Nu som först, när jag mår bra har vi kommit in i den där härliga bebisbubblan alla pratat om, som jag varit orolig för att jag inte skulle få uppleva. Var så dålig och ledsen pga. njurbäckeninflammationen att jag var rädd att falla in i depression, men det gjorde jag inte :) inte mer än "tredagarsgråten" som händer i stort sett alla nyförlösta mammor.

 

Ian är faktiskt en väldigt snäll bebis. Han sover nätterna igenom och vaknar bara 1 gång och vill ha mat. Ger jag honom sista målet vid 23-24 vaknar han runt 4-5 och är hungrig, somnar om och vaknar sen igen mellan 8-10. Ibland sover han 7 timmar i sträck. Från 23-24 enda till kl. 7! Han äter varannan till var tredje timme på dagarna ungefär. Har försökt få in den rutinen så han faktiskt ska va nöjd o sova på nätterna och det har ju funkat fint!
   När han är vaken är han nöjd om han får ligga o titta ut genom ett fönster. Så kan han ligga länge! Men ibland är han också ganska gnällig utan anledning när han är vaken. Då kan mamma och pappa bli lite frustrerade när varken, närhet, bytt blöja, magknipsmassage eller nappen hjälper. 

   Han stormtrivs i sin vagn och sover gärna och länge i den när vi går promenader. Det är skönt också faktiskt :) 
Han äter, spyr och skiter som en tok, men han ökar fint i vikt ändå. I tisdags när vi var och vägde honom vägde han 4480g. Vi mätte honom inte men jag anar att han nu ligger på ca. 54cm. Jag tycker han blir större för varje dag som går och utseendet ändras hela tiden. Ena dagen ser han ut som jag, andra som Kim. Tredje dagen ser jag både Kim och mig i honom. Tror han blivit en redig blandning denna lille kille ;)