För mig är det då inte lätt att få en stund till att sätta sig vid datorn. Eller, jag prioriterar väl heller inte att sätta mig här så fort jag får en ledig stund längre. Både tråkigt och bra kanske. Bra för att jag får en massa annat gjort, men tråkigt för att jag egentligen vill dokumentera mera om Ian. 
Dagarna flyter bara ihop och jag minns knappt vad som hänt under veckan ens. Det kan jag få lite panik för, för jag glömmer att skriva upp när han gör framsteg. Vilket är en hel del! Och det vill man ju inte missa att minnas direkt. 
Jaja, jag ska försöka att i alla fall hinna med att kasta in ett inlägg om dagen! 

Ian är en helt fantastisk liten bebis som är snäll mot sin mamma och pappa om nätterna. Oftast vaknar han fortfarande bara 1-2 ggr per natt och vill ha mat, men inatt var det undantag minsann! Han somnade vid 00, vaknade vid 7.30 (!!), åt, somnade om vid 9-tiden och sov till 12.30 (!!!) så mamman här fick minsann också sova ut! Hur skönt som helst. Önskar han får in det på rutin nu faktiskt. Eftersom jag ändå vill att förmiddagarna bara ska gå så att det känns fortare tills Kim kommer hem. 
Ja, jag tycker fortfarande att det är lite jobbigt när han är på jobbet och jag ensam. Men det går bättre och bättre för varje dag som går! :) 

Här kommer lite bildbomb på vår kille och den senaste tiden. Han har börjat skratta och jollra massor! Varje gång han är vaken, innan han somnar om. En väldigt glad och pratglad kille har vi fått. Nästan aldrig missnöjd, så länge maten inte dröjer för länge (typ väntar medan jag knappt dragit upp tröjan). Sen somnar han igen, vaknar, äter, skrattar jollrar, bajsar, blir trött och somnar igen :) 
Undantag igår då han skrek hysteriskt i en timme och mamman här blev så ledsen att hon inte visste var hon skulle ta vägen (det har liksom aldrig hänt). Till slut kom det två kaskadspyor som tydligen satt djupt. Sen var han nöjd igen :) 

Åh, tråkigt att inläggen blir så långa varje gång nu. Jobbigt att läsa. Men jag vill få med så mycket som möjligt som jag minns! Måste verkligen bli bättre på detta!

Dagarna försöker jag planera med vänner och andra mammor, börja i föräldragrupper och kanske öppen förskola? Planera planera planera ska jag göra iaf! Det tycker jag ju om också :) så mycket som möjligt att göra! En helt fantastisk sak är att Kim från och med september, ska börja ta pappaledigt varje fredag! :) Så han kommer bara jobba mån-tors. SÅÅ himla skönt för mig och så himla bra. Bara massor av bra! Så det ser jag fram emot hur mycket som helst! 

Just det...bildbomb var det: 

Mormor och Ian

Morbror med fästmö och kusin i magen!

"Lillmoster" och Ian :)

Tant Marie och Ian ^^

Alex och Ian

Pappa och Ian

Kärlek ♥ 

Sagotime :')

Mamma Lovis och lillpluttskiten ♥ 

Han är stark, vår kille :) från ena dagen till den andra, efter att ha tränat i en vecka, höll han upp huvudet såhär helt plötsligt, i flera minuter! :')

I förrgår var lillen så missnöjd att det var jobbigt. Hela dagen skrek han vid varje vaken stund. Från att han vaknade på morgonen tills han somnade på kvällen igen. Sovpauser på en halvtimme och så vaknade han igen. Ville ha mat, var nöjd knappt 20 minuter och så skrik och så lite sova och så mat igen. 
   Tur att vi hade åkt och hälsat på Kims mamma så jag fick lite avlastning. På morgonen hade jag nämligen brytit ihop totalt, dels för att jag inte sovit något och var trött, men även för att det gör så ont i mammahjärtat när ens barn skriker och är otröstligt. Man blir så hjälplös. Känner sig ganska dålig gör man också. 
Mata, byta blöja, massera magen, bara mysa, vyssja, vagga ståendes, gåendes, liggandes. Kliar det på honom? Är han för kall, för varm? Är han bara övertrött? Vill inte ha nappen. Ingenting funkar. Usch då är det jobbigt.

Tur att han blev "som vanligt" igen dagen efter. Han kanske bara hade en dålig dag helt enkelt. Som vi alla kan ha. Lilla skrutten. 
Förresten har han börjat äta varannan timme på dagarna och vaknar ungefär var 3:e timme på natten och vill ha mat. Den här mamman är inte van vid det, så både brösten har fått ta stryk med sår, samt sömnen...
   Han har också börjat envisas med att sova i vår säng efter att han vaknat på natten och det är ljust ute. Lägger jag ner honom i sängen ligger han och gnyr och vrider och vänder på sig, är extremt missnöjd. 
"Okej, då skrutten" säger denna mamman och tar upp honom. Innan jag ens hunnit lägga honom bredvid mig har han somnat. Så gosar han in sig hos mig. 
   Jag tycker inte om att ha honom i sängen... som jag sagt innan. Inte för att jag inte tycker det är mysigt, det är supermysigt! Jag skulle gärna ha honom där hela nätterna. 
Men jag sover sjukt dåligt för jag vaknar hela tiden och kollar till så att han andas och att han inte är för varm. Det är ju lätt hänt att han blir varm när han ligger så nära mig, hud mot hud. Obehagligt. 
Men en stund kan väl gå bra sådär på morgonen.

Nu som först, när jag mår bra har vi kommit in i den där härliga bebisbubblan alla pratat om, som jag varit orolig för att jag inte skulle få uppleva. Var så dålig och ledsen pga. njurbäckeninflammationen att jag var rädd att falla in i depression, men det gjorde jag inte :) inte mer än "tredagarsgråten" som händer i stort sett alla nyförlösta mammor.

 

Ian är faktiskt en väldigt snäll bebis. Han sover nätterna igenom och vaknar bara 1 gång och vill ha mat. Ger jag honom sista målet vid 23-24 vaknar han runt 4-5 och är hungrig, somnar om och vaknar sen igen mellan 8-10. Ibland sover han 7 timmar i sträck. Från 23-24 enda till kl. 7! Han äter varannan till var tredje timme på dagarna ungefär. Har försökt få in den rutinen så han faktiskt ska va nöjd o sova på nätterna och det har ju funkat fint!
   När han är vaken är han nöjd om han får ligga o titta ut genom ett fönster. Så kan han ligga länge! Men ibland är han också ganska gnällig utan anledning när han är vaken. Då kan mamma och pappa bli lite frustrerade när varken, närhet, bytt blöja, magknipsmassage eller nappen hjälper. 

   Han stormtrivs i sin vagn och sover gärna och länge i den när vi går promenader. Det är skönt också faktiskt :) 
Han äter, spyr och skiter som en tok, men han ökar fint i vikt ändå. I tisdags när vi var och vägde honom vägde han 4480g. Vi mätte honom inte men jag anar att han nu ligger på ca. 54cm. Jag tycker han blir större för varje dag som går och utseendet ändras hela tiden. Ena dagen ser han ut som jag, andra som Kim. Tredje dagen ser jag både Kim och mig i honom. Tror han blivit en redig blandning denna lille kille ;) 

Här är vår älskade lilla son, Ian! Han föddes för en vecka sedan idag, den 28:e juni kl. 05.07. Han vägde 4150 gram och var 52 cm lång! Stor kille. Förlossningen gick relativt bra, men var väldigt lång och kämpig. Förlossningsberättelse kommer dyka upp vartefter. Anledningen till att jag inte har bloggat tidigare är för att jag har blivit dålig efter förlossningen med urinvägsinfektion och haft en liten "babyblues". Så jag kommer börja blogga mer när jag känner mig bättre och piggare. Om kanske en vecka eller så...