÅ glad att vi gick dit. Kosta vad det kosta ville. Men herregud vad noggrann, lugn och gullig han var! Han tittade så mycket mer än de någonsin gjort på ett RUL jag varit på eller hört om. Han kollade igenom lungor, ögon - för att se att barnet inte hade medfött gråstarr, han kollade hjärtat som andra kliniker, flera delar i hjärnan, artärer i magen och lungor, längd på hela benen, räknade alla fingrar och tår, kollade så munnen såg bra ut osv osv osv. Jag kände mig så nöjd och lugn efter detta besöket! 

 

Men HERREGUD kan du bara säga vad det var för kön någon gång, tänker ni såklart nu :D jaja, jag berättar väl nu då: 

 

Ian hade rätt hela tiden, han ska få en 

Igår kom jag på att mitt schampo och balsam var slut. Eftersom vi skulle åka och handla så skrev jag ner på lappen att jag skulle handla det, utan att tänka. Men sedan började min eko-hjärna snurra igång. Vad ÄR det egentligen i dessa hårvårds- och kropprodukter? Jag blev nyfiken och började surfa runt. Jag hittade en jättebra artikel på kurera.se som faktiskt är skrämmande. Därför sökte jag vidare efter ekologiska hårvårdsprodukter som inte innehåller några skadliga gifter, som bland annat är uttorkande, allergiframkallande och cancerogena! 

På länken kurera.se här ovan finner ni hela artikeln, men för er som inte orkar läsa hela drar jag lite kortfattat, även om jag tycker att det är värt att ta sig ett par minuter och läsa om vilka skadliga ämnen och gifter som finns i våra schampo, balsam och duschtvål. 

 

PEG: Finns i flertalet kosmetik- och hygienprodukter så som hårfärg, schampon, balsam, hudkrämer och smink. Det tillsätts som lösningsmedel, bindemedel, emulgeringsmedel och konsistensgivare. Formaldehyd som bildas, är giftigt vid hudkontakt, inandning och förtäring samt kan vara allergi- och cancerframkallande.

 

Parabener: Tillsätts för att konservera hygien- och kosmetikprodukter, men även en del livsmedel. Det är allergiframkallande och hormonstärande. Det finns ett tjugotal olika parabener, vanligast är methylparaben, ethylparaben och butylparaben.

 

Sulfater: Tillsätts för löddrande egenskaper. Sulfaterna är uttorkande både för hår och hårbotten och orsakar ofta kraftiga hud- och ögonreaktioner. Detta kan påverka håravfall och hormonella störningar. Hur och varför får ni läsa mer om i artikeln.  De nämns ofta i innehållsförteckningar som Sodium Laureth Sulfate och Sodium Lauryl Sulfate.

 

 

 

 

Sedan två veckor tillbaka, har jag som tidigare skrivit, känt av bebis på riktigt. Den senaste veckan har jag känt mer och mer buffande och jag får alltid en konstig känsla i magen, typ sammandragskänsla i magen när h*n rör på sig, blir till och med lite tungt att andas ibland.

H*n buffas och stökar alltid runt på kvällen när jag går och lägger mig i sängen. Två gånger tidigare har jag känt buffarna utanpå magen, men när Kim lagt handen på, så har det slutat. Igår kväll fick han dock känna han också :') den stunden var lika magisk denna gång som första gången han fick känna med Ian. Vårt andra lilla mästerverk ♥ jag börjar först nu inse att det faktiskt är en bebis till i min mage som snart kommer att komma ut till oss. Helt galet! 

Hej och hå vad vi tar skutt framåt! Idag går jag in i vecka 20, vilket betyder typ halvtid (+- 2veckor). Herre min margareta! Lika lång tid kvar, sen är bebis här. DET är för mig väldigt svårt att förstå eftersom denna tid sedan vi fick veta att jag var gravid, vilket var precis i början av graviditeten, till nu har gått ruskigt, läskigt, ofattbart fort! Jag hinner inte meeeeeed. Om mindre än en vecka, närmre bestämt nästa tisdag ska vi på RUL. Där kollar vi storleken på bebisen, mycket annat som organ osv. samt ev. köööön! Vi kommer ta reda på det, såklart, jag är så nyfiken, och Kim med. Så om det går, om h*n inte kniper med benen så får vi veta om inte ens en vecka vem vi väntar på! Så spännande! Vi tror antagligen på flicka här hemma! Men jag är ändå kluven, jag känner mig inte lika säker denna gång som jag gjorde med Ian. Då visste jag bara från början att det var en pojke. Någon sådan självklar känsla har jag inte haft denna gång.

Mina ångestkänslor gentemot Ian har börjat komma lite lätt sådär. Jag vill bara vara med honom varje sekund, pussas, gosa och kramas så mycket som möjligt innan bebisen kommer. 

Åååå är helt totalt förälskad! Surfar runt mer och mer efter ekologiska kläder, som jag själv inte hinner sy till mitt lilla barn just nu. Jag bidrar då gärna till andras verksamhet som har samma koncept som jag med mitt företag! :)

Det finns verkligen inget stort utbud - tyvärr! Detta är för att leverantörerna tyvärr inte har något stort utbud än, så att vi tillverkare kan tillverka det och sälja till butikerna. Men det kommer mer och mer, hela tiden. Efterfrågan är otroligt stor. Tillverkarna av grundtyget hinner helt enkelt inte med att odla fram all den ekologiska bomull som just nu efterfrågas.

Det vi ska tänka på är att bomull, ekologisk som oekologisk faktiskt inte är så miljövänligt! Det krävs otroligt stora mängder sötvatten, för att odla bomull. Så mycket som 29 000 liter för 1 kg bomull. (källa: wwf.se) Därför är det bra att försöka se sig omkring efter andra mer miljövänliga material som bambu, hampa, ull osv. Men, det är fortfarande bättre med ekologisk bomull än oekologisk och någonstans måste vi börja för att kunna utveckla detta med ekologiska textiler!

 

Något utav de jag älskar mest med att få se mitt barn se och upptäcka världen, med bokstavligen nya ögon, är varje ny sak han upptäcker är helt magisk för honom i några veckor. Just nu tycker han att månen är otrolig fascinerande och jag blir fascinerad av hans entusiasm för den! Helt underbart.
I morse var det så fint väder när vi gick till dagis. Blå, klar himmel och sol. Jag napade in varje minut av det fina vädret, som känns som det kommer bli lite av nu ett par månader framåt. Även månen syntes på himlen på morgonen, vilket den verkligen inte gör varje morgon och det första Ian utbrast när han kom ut var: "MAMMA! MÅÅNEN!!!" sedan kunde han inte sluta prata om den på hela vägen, sötnosen ♥

 

Hjälp. Jag är med i vissa mammagrupper på facebook. Precis nyss lades det upp en bild på en mamma som hade gett sina barn frukost hemma den här morgonen, då hon inte hann till dagis. Sedan löd frågan "vad får era barn till frukost?" 
Det verkligen skrämmer mig hur många det är som ger sina barn vitt bröd, smaksatt sockerrik yoghurt, oboy, juice, corn flakes osv. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man, bara för att det är barn, inte kan ge sina barn fullkorn (om man inte fått andra order från läkare) och varför man inte kan undvika det där förbannat farliga sockret som vi ändå får i oss från andra livsmedel så det räcker. Barnen ska väl liksom oss, klara sig fram till lunch? De om några behöver bra näringsrik frukost, eftersom de springer och tjoar enda fram till 11-12. 

 

Ian får alltid fullkornsbröd här hemma, om han vill ha det till frukost och ibland mellanmål, med smör och oftast ost på. Tack och lov ratar han allt annat än vatten i drickväg, vilket känns väldigt skönt. Andra frukostar är gröt med lite kanel på (han tycker inte om mjölk i gröt heller), eller soyghurt/havregurt med fullkornsflingor eller müsli, russin eller frukt i. Som några som läser bloggen vet, undviker vi mjölprodukter så gott det går, därav soja- och havreprodukter. Tyvärr tycker han inte om ägg, men det äter alltid jag. Det är ett mycket bra val till frukost. 

Detta var en punkt jag var väldigt fast på från början. Mitt/mina barn ska inte äta vitt bröd och annat skräp, bara för att de är barn. De kan likväl som oss, äta nyttiga måltider. 

 

Till lunch/middag älskar Ian fullkorns-couscous och dinkelspaghetti (dessutom är båda dessa KRAV-märkt från märket "Kung Markatta"), bulgur, svart fullkornsris, bönor, kikärter, eller rotfrukter istället för att alltid ge kolhydrater i form av vitt ris, pasta och potatis. 
Jag tror ärligt talat, att många är rädda för att pröva sig fram och smaka nya saker. Istället väljer man det man alltid köpt. Våga prova nytt! Det finns så mycket ersättare för ris, pasta och potatis som är så mycket bättre -OCH godare! Jag kommer ge er fler förslag på torrbasvaror från olika märken :) 

 

 

Jag är ganska säker på, att jag nu fått känna de första sparkarna från lill*n. Mitt huvud vill hela tiden säga lillan, hon och henne. Jag vet inte om mammakroppen innerst inne vet vad man bär på. 

När jag väntade Ian var jag stensäker från början att det var en pojke. Denna gången har jag inte varit lika säker. Men på senare tid har jag kommit på mig själv med att jag råkar säga "hon" väldigt ofta. Den som väntar får se...förhoppningsvis den 18 november!

 

Har gjort lite olika roliga test för att "testa könet". Det finns ju absolut ingenting som talar för att det stämmer, men det stämmer i alla fall för väldigt många som provat. 
De test jag provat är "ringtestet", dem två olika, både över magen och handleden. Över magen säger det flicka och över handleden säger den två barn, först en pojke sedan en flicka - lite häftigt tycker jag!
Enligt den "kinesiska kalendern" ska jag få en flicka och Ian skulle ha varit en pojke...vilket han ju är ;). Enligt pulstestet är det också en flicka. Sedan finns det någon som talar om bikarbonat-testet, men det har inte stämt lika ofta för alla andra, men det kan ju vara roligt att prova ändå! 

 

Men nu var det ju sparkarna jag skulle skriva om...inte vad jag tror att det är för kön. Hehe. Jag har just börjat fundera över varför jag inte känt bebisen än, eftersom jag är andragångs-gravid och ganska långt gången, när jag i fredags, när Kim och jag var på bio kände att det liksom fladdrade till i magen flera gånger. Då kände jag att "det där känner jag igen! Det är inte bara lite gaser och tarmar som rör sig!" Sedan kände jag tre små svaga buffar i går morse och även igår på kvällen buffades h*n. Så nu är jag ganska säker på att det är lill*n som bökar runt och det är så mysigt att börja känna det! Äntligen :)

Jag har börjat tänka bredare kring ekologiska produkter. Det handlar ju inte bara om att man vill ha giftfri mat. Det handlar ju om så mycket mer för att vi ska må bra och för att hjälpa miljön på traven. 

 

Vet ni om hur stor risk det är att det kommer ske otroligt stora förändringar på vår jord, under de kommande 6-15 åren? Det är så skrämmande läskigt. Städer som New york och London, landet Holland kommer försvinna under vatten. Vi tror att vi som enskilda personer inte kan göra något, men faktum är att ju fler som bidrar desto bättre blir det. Jag är så jäkla skraj för det här, men det som skrämmer mig mest är att människor blundar och vägrar inse vad det är som kommer hända, vägrar tro att man kan hjälpa till. 

 

Vi i västvärlden, vi "rika" länder, här handlar mycket om att vi konsumerar alldeles för mycket. Kanske ska vi tänka till en extra gång: "Behöver jag verkligen en ny vinterjacka i år igen? Jag älskade ju min jacka från förra året, den skulle jag faktiskt kunna använda i år igen". 
OM man nu ändå kommer fram till att man faktiskt behöver en ny vinterjacka, tycker jag absolut man kan bredda sina vinklar lite och köpa en jacka som är producerad rättvist och med bra material. Det finns faktiskt ekologiska jackor, likväl som det finns ekologiska kläder. 

 

Mina senaste inköp har varit handtvål, handcreme och ansiktsprodukter så som sminkborttagning och annat från märket "Oliva by CCS", som använder sig av ekologisk jungfruolja. Jag har även sett att FACE Stockholm har tagit fram en ekologisk serie. Scnadic Grand i Stockholm använder sig bland annat av deras produkter på hotellrummet vilket var väldigt glädjande att se! 

 

 

Mitten på vecka 18 och jag bjuder på första magbilden från denna graviditet. Det har inte varit roligt att visa innan, då det inte synts något alls. Antagligen på grund av all överskottshud oxh fläsk från förra graviditeten ;) 

 

Viktuppgång vecka 18, 17+0 (väger mig varje onsdag): +1,5 - 2 kg. Känns väldigt bra att vikten inte börjat skjuta iväg ännu!