Jag är ledsen...
2012-06-25 / 12:27:54
...att göra er besvikna. Trots jättefina kommentarer så kom det ingen bebis inatt heller. Det är bara inse att han inte vill komma ut till oss, utan att vi får tvinga ut honom. Imorgon. Imorgon, senast onsdag har vi får fina pojke i våran famn. Det känns som en evighet, men ändå läskigt nära.
Förlossningen ringer oss imorgon och ger oss en tid när vi kan komma in under dagen. Vi hoppas givetvis på att få komma in så tidigt som möjligt så att han hinner vara här innan onsdag.
Jag hoppas nu i alla fall på att jag kan få lite tur såhär på slutet, att trots en igångsättning få en inte allt för utdragen förlossning.
Jag som fått så fina lovord från alla läkare, allt har känts så bra med förlossningen. Alla har sagt "det ser mjukt och fint ut, det är uppluckrat och det kommer nog gå väldigt bra när det väl sätter igång" eller "det verkar som du har ett brett bäcken, vilket är väldigt positivt inför förlossningen" och "eftersom din mor haft tre enkla och snabba förlossningar (mellan 6-8 timmar från att det starta) så kommer förmodligen du också få det, då det är väldigt vanligt att man ärver det.
För tillfället känns det bara skit. Vad spelar det för roll nu liksom?! Om det nu inte hjälper mig ändå, trots att kroppen inte verkar vara redo för att föda. Det känns ju som att det bara kan gå bra och snabbt när kroppen själv är redo. Men men, vi får se vad som händer. Jag tänker varken säga bu eller bä.
Förlossningen ringer oss imorgon och ger oss en tid när vi kan komma in under dagen. Vi hoppas givetvis på att få komma in så tidigt som möjligt så att han hinner vara här innan onsdag.
Jag hoppas nu i alla fall på att jag kan få lite tur såhär på slutet, att trots en igångsättning få en inte allt för utdragen förlossning.
Jag som fått så fina lovord från alla läkare, allt har känts så bra med förlossningen. Alla har sagt "det ser mjukt och fint ut, det är uppluckrat och det kommer nog gå väldigt bra när det väl sätter igång" eller "det verkar som du har ett brett bäcken, vilket är väldigt positivt inför förlossningen" och "eftersom din mor haft tre enkla och snabba förlossningar (mellan 6-8 timmar från att det starta) så kommer förmodligen du också få det, då det är väldigt vanligt att man ärver det.
För tillfället känns det bara skit. Vad spelar det för roll nu liksom?! Om det nu inte hjälper mig ändå, trots att kroppen inte verkar vara redo för att föda. Det känns ju som att det bara kan gå bra och snabbt när kroppen själv är redo. Men men, vi får se vad som händer. Jag tänker varken säga bu eller bä.
Idag är vi i alla fall hemma båda två. Kim tog ut sin komptid, så att vi kan fixa iordning allt och vara förberedda för att åka, när de ringer imorgon. Det ska packas, vilas, ätas och göras matlådor! Bye for now!
Sista spurten
2012-06-24 / 13:38:08
Okej, jag tänker ge allt en sista positiv kick, sen skiter jag i om det blir igångsättning eller inte. Jag tänker hjälpa kroppen på traven en sista gång och ta fram min mediala sida som jag lagt åt sidan och säga att: Det som händer är meningen att hända!
Jag vet att jag under nätterna ibland vaknar av mensvärk, alltså förvärkar, men de avtar ungefär lika fort som jag vaknat. Eller försvinner när jag varit uppe ett tag, gjort nummer 1 eller 2 eller sätter mig ner en stund.
Men idag tänker jag hålla igång det. Kanske kan det hjälpa? Alla som läser, hjälper mig att hålla tummar och tår tills de blir riktigt jäkla blå.
Jag har lite värk i ryggen och jag tänker inte bortförklara det och säga att det är träningsvärk, för igår satt vi inne hela jäkla dagen, förutom en liten promenad på kvällen.
Imorse hade jag molvärk i magen och jag tänker inte medge att det var luft i magen utan säga att det var förvärkar. Nu har vi tvättat och jag har tagit trapporna istället för hissen. Jag tänker gå ut och gå en lång promenad på 2 timmar och när jag kommer hem ska jag ge mig på att tvätt fönstren igen. Allt för att stå upp och hjälpa till med tyngdkraften neråt.
Jag vet att jag under nätterna ibland vaknar av mensvärk, alltså förvärkar, men de avtar ungefär lika fort som jag vaknat. Eller försvinner när jag varit uppe ett tag, gjort nummer 1 eller 2 eller sätter mig ner en stund.
Men idag tänker jag hålla igång det. Kanske kan det hjälpa? Alla som läser, hjälper mig att hålla tummar och tår tills de blir riktigt jäkla blå.
Jag har lite värk i ryggen och jag tänker inte bortförklara det och säga att det är träningsvärk, för igår satt vi inne hela jäkla dagen, förutom en liten promenad på kvällen.
Imorse hade jag molvärk i magen och jag tänker inte medge att det var luft i magen utan säga att det var förvärkar. Nu har vi tvättat och jag har tagit trapporna istället för hissen. Jag tänker gå ut och gå en lång promenad på 2 timmar och när jag kommer hem ska jag ge mig på att tvätt fönstren igen. Allt för att stå upp och hjälpa till med tyngdkraften neråt.
Sen ska jag äta apelsin, annanas, kanske tillochmed trycka i mig hallonbladste som jag hatar mest av allt. Sen tänker jag dra in Kim i sovrummet och ni vet vad, efter det ska han få massera fotknölarna medan jag tar hand om brösten!
Nu jävlar ska vi ha en bebis idag! Jag har bestämt mig. Och Kim ska inte behöva få gå till jobbet en ynka dag innan tisdag! NEJ, han ska få sitta bredvid mig och hålla i sin nyfödda son!
Peppa mig, ge mig massa styrkekommentarer så lovar jag att jag ska föda barn idag/inatt!
Peppa mig, ge mig massa styrkekommentarer så lovar jag att jag ska föda barn idag/inatt!
:'(
2012-06-21 / 12:57:17
Hemkommen från kontrollen på förlossningen. Allt såg bra ut, lite för bra för att något skulle vara på G känns det som. Känner mig urless, trött i kroppen, trött psykiskt, bryter snart ihop. Jag vill verkligen inte mer nu. Det är fan inte rättvist. Vill. inte. bli. igångsatt. men fick som väntat ett igångsättningsdatum till den 26/6, alltså på tisdag. Snälla älskade barn och snälla älskade kropp, börja samarbeta :'(
Var förövrigt uppe på Södra BB och hälsade på min vän My, Dylan och deras lilla Pixie. Hon var så gudomligt fin och jag bara stod och tittade på henne i evigheter. Jag skulle kunnat vara där hela dagen och bara stått och tittat på denna fantastiska lilla varelse. Hon var så liten, len och mjuk! Grattis, grattis, grattis till er fina flicka (som kom igår efter en lång men okomplicerad förlossning)!
Tidsbokning för kontroll
2012-06-20 / 13:53:02
Ringde igår till förlossningen för att min BM sa att jag skulle boka in en tid denna vecka för en kontroll. För säkerhets skull skulle jag ringa så att jag fick en tid till nu på torsdag sa hon, eftersom hon inte var säker på hur de gjorde med helgdagar och högtider.
Så jag ringde igår men fick prata med en bitter surkärring-barnmorska som sa att hon inte kunde lova mig att jag skulle få komma på kontroll denna vecka, eftersom man skulle vara i vecka 41+3, medan jag menade på att det bara var en dag tidigare iså fall, alltså 41+2...
Men nä, då tyckte hon att jag i stället skulle komma veckan efter när det är på tok för långt över tiden, 42+0 föreslog hon och sa att jag skulle ringa tillbaka idag för en närmre tidsbokning. Fuck off kärring, tänkte jag, aldrig i livet.
Pratade med Kim om det och han tyckte det lät helt absurt. Jag måste ju få en koll denna vecka för att se så allt ser bra ut, för att efter det sen få en igångsättningstid till nästa vecka. Jag får ju inte gå längre än till tisdag nästa vecka ändå i detta län! Hon hade nog inte riktigt koll skulle jag vilja påstå.
Så jag ringde imorse och hoppades så innerligt att det skulle vara en annan barnmorska som svara! Och jag hade tur för en gångs skull! Det lät som en jättegullig liten barnmorska och hon bara bokade en tid till mig imorgon bitti direkt. Nämnde inte ens något liknande som den tidigare barnmorskan pratat om.
Ibland fattar jag ingenting på förlossningen?! Allt beror på vem man pratar med och så ska det inte vara. De som är trötta på sitt jobb ska inte behöva få jobba kvar. Det är ett alldeles för viktigt yrke för att tro att man kan behandla en gravid kvinna hur man vill med sina egna problem och humörsvängningar.
Så jag ringde igår men fick prata med en bitter surkärring-barnmorska som sa att hon inte kunde lova mig att jag skulle få komma på kontroll denna vecka, eftersom man skulle vara i vecka 41+3, medan jag menade på att det bara var en dag tidigare iså fall, alltså 41+2...
Men nä, då tyckte hon att jag i stället skulle komma veckan efter när det är på tok för långt över tiden, 42+0 föreslog hon och sa att jag skulle ringa tillbaka idag för en närmre tidsbokning. Fuck off kärring, tänkte jag, aldrig i livet.
Pratade med Kim om det och han tyckte det lät helt absurt. Jag måste ju få en koll denna vecka för att se så allt ser bra ut, för att efter det sen få en igångsättningstid till nästa vecka. Jag får ju inte gå längre än till tisdag nästa vecka ändå i detta län! Hon hade nog inte riktigt koll skulle jag vilja påstå.
Så jag ringde imorse och hoppades så innerligt att det skulle vara en annan barnmorska som svara! Och jag hade tur för en gångs skull! Det lät som en jättegullig liten barnmorska och hon bara bokade en tid till mig imorgon bitti direkt. Nämnde inte ens något liknande som den tidigare barnmorskan pratat om.
Ibland fattar jag ingenting på förlossningen?! Allt beror på vem man pratar med och så ska det inte vara. De som är trötta på sitt jobb ska inte behöva få jobba kvar. Det är ett alldeles för viktigt yrke för att tro att man kan behandla en gravid kvinna hur man vill med sina egna problem och humörsvängningar.
Collage
2012-06-19 / 14:25:11
Tänkte jag slänger in ett litet collage i alla fall. Jag orkade inte göra för alla veckor, utan tog de bilder där mellan de veckor där magen växte med skillnad :)
Ett litet obs bara! Blogg.se har gjort om sin verkstad under natten har jag märkt och jag kan nu även svara på era kommentarer! Gött! Det har jag väntat på länge! :) Just so you know it!
Still noooo baby
2012-06-19 / 13:37:12
Tänkte bara gå in för att uppdatera att det inte kommit någon bebis, än, heller :( inga känningar, inte minsta lilla tecken. Har inte mycket mer att skriva då det verkligen inte hänt något nytt alls idag. Jag bara väntar och väntar och väntar. Håller tummarna för My i min "mammagrupp" att det kommer gå bra för henne. Hon var 18 dagar efter mig, men hennes vatten gick i går natt, konstigt, för jag drömde om det och när jag skrev till henne och berättade så skrev hon: "Nej, det är nog ett bra tag kvar". Men natten efter gick hennes vatten! Tokigt. Önskar någon kunde sanndrömma så om mig också! Nu är värkarbetet igång och förhoppningsvis har hon sin lilla tjej hos sig under kvällen eller morgondagen!
Är verkligen SÅ avundsjuk. Vissa har det bättre än andra när det kommer till just vetskapen om när ens bebis kommer. Jobbigare är det att inte veta alls. Sätter det igång idag, av sig självt? Imorgon? Kommer jag bli igångsatt? På torsdag eller den 26:e? Gaaah.
Barnmorskebesök
2012-06-18 / 13:50:03
Sista barnmorskebesöket idag. Lillkillen har fixerat sig nu :) känns skönt trots allt! Jag har varit orolig kring två saker gällande fixeringen. Ett är om vattnet skulle gått här hemma, är inte bebisen fixerad så måste man ringa efter ambulans och hålla sig liggandes, eftersom risken finns att navelsträngen hamnar runt halsen på barnet i samband med att den åker neråt med vattnet. Och två, var rädsla för komplikationer vid förlossningen, att han t.ex. skulle ligga snett med huvudet så att han inte kan tränga sig ner ordentligt när han ska ut. Men nu slipper jag ju oroa mig för det :)
Men jag är glad för att det tog lång tid innan han fixerade sig och att han nu faktiskt gjort det till slut, för det tyder på att jag har ett stort bäcken som förenklar förlossningen.
Frågade även en del frågor om andra rädslor kring förlossningen. Typ hur vanligt det är att det blir komplikationer med morderkakan som kanske leder till att man måste opereras. Men enligt min BM var det inte alls vanligt.
Frågade hur vanligt det är att man spricker hela vägen, men det är också väldigt ovanligt. Har man ordentlig kontroll på kroppen och samarbetar med smärtan samt BM under krystvärkarna, så går det oftast alltid bra och vanligast är att man kan få behöva sy 2-4 stygn.
Vi pratade även lite om hur lång tid det brukar ta och att det ofta är väldigt ärftligt. Berättade då att min mamma har fött 3 barn utan komplikationer på mellan 6-8 timmar med allihop från att det startade. Då sa hon att det var jättepositivt för min del och hoppades innerligt för min skull att jag fått med mig det från henne (förhoppningsvis eftersom vi har typ exakt samma kroppsform).
Här i Stockholm och på SÖS är det även så att man inte går längre än 14 dagar över tiden. Så har lilleman inte kommit på onsdag ska jag ringa till förlossningen då för att gå på kontroll och se så allt ser bra ut på torsdag. Skulle jag ha en utplånad tapp, för lite fostervatten, vara öppen några centimeter eller om de märker att bebis på något sätt inte mår bra, sätter de igång mig på torsdag. Om allt ser lugnt och bra ut får jag åka hem igen och får ett igångsättningsdatum till den 26/6. Det är bara en vecka dit, men ni anar inte hur jobbigt det känns! Faktiskt. Även fast jag inte kan säga annat än att jag för tillfället mår väldigt bra för att vara så...överväxt...så är det psykiskt påfrestande att gå över tiden så mycket. Och längtan är något otroligt jobbigt.
Men jag är glad för att det tog lång tid innan han fixerade sig och att han nu faktiskt gjort det till slut, för det tyder på att jag har ett stort bäcken som förenklar förlossningen.
Frågade även en del frågor om andra rädslor kring förlossningen. Typ hur vanligt det är att det blir komplikationer med morderkakan som kanske leder till att man måste opereras. Men enligt min BM var det inte alls vanligt.
Frågade hur vanligt det är att man spricker hela vägen, men det är också väldigt ovanligt. Har man ordentlig kontroll på kroppen och samarbetar med smärtan samt BM under krystvärkarna, så går det oftast alltid bra och vanligast är att man kan få behöva sy 2-4 stygn.
Vi pratade även lite om hur lång tid det brukar ta och att det ofta är väldigt ärftligt. Berättade då att min mamma har fött 3 barn utan komplikationer på mellan 6-8 timmar med allihop från att det startade. Då sa hon att det var jättepositivt för min del och hoppades innerligt för min skull att jag fått med mig det från henne (förhoppningsvis eftersom vi har typ exakt samma kroppsform).
Här i Stockholm och på SÖS är det även så att man inte går längre än 14 dagar över tiden. Så har lilleman inte kommit på onsdag ska jag ringa till förlossningen då för att gå på kontroll och se så allt ser bra ut på torsdag. Skulle jag ha en utplånad tapp, för lite fostervatten, vara öppen några centimeter eller om de märker att bebis på något sätt inte mår bra, sätter de igång mig på torsdag. Om allt ser lugnt och bra ut får jag åka hem igen och får ett igångsättningsdatum till den 26/6. Det är bara en vecka dit, men ni anar inte hur jobbigt det känns! Faktiskt. Även fast jag inte kan säga annat än att jag för tillfället mår väldigt bra för att vara så...överväxt...så är det psykiskt påfrestande att gå över tiden så mycket. Och längtan är något otroligt jobbigt.
Gissningar
2012-06-15 / 16:09:46
Mormor 28 maj
Mamma 28 maj
Kim och Lovis 5 juni
Marcus 6 juni
Sussie 8 juni
Kims pappa 9 juni
BF 11 juni
Robin 13 juni
Marie 13 juni
Julie 13 juni
Gustav 14 juni
Emma 14 juni
Sabina 14 juni
Sandra 15 juni
Tove Lantz 18 juni
Konstiga kropp
2012-06-15 / 15:51:35
Gick som vanligt upp med kimpan imorse, kvart över 7. Runt 9-tiden blev jag ensam och vid 10 la jag mig i sängen igen, tänkte sova en stund till... det blev lite längre än en stund. 14.30 segade jag mig upp ur sängen. Ändå kände jag idag att jag hade kunnat ligga kvar en stund till, men jag var lite för hungrig för det.
Så jag gick upp och åt, nu har jag diskat det lilla, bäddat sängen och slängt i tvätt. Jag tänkte dammsuga också, men min kropp är helt slut?! Jag har bara ett linne och ett par tunna byxor, vädrar i lägenheten och sitter och småsvettas hela tiden! Det är såååå äckligt, jag hatar den här varma kroppen.
Så fort jag rör mig nu får jag mensvärk, vilket ju är bra, men så fort jag sätter mig ner går det över lite och så domnar armar och benen istället! Hua, ja, vem har sagt att de ska va lätt egentligen?!
Så jag gick upp och åt, nu har jag diskat det lilla, bäddat sängen och slängt i tvätt. Jag tänkte dammsuga också, men min kropp är helt slut?! Jag har bara ett linne och ett par tunna byxor, vädrar i lägenheten och sitter och småsvettas hela tiden! Det är såååå äckligt, jag hatar den här varma kroppen.
Så fort jag rör mig nu får jag mensvärk, vilket ju är bra, men så fort jag sätter mig ner går det över lite och så domnar armar och benen istället! Hua, ja, vem har sagt att de ska va lätt egentligen?!
Förberedda
2012-06-12 / 14:20:59
Vi är verkligen förberedda med allt inför förlossningen nu. Jag vet det blir mycket skrivande om det för tillfället, men det kanske inte är så konstigt, eftersom det är det enda som existerar och väntas på i mitt liv just nu.
Kim har lagt fram kläder, sa han igår, som han bara kan dra på sig, sen så berättade han att han hade tänkt "packa det allra sista där och så göra det där och det där" och sen kunde vi åka. Han är så rar. Har tänkt ut allt i förväg och planerar :')
I kylen står mina 3 powerade och väntar på att även de få slinka ner i väskan! bebis-väskan är packad, våra kläder är nerpackade, det sista som vi inte kan packa ner förrän precis innan vi åker är ihoppackat och står ändå på sin plats, redo att kastas ner i en väska. Allt hemma är föreberett, med säng, vagn osv. Matlådor är gjorde varje dag och det sitter en lista på kylen med saker vi absolut inte får glömma i farandet sen. Och det viktigaste av allt, VI är förberedda. Så nu tycker vi att bebis också borde vara väldigt förberedd.
Kim har lagt fram kläder, sa han igår, som han bara kan dra på sig, sen så berättade han att han hade tänkt "packa det allra sista där och så göra det där och det där" och sen kunde vi åka. Han är så rar. Har tänkt ut allt i förväg och planerar :')
I kylen står mina 3 powerade och väntar på att även de få slinka ner i väskan! bebis-väskan är packad, våra kläder är nerpackade, det sista som vi inte kan packa ner förrän precis innan vi åker är ihoppackat och står ändå på sin plats, redo att kastas ner i en väska. Allt hemma är föreberett, med säng, vagn osv. Matlådor är gjorde varje dag och det sitter en lista på kylen med saker vi absolut inte får glömma i farandet sen. Och det viktigaste av allt, VI är förberedda. Så nu tycker vi att bebis också borde vara väldigt förberedd.
Trodde nog
2012-06-12 / 09:08:50
Jag trodde nog det var på gång på riktigt igår kväll när vi gick och la oss. Jag hade så ont i ryggen, kunde knappt gå för det strålade ut i höfter och ljumskar, runt till magen. Det höll i sig från 22-02. Från ca. 22-00 höll det i sig hela tiden, från 00-02 började värken komma och gå till att det plötsligt bara avtog. Irriterande. Bra att jag fick sova lite, men det hade gärna fått sitta kvar när jag vaknade.
Känns som det aldrig kommer bli vår tur. Men det är nog också för att man är så ovetandes och för att jag har så otroligt svårt att se mig själv säga: "Älskling, nu måste vi nog åka in" eller ens se mig själv föda barn.
Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat att det faktiskt är jag som ska föda ut den där vilda ungen från min mage.
Känns som det aldrig kommer bli vår tur. Men det är nog också för att man är så ovetandes och för att jag har så otroligt svårt att se mig själv säga: "Älskling, nu måste vi nog åka in" eller ens se mig själv föda barn.
Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat att det faktiskt är jag som ska föda ut den där vilda ungen från min mage.
11 juni
2012-06-11 / 09:27:15
Ja, ni, mina kära bloggläsare! Dagen med stort D är här! Vårt BF-datum. Känns lite overkligt ändå på något sätt, även om man vetat om så länge att det kan hända precis precis när som helst, så är det verkligen idag han är beräknad att komma. Nu kan han liksom inte komma för tidigt längre, utan nu är allt bara på övertid. Vi vet att han kommer vara hos oss inom 14 dagar! Fjorton dagar, max. Det känns också helt overkligt. Vi kommer ha en liten liten bebis, vår egna bebis, vår kiddo, om m a x 14 dagar.
Blir helt pirrig i magen vid tanken av det ovetande livet vi har framför oss. Det känns spännande och roligt, svårt och jag är livrädd. Men vi kommer klara detta galant, vi är väldigt redo för lillens ankomst nu.
Vi pratar om det varje dag, hoppas varje natt att något ska komma igång och blir lika besvikna varje gång vi vaknar och det är morgon, utan ett minsta lilla tecken.
Vi går på toa sjuhundraåttioelva gånger om dagen av ren nervositet. Både Kim och jag är ju lite av kontrollmänniskor och gillar att ha saker och ting klarlagt framför oss i nutid. Detta är det enda vi inte kan styra över och det gör oss till lite nervvrak. Kanske helt normalt egentligen?
Jag bara längtar efter att få lägga min bebis i barnvagnen och stolt gå ute med Kim på en promenad. Visa upp att vi fått det vackraste man kan berikas med i livet.
Jag vill mysa och gosa och ligga och titta i timmar på min bebis och känna den där fullständiga lyckan. Lyckan av att dela något så stort med den jag älskar allra mest. Lyckan att få vara tillsammans, aldrig mer behöva vara ensam, alltid ha en familj. Lyckan över att jag har en egen familj.
Blir helt pirrig i magen vid tanken av det ovetande livet vi har framför oss. Det känns spännande och roligt, svårt och jag är livrädd. Men vi kommer klara detta galant, vi är väldigt redo för lillens ankomst nu.
Vi pratar om det varje dag, hoppas varje natt att något ska komma igång och blir lika besvikna varje gång vi vaknar och det är morgon, utan ett minsta lilla tecken.
Vi går på toa sjuhundraåttioelva gånger om dagen av ren nervositet. Både Kim och jag är ju lite av kontrollmänniskor och gillar att ha saker och ting klarlagt framför oss i nutid. Detta är det enda vi inte kan styra över och det gör oss till lite nervvrak. Kanske helt normalt egentligen?
Jag bara längtar efter att få lägga min bebis i barnvagnen och stolt gå ute med Kim på en promenad. Visa upp att vi fått det vackraste man kan berikas med i livet.
Jag vill mysa och gosa och ligga och titta i timmar på min bebis och känna den där fullständiga lyckan. Lyckan av att dela något så stort med den jag älskar allra mest. Lyckan att få vara tillsammans, aldrig mer behöva vara ensam, alltid ha en familj. Lyckan över att jag har en egen familj.
Gissningar
2012-06-10 / 21:05:09
Här kommer datumgissningar när människor tro bebiskillen vill komma ut till oss:
Mormor och Mamma 28 maj
Kim och Lovis 5 juni
Marcus 6 juni
Sussie 8 juni
Kims pappa 9 juni
BF 11 juni
Robin och Marie 13 juni
Emma 14 juni
Sandra 15 juni
Tove Lantz 18 juni
Nu får vi se vem som har rätt! :) jag vågar inte hoppas på något mer datum, men jag vill väldigt gärna att han kommer den 11 juni, som det är sagt, det låter liksom bra på något sätt! Men vi får se, vi får se!
Profylax-andning
2012-06-09 / 17:19:29
Helt plötsligt fick jag lite panik! Jag har läst om profylax-andning och övningar inför förlossningen överallt. Vi har inte ens blivit erbjudna det av MVC!!!
Många blivande föräldrar går tydligen på föräldrakurser och när jag frågat min BM om det så har hon bara sagt att det var den förlossningskursen vi gick på, men föräldrakurser är ju något helt annat!
Har man övat profylax med sin partner innan fl så blir man mer förberedd och klarar oftast av en fl lättare mentalt och att tänka positivt under tiden. HUR SKA VI HINNA DET NU?! Usch vilken panik jag fick :( det hade verkligen varit en jättebra grej för mig att göra.
Många blivande föräldrar går tydligen på föräldrakurser och när jag frågat min BM om det så har hon bara sagt att det var den förlossningskursen vi gick på, men föräldrakurser är ju något helt annat!
Har man övat profylax med sin partner innan fl så blir man mer förberedd och klarar oftast av en fl lättare mentalt och att tänka positivt under tiden. HUR SKA VI HINNA DET NU?! Usch vilken panik jag fick :( det hade verkligen varit en jättebra grej för mig att göra.
Förlossningsberättelser
2012-06-07 / 15:09:38
Ja, läs inte fel nu, berättelser står det och inte berättelse :) Vi har inte fött något barn här ännu, tyvärr!
Jag har typ fått dille på att sitta och läsa förlossningsberättelser. Inte vet jag varför, men de fascinerar mig verkligen hur mycket som helst. Ingen är den andres lik. Jag vågar knappt läsa de "hemska", för då kommer jag väl inte våga föda sen. Men faktum är att jag har läst från några heelt fantastiska till några med akut kejsarsnitt och några som gått sådär... och på något sätt känner jag mig så himla lugn. Läkarna verkar vara så himla duktiga idag och blir det minsta lilla komplikation är de oftast med direkt.
Det jag lärt mig av att läsa dessa berättelser dock, är väl att man ska stå på sig som förstföderska. Känner man när man ringer in första gången till FL att nu jävlar är det på G, jag MÅSTE in, ja, då ska man få komma in. För jag vet inte hur många jag läst som blivit hemskickade igen och så bara åkt in igen en timme senare och varit nästan fullt öppna.
Det är MÅNGA som inte är en typisk förstföderska med förvärkar på minst ett dygn, vilket alla BM verkar tro när man ringer in, utan att riktigt lyssna på vad man kanske säger.
Jag tror man känner på sin kropp ganska väl också vad den vill och de säger ju hela tiden att man ska lyssna på kroppen, så varför ber de än att vänta när man vill komma in på kontroll? Bättre skulle jag säga med en kontroll och bli hemskickad än att inte ha någon koll hemma alls. Jag har läst om 3 stycken varav en födde hemma, för de inte hann, en på GATAN mitt i iskalla vintern och en hmm jaa, var det nu var! Men det ska ju inte få behöva ske känner jag! Jaja, det är mycket intressant i alla fall och jag längtar något så grymt nu, tills jag får sitta här och skriva ner min egen!
Vi vill inget annat än att han ska komma nu. Kim har tillochmed börjat sova dåligt och presterar lite sämre på jobbet (enligt han själv) för att han går och oroar sig så mycket för att det kan ske när som helst. Har försökt lugna honom, men det verkar svårt. Han som varit så lugn hittills...mitt hjärta. Kan inte vara lätt att vara den som är bredvid heller och inte känna någonting. Han frågar flera gånger per natt om jag känner något och ringer flera gånger om dagen, kollar så jag mår bra eller känner att något är på gång. :) Jag är glad att jag har en karl som bryr sig så mycket om mig.
Jag har typ fått dille på att sitta och läsa förlossningsberättelser. Inte vet jag varför, men de fascinerar mig verkligen hur mycket som helst. Ingen är den andres lik. Jag vågar knappt läsa de "hemska", för då kommer jag väl inte våga föda sen. Men faktum är att jag har läst från några heelt fantastiska till några med akut kejsarsnitt och några som gått sådär... och på något sätt känner jag mig så himla lugn. Läkarna verkar vara så himla duktiga idag och blir det minsta lilla komplikation är de oftast med direkt.
Det jag lärt mig av att läsa dessa berättelser dock, är väl att man ska stå på sig som förstföderska. Känner man när man ringer in första gången till FL att nu jävlar är det på G, jag MÅSTE in, ja, då ska man få komma in. För jag vet inte hur många jag läst som blivit hemskickade igen och så bara åkt in igen en timme senare och varit nästan fullt öppna.
Det är MÅNGA som inte är en typisk förstföderska med förvärkar på minst ett dygn, vilket alla BM verkar tro när man ringer in, utan att riktigt lyssna på vad man kanske säger.
Jag tror man känner på sin kropp ganska väl också vad den vill och de säger ju hela tiden att man ska lyssna på kroppen, så varför ber de än att vänta när man vill komma in på kontroll? Bättre skulle jag säga med en kontroll och bli hemskickad än att inte ha någon koll hemma alls. Jag har läst om 3 stycken varav en födde hemma, för de inte hann, en på GATAN mitt i iskalla vintern och en hmm jaa, var det nu var! Men det ska ju inte få behöva ske känner jag! Jaja, det är mycket intressant i alla fall och jag längtar något så grymt nu, tills jag får sitta här och skriva ner min egen!
Vi vill inget annat än att han ska komma nu. Kim har tillochmed börjat sova dåligt och presterar lite sämre på jobbet (enligt han själv) för att han går och oroar sig så mycket för att det kan ske när som helst. Har försökt lugna honom, men det verkar svårt. Han som varit så lugn hittills...mitt hjärta. Kan inte vara lätt att vara den som är bredvid heller och inte känna någonting. Han frågar flera gånger per natt om jag känner något och ringer flera gånger om dagen, kollar så jag mår bra eller känner att något är på gång. :) Jag är glad att jag har en karl som bryr sig så mycket om mig.
No baby
2012-06-06 / 06:44:33
Det blidde ingen baby den 5:e, trots att jag nästan började tro det själv för jag hade såna starka förvärkar. Så avtog det helt plötsligt. Så kom det tillbaka, men så avtog det igen :( typiskt! Men men, det är ju skönt att det börjar trigga igång lite i alla fall.
Kimpan var på personalfest igår och råkade bli liiiite för full, typ kalasmega, så det kanske var lika bra att det avtog ;) så han inte skulle suttit där full vid förlossningen och halvdreglat av trötthet, hehe.
Jag sover skitdåligt när han är onykter, dels för att jag är en sån hönsmamma som vakar över honom och vill ta hand om. Se till så han inte kräks, får i sig mycket vatten så fort han vaknar till, samt treo som jag vet hjälper hans bakfylla. Dessutom går han upp tusen ggr, kräks, dricker vatten, går på toa, går på toa igen, osv.osv. så därför vaknade jag halv 6 för sista gången och kan nu inte somna om!
Kim är också uppe, så jag antar att det blir en rejäl middagsvila sen! Idag vill jag att bebis ska komma också, precis som alla andra dagar ^^
Kimpan var på personalfest igår och råkade bli liiiite för full, typ kalasmega, så det kanske var lika bra att det avtog ;) så han inte skulle suttit där full vid förlossningen och halvdreglat av trötthet, hehe.
Jag sover skitdåligt när han är onykter, dels för att jag är en sån hönsmamma som vakar över honom och vill ta hand om. Se till så han inte kräks, får i sig mycket vatten så fort han vaknar till, samt treo som jag vet hjälper hans bakfylla. Dessutom går han upp tusen ggr, kräks, dricker vatten, går på toa, går på toa igen, osv.osv. så därför vaknade jag halv 6 för sista gången och kan nu inte somna om!
Kim är också uppe, så jag antar att det blir en rejäl middagsvila sen! Idag vill jag att bebis ska komma också, precis som alla andra dagar ^^
En söt lapp
2012-06-05 / 13:12:07
Kim och jag har länge trott att lillkillen tänkte titta ut den 5:e juni, vilket är idag. Men vi får se vad som händer. Kim verkar vara stensäker och har redan packat sina kläder och necessär. Jag vågar inte tro på någonting.
Jag hittade en lapp på vardagsrumsbordet igårkväll och blev lite sådär gravidrörd så att hjärtat smälter. Det är inte varje dag min karl skriver lappar.
Skärpan blev inte riktigt som jag ville dock.
Jag hittade en lapp på vardagsrumsbordet igårkväll och blev lite sådär gravidrörd så att hjärtat smälter. Det är inte varje dag min karl skriver lappar.
Skärpan blev inte riktigt som jag ville dock.
Hemska söndagkväll
2012-06-04 / 17:04:17
I söndags kväll när jag stod och skivade upp mango, stod jag och tänkte efter om jag verkligen känt bebis på hela dagen och kom på att jag bara känt honom vid ett tillfälle och det var bara en svag puff.
Jag drack ett glas vatten och satte mig ner. Tryckte ihop magen lite som jag brukar göra när jag vill att han ska röra på sig...det blir ju trångt för honom då och då brukar han bli arg och sparka mig, men ingenting hände.
Jag satte mig i olika ställningar, tryckte på de ställen där jag vet att han ALLTID rör på sig om jag trycker, men han rörde sig inte. Jag skakade på magen, hoppade, men ingenting hände.
Jag gick in till Kim och sa att jag blev orolig för jag inte kände honom eller "fick liv i honom", så han försökte med sina knep, men han rörde sig inte då heller.
Nu började vi bli oroliga på riktigt. Jag ringde förlossningen och förklarade läget och de tyckte vi skulle komma in för säkerhetsskull och kolla CTG och göra ett UL för att se så allt såg okej ut.
Vi klädde på oss och packade ner de viktigaste grejerna, oroliga som få. Jag var tvungen att kissa bara så jag sprang in på toaletten och grips av ännu större panik när jag upptäcker att jag blöder!
Inte mycket, men tillräckligt mycket för att jag ska få extrem panik och panikgråter och skriker på Kim. Rent blod var det också så det var ingen slempropp och rent blod har jag ju hört inte är bra om det kommer.
Så Kim skulle ringa upp förlossningen igen, men han fick bara fram ett knappt "Ja, hej mitt namn är Kim" innan jag tog över telefonen. Han kunde inte prata alls. Han flackade och var helt borta med blicken och jag verkligen såg hur rädd han var.
Jag grät fortfarande och sa till sjuksköterskan i telefonen att jag ringde nyss och hon svarade att det var henne jag hade pratat med och frågade hur det stod till och varför jag lät så panikslagen.
Jag sa då att det kom blod och att jag inte visste var jag skulle ta vägen eller hur vi skulle komma in snabbast möjligt. Bussen skulle ta 15-20 minuter.
Hon frågade hur mycket det blödde ungefär och jag förklarade. Hon sa att det inte är farligt så länge det inte rinner blod. Jag skulle sätta på mig ett trosskydd så skulle vi se hur mycket det blött när vi kom fram.
Det är ganska normalt att man blöder om förlossningen är på gång lugnade hon mig med.
Fortfarande panikslagen och båda gråtandes så drog vi på oss ytterkläderna och tursamt nog stod det en taxi precis utanför porten och ännu mer tur var när han sa att han inte väntade på någon.
Så han skjutsade upp oss, vi fick komma in på FL och förklarade läget. Kom in till ett förlossningsrum och så fick jag sätta såna konstiga saker på magen som mäter CTG, alltså hjärtat osv.
Jag tyckte det lät hur konstigt som helst från deras apparater och tyckte allt bara var som ett muller och det enda jag fick fram var om hjärtat slog.
"Jadå, det slår så fint" sa hon och log. "Men du måste ligga här ungefär en halvtimme för att vi ska kunna vara säkra ppå att allt ser 100% ut".
Nu kom tårarna igen. Shit vilken lättnad. De fattar nog inte vad de orden kan få än att känna.
Låg där ungefär en kvart och sedan kom det in en läkare som gjorde ett ultraljud. Vår lilla kille! Han tittade rakt på oss när hon lyckades fånga en bild mitt på ansiktet. Jag fick se med egna ögon att hjärtat slog och att allt såg bra ut med fostervatten osv. så jag grät lite till.
"Han ville nog bara skrämma mamma och pappa lite" sa läkaren.
"Ja, eller rätt så rejält" svarade jag.
Sen undersökte hon min tapp och om jag var öppen men det var jag inte. Allt såg bara bra ut i alla fall och det var "mjukt och uppluckrat" som hon sa, så antagligen vill han komma ut snart, men inte riktigt än.
Jag åkte hem med världens molvärk i mage och rygg eftersom hon hade undersäkt mig, men vi var SÅ lättade. Jag har nog aldrig varit så rädd för något i hela mitt liv. Tankar flög runt i huvudet vad det var jag hade gjort ifall det skulle vara något med honom eller ifall han inte skulle rört sig ens på FL. Jag hade ju bara gått en promenad och vilat hela dagen.
Usch, när man inte vet någonting och usch när man ser sin älskade så himla rädd. Det är det absolut värsta som finns. Men också den allra allra största kärleken som finns.
Nu vill vi bara ännu mer att han ska komma ut, så vi slipper oroa oss för att han är OK inne i magen. Äslkade bebis.
Jag drack ett glas vatten och satte mig ner. Tryckte ihop magen lite som jag brukar göra när jag vill att han ska röra på sig...det blir ju trångt för honom då och då brukar han bli arg och sparka mig, men ingenting hände.
Jag satte mig i olika ställningar, tryckte på de ställen där jag vet att han ALLTID rör på sig om jag trycker, men han rörde sig inte. Jag skakade på magen, hoppade, men ingenting hände.
Jag gick in till Kim och sa att jag blev orolig för jag inte kände honom eller "fick liv i honom", så han försökte med sina knep, men han rörde sig inte då heller.
Nu började vi bli oroliga på riktigt. Jag ringde förlossningen och förklarade läget och de tyckte vi skulle komma in för säkerhetsskull och kolla CTG och göra ett UL för att se så allt såg okej ut.
Vi klädde på oss och packade ner de viktigaste grejerna, oroliga som få. Jag var tvungen att kissa bara så jag sprang in på toaletten och grips av ännu större panik när jag upptäcker att jag blöder!
Inte mycket, men tillräckligt mycket för att jag ska få extrem panik och panikgråter och skriker på Kim. Rent blod var det också så det var ingen slempropp och rent blod har jag ju hört inte är bra om det kommer.
Så Kim skulle ringa upp förlossningen igen, men han fick bara fram ett knappt "Ja, hej mitt namn är Kim" innan jag tog över telefonen. Han kunde inte prata alls. Han flackade och var helt borta med blicken och jag verkligen såg hur rädd han var.
Jag grät fortfarande och sa till sjuksköterskan i telefonen att jag ringde nyss och hon svarade att det var henne jag hade pratat med och frågade hur det stod till och varför jag lät så panikslagen.
Jag sa då att det kom blod och att jag inte visste var jag skulle ta vägen eller hur vi skulle komma in snabbast möjligt. Bussen skulle ta 15-20 minuter.
Hon frågade hur mycket det blödde ungefär och jag förklarade. Hon sa att det inte är farligt så länge det inte rinner blod. Jag skulle sätta på mig ett trosskydd så skulle vi se hur mycket det blött när vi kom fram.
Det är ganska normalt att man blöder om förlossningen är på gång lugnade hon mig med.
Fortfarande panikslagen och båda gråtandes så drog vi på oss ytterkläderna och tursamt nog stod det en taxi precis utanför porten och ännu mer tur var när han sa att han inte väntade på någon.
Så han skjutsade upp oss, vi fick komma in på FL och förklarade läget. Kom in till ett förlossningsrum och så fick jag sätta såna konstiga saker på magen som mäter CTG, alltså hjärtat osv.
Jag tyckte det lät hur konstigt som helst från deras apparater och tyckte allt bara var som ett muller och det enda jag fick fram var om hjärtat slog.
"Jadå, det slår så fint" sa hon och log. "Men du måste ligga här ungefär en halvtimme för att vi ska kunna vara säkra ppå att allt ser 100% ut".
Nu kom tårarna igen. Shit vilken lättnad. De fattar nog inte vad de orden kan få än att känna.
Låg där ungefär en kvart och sedan kom det in en läkare som gjorde ett ultraljud. Vår lilla kille! Han tittade rakt på oss när hon lyckades fånga en bild mitt på ansiktet. Jag fick se med egna ögon att hjärtat slog och att allt såg bra ut med fostervatten osv. så jag grät lite till.
"Han ville nog bara skrämma mamma och pappa lite" sa läkaren.
"Ja, eller rätt så rejält" svarade jag.
Sen undersökte hon min tapp och om jag var öppen men det var jag inte. Allt såg bara bra ut i alla fall och det var "mjukt och uppluckrat" som hon sa, så antagligen vill han komma ut snart, men inte riktigt än.
Jag åkte hem med världens molvärk i mage och rygg eftersom hon hade undersäkt mig, men vi var SÅ lättade. Jag har nog aldrig varit så rädd för något i hela mitt liv. Tankar flög runt i huvudet vad det var jag hade gjort ifall det skulle vara något med honom eller ifall han inte skulle rört sig ens på FL. Jag hade ju bara gått en promenad och vilat hela dagen.
Usch, när man inte vet någonting och usch när man ser sin älskade så himla rädd. Det är det absolut värsta som finns. Men också den allra allra största kärleken som finns.
Nu vill vi bara ännu mer att han ska komma ut, så vi slipper oroa oss för att han är OK inne i magen. Äslkade bebis.
Typ psykbryt
2012-06-03 / 17:49:18
Okej, inte riktigt, men jag hade legat och vilat nu på eftermiddagen för att jag är så fruktansvärt trött hela tiden och mår fruktansvärt illa vissa stunder samt att jag har ont i huvudet fram och tillbaka.
Det tär rätt mycket på kroppen och jag känner mig helt färdig, trots att jag nu sovit. Satt i köket och Kim och jag småretades lite med varandra. Han dunka en plastflaska lite lätt på min arm och helt plötsligt bara bryter jag ihop och börjar storgråta. Stackars Kim, han såg helt förtvivlad ut och förstod ingenting. Bara satte sig ner och kramade om mig och vi satt där och vaggade fram och tillbaka.
Han frågade om det gjorde ont i kroppen eller om allt bara var jobbigt och jag nickade bara och fortsatte gråta mot hans bästaste trygga axel, där jag verkligen alltid gosar in mig när jag är ledsen. Min fina prins! Vad jag älskar honom. Konstigt hur trygg man kan känna sig i någons armar.
Så det kan bli. Men jag känner mig verkligen helt färdig och helt plötsligt så bara bröt det ut. Jag orkar inte vara gravid längre, orkar inte vara stor och otymplig, trött och grinig. Ont i huvudet, illamående, dålig aptit, domningar i armar, kli på magen, sova dåligt. Jag vill bara ha min bebis ute nu. Till och med Kim sa åt magen idag att "nu får du faktiskt komma ut". Så vi får väl se om han vill lyssna på oss! :/
Det tär rätt mycket på kroppen och jag känner mig helt färdig, trots att jag nu sovit. Satt i köket och Kim och jag småretades lite med varandra. Han dunka en plastflaska lite lätt på min arm och helt plötsligt bara bryter jag ihop och börjar storgråta. Stackars Kim, han såg helt förtvivlad ut och förstod ingenting. Bara satte sig ner och kramade om mig och vi satt där och vaggade fram och tillbaka.
Han frågade om det gjorde ont i kroppen eller om allt bara var jobbigt och jag nickade bara och fortsatte gråta mot hans bästaste trygga axel, där jag verkligen alltid gosar in mig när jag är ledsen. Min fina prins! Vad jag älskar honom. Konstigt hur trygg man kan känna sig i någons armar.
Så det kan bli. Men jag känner mig verkligen helt färdig och helt plötsligt så bara bröt det ut. Jag orkar inte vara gravid längre, orkar inte vara stor och otymplig, trött och grinig. Ont i huvudet, illamående, dålig aptit, domningar i armar, kli på magen, sova dåligt. Jag vill bara ha min bebis ute nu. Till och med Kim sa åt magen idag att "nu får du faktiskt komma ut". Så vi får väl se om han vill lyssna på oss! :/
Sålt skötbord
2012-06-02 / 15:49:51
Efter mycket "om och men" så kände vi att vi inte var riktigt nöjda med skötbordet som vi köpt. Dessutom tog det en hel del plats som vi inte riktigt kände att vi hade.
Så nu kom jag på den smarta idén att vi skulle sälja det och istället använda det überstora skrivbordet vi köpt och bara lägga dit en skötbädd på det istället med korgar på hyllan ovanför, som förvaring för blöjor och dylikt!
Så vi tog vårt paraply och gick i detta skitväder till babyproffsen för att äntligen köpa en skötbädd (det sista viktiga vi hade kvar att köpa)! Och det blev faktiskt väldigt bra! :) Tar ingen extraplats som vi känner att vi skulle behöva på skrivbordet, just nu och passade perfekt till måtten. Vi får liksom plats att sitta och arbeta här ändå! Finemang!
Usch, det ser hemskt fult ut med dessa hemska väggar vi har, samt lite bråte runt om som gör att det ser välsigt stökigt ut. Hoppas på att de kommer och målar om här snart :(
Så nu kom jag på den smarta idén att vi skulle sälja det och istället använda det überstora skrivbordet vi köpt och bara lägga dit en skötbädd på det istället med korgar på hyllan ovanför, som förvaring för blöjor och dylikt!
Så vi tog vårt paraply och gick i detta skitväder till babyproffsen för att äntligen köpa en skötbädd (det sista viktiga vi hade kvar att köpa)! Och det blev faktiskt väldigt bra! :) Tar ingen extraplats som vi känner att vi skulle behöva på skrivbordet, just nu och passade perfekt till måtten. Vi får liksom plats att sitta och arbeta här ändå! Finemang!
Usch, det ser hemskt fult ut med dessa hemska väggar vi har, samt lite bråte runt om som gör att det ser välsigt stökigt ut. Hoppas på att de kommer och målar om här snart :(
