hade vi fått detta paket från min kära mamma idag! Vi blev så glada! :) I storlek 62 från märket Bäbis.

Klockan är 07.50 och vi har precis ätit frukost och borstat tänderna här hemma, samt hunnit titta en stund på vakna med the voice. 
Usch jag har börjat sova så himla dåligt på nätterna! Det är jättejobbigt. Jag vaknar av att jag får ont i magen när jag ska vända mig, att bebis inte tycker det är bekvämt när jag ligger på ett speciellt sätt och börjar då sparka eller trycka sig mot revbenen. Plus att jag vaknar av att jag är kissnödig minst 1 gång per natt. Jag måste då gå upp och kissa och det är så ansträngande att resa sig från sängen när det gör så ont i magen. Sen kan jag aldrig somna om direkt efter för att jag inte hittar något skönt sätt att ligga på... Ibland tröttnar jag rätt jättemycket på att vara gravid :/

Hjälp! För typ 1 månad sedan kanske så gick jag och älskling in i en babyaffär som ligger här precis vid oss. Vi tänkte bara gå in och kika lite för att det var roligt men så föll jag riktigt jävla handlöst för denna vagn! Jag är verkligen totalförälskad i den! Den är supersmidig, nett men ändå väldigt rymlig inuti! 
Den har sådana hjul som är lätta att svänga runt med, vilket den vagnen vi har nu inte har (den är ganska klumpig men sååå fin ju). 
Jag har kommit fram till att vi kommer ju resa ganska mycket och dessutom bor vi i stockholm där man åker tunnelbana överallt och går igenom spärrar. Plötsligt kändes min dröm-emmaljunga väldigt stor och klumpig...när jag lnappt fick ut den genom en av sovrumsdörrarna. 
Jag hatar egentligen de här nya svängbara vagnarna just för att både designen är jäkligt ful, enligt mig och för att jag tycker det är skitfult med stora hjul bak och små där fram. 
Men så såg jag den här och den hade ju stora svängbara hjul fram också! Och det var det som gjorde att jag föll för den! Nu vet jag inte vad jag ska göra för jag är så otroligt velig och får beslutsångest! 
En superfin, gammal hederlig, men klumpig emmaljunga -drömvagn eller en smidig, rätt snygg stadsvagn som är jäkligt smidig att ha med sig överallt?!



Lite närmre blick på hjulen.

Alla mina och bebisen värden såg riktigt bra ut! Jag är så glad för att allt bara flyter på utan några komplikationer! Fick höra killens hjärtljud idag, det var jättehäftigt! Synd att inte Kim kunde vara med. Hjärtljuden låg på 140 så det var jättebra! Han växer som han ska också. Mitt mått låg på 24 cm, vilket resulterade i att jag hamnade precis på mittenstrecket i början på min kurva. Så här sa barnmorskan: "Nämen, vilken perfekt liten mage du har! Hamnade precis där du ska vara vid den här tidpunkten!" Det kändes bra och jag kände mig plötsligt inte som en valross längre, hehe. Hon sa att de finns de som är betydlgt större än vad jag är och att min mage är ganska liten för att vara i vecka 26 :) det är alltid lika uppfriskande att höra!
Mitt blodtryck låg som vanligt på 115/70 och jag hade bra urin-värden och blod-värden. Det enda var att järnvärdet sjunkit en del så jag måste äta dessa järntabletter nu igen! 
En underbar dag på många sätt! Nu är jag en glad Lovis som känner sig väldigt lugn.

Åh, jag blir nästan lite skakis. Alla andra unga mammabloggar jag läser har så fruktansvärt lätta förlossningar. Plopp säger det så är barnet ute och det har gått på 5 timmar och utan att de sytt ett enda stygn efteråt. Sen är de hur pigga som helst och går på promenader och städar redan dagen efter liksom. Tänk vilken dröm! Jag börjar bli så himla nervös inför förlossningen, för den närmar sig verkligen med stora kliv! Innan jag hinner blinka kommer vi att vara där. Jag är jätterädd för att spricka, alla skräckhistorier man hört... inte lite grann, det vet jag att många av oss kvinnor gör och det läker ju även ihop utan problem. Men verkligen spricka. Usch, jag ryser av bara tanken. Jag vill verkligen inte det, det förändrar så mycket, både emotionellt och fysiskt. Hua. Hoppas jag har fått en s.k. födarkropp och hoppas min unga kropp hjälper till till en lätt förlossning! Ni måste hålla tummarna för mig. Hela vägen.

När jag satt på golvet förut började bebis ännu en gång bukta utåt i mitten av magen och det syntes hur tydligt som helst. Tänkte givetvis filma det och visa Kim och kanske även er. Men när jag fick tag i mobilen gick det inte filma, för då var de givetvis inget batteri kvar!!! Bebis fortsatte glatt att tumla runt så jag tänkte att jag skulle göra ett försök o hämta kameran. Men när jag hade gjort de o satt mig ner igen så slutade han givetvis! :( så typiskt!

Åååh vet ni vad? Kim kände bebis sparka ikväll! Han har varit vilding hela kvällen, men varje gång vi lagt handen på magen så har han slutat sparka. När vi tagit bort handen igen så har han börjat... tokig bebis!
Men, så bad jag Kim lägga handen och hålla den där under tiden vi såg på filmen. Kände att han låg o småbuffade mig lite. Så sa jag till Kim: "kände du?!" typ 6 ggr, men han kände ingenting. Förståeligt, eftersom även jag bara kände det svagt. Sen helt plötsligt fick jag världens kick under naveln och tur nog hade Kim handen under där. 
Jag tittade på honom och sa "det där måste du känt!!" Då sa han med bredaste leendet: "var det här uppe?" och pekade under naveln. Och det var det ju!! Ni skulle sett hans min! Sånt gör mig så himla lycklig!! Kim gör mig så himla lycklig och bebis gör oss så himla lyckliga! Åh vilket känsloinlägg! :) hihih ♥

Har blivit i stort sett beroende av att gå in och kika ifall det finns något billigt och fint att buda hem från tradera! Hitills har jag väl budat hem 10 bodysar kanske som förhoppningsvis är på väg till mig! 
Två finns redan hemma, de köpte jag för ganska länge sen, men de var så noppriga så jag vet inte om jag vill använda dem. Kändes väldigt urtvättade. Tur att de bara kostade 20kr med frakt. Men nu har jag kollat ordentligt på alla kläder så de inte ser dåliga ut. I vilket fall som helst är det ju inte så dyrt och det är ju lätt att göra sig av med igen, så man förlorar ju ingenting. Det är mer känslan från jätte förväntansfull till värsta besvikelsen. Hehe. Lägger upp bilder när de trillat ner i brevlådan :) 

Förövrigt har bebis sparkat på ordentligt här på eftermiddagen :) försöker få Kim att känna utanpå men det är fortfarande lite svårt då han troligtvis fortfarande ligger långt bak. Ibland får han till värsta karatesparken men det är oftast bara en och Kim hinner ju inte lägga dit handen då! Tråkigt! Men förhoppningsvis tar det inte många veckor till innan man både kan se och känna utanför magen :) 

Jag längtar något så galet efter dig min lilla parvel!

Tillsammans har vi skapat det finaste man kan få här i livet! Bakom våra händer och innanför denna mage ligger du och jäser så att du blir en fin och frisk bebis när du kommer ut och ska leva i den stora vida världen med oss. Vilken kärlek och saknad man kan känna efter någon man aldrig riktigt har träffat! ♥

Tänk att vårt lilla hjärta är såhär stort därinne nu! Det är rätt ofattbart. 

Denna bebis är för tidigt född i vecka 22, häftigt att se! Bilden är lånad från google.

Har ni funderat något mer på namn nu när ni vet kön på bebis? Själva väntar vi en pojke som kommer heta Levi om det passar :)

Svar: Roligt att du undrar :) Jag föreslog faktiskt Levi för min sambo igår, men han tyckte inte det passade in så bra hos oss. Vi har ett pojknamn som vi känt starkt för hela tiden, men inte riktigt vill avslöja ännu :) Däremot försöker vi hitta "reservnamn" om det som vi har, precis som du säger, inte skulle passa när han väl tittar ut. 
Men vi är inte riktigt ense där. 
Min pappa föreslog Ossian, vilket jag har fastnat för, men inte min sambo. Men han lovade att tänka lite extra på det! Hehe. 
Jag tycker det är svårt med namn och det är svårt att komma på något som skulle passa SÅ bra som det vi redan har, men vi får se! 

Har ni läsare några pojknamn-förslag så är allt välkommet! Vi vill ha det enkelt, lite ovanligt och gärna internationellt.

Godmorgon på er alla morgonpigga! 
Idag var jag själv inte uppe innan tuppen, men i alla fall med den! ;) Klockan 7 ringde klockan och då var det dags att klä på sig, äta frukost och sedan åka bort till Barnmorskemottagningen. 
Vi hade ännu ett ultraljud inbokat idag, för att på det senaste så var det för att se hjärtat från alla dess håll. Sköterskan ville såklart vara helt 110% från alla vinklar så därför fick vi en ny tid. Allt såg hur bra ut som helst och han hade fyra portar i hjärtat, vilket man ska ha :) 
Han sprattlade på som tusan där inne och var riktigt livlig. Såå underbart att se! Sist koncentrerade jag mig så mycket på vilket kön det skulle vara så jag hann inte riktigt med att tänka på hur mycket han rörde på sig. Jag ville ju bara få ett svar! Men nu blev jag jätteglad när jag såg hur han vevade med armar och ben och vred på sig. NU börjar äntligen fatta att jag verkligen är gravid och att det är en liten bebis i magen, som snart kommer ut till oss. Det är verkligen inte lång tid kvar. Jag har börjar känna sådan kärlek när jag tänker på bebis eller när jag sitter och tittar på bilderna, som jag dessutom kan titta på i evigheter. 





Detta var sista gången vi såg vår lilla parvel på skärm! Nästa gång blir i verkligheten! :') Är så himla glad för att vi faktiskt har fått göra hela 4 ultraljud och fått se honom så många gånger! Nu när jag vet att allt verkligen ser bra ut så kan jag känna mig lugn också och det är faktiskt en rätt viktig bidragande del till en bra graviditet!


Idag går vi ju också in i vecka 21. Men jag skriver mer om det, som vanligt, på lördag när det även läggs upp en ny magbild :) Sålänge får ni en nytagen UL-bild! Sköterskan var dock inte den bästa fotografen jag varit med om. Hon fotade snabbt och slarvigt, men jag blev helt okej nöjd med två bilder i alla fall, även fast man inte ser så mycket.

Hej mina käära läsare! Igår uppdaterade jag inte för att varje gång när jag skulle sätta mig ner så kom det något emellan, så jag skrev ett inlägg, men det hann aldrig publiceras! So sorry.

Om bara några dagar så är det dags för att ta reda på könet! Det gör att man funderar lite på namn! Detta är mina favoritnamn just nu, inte Kimpans (okej, Kimpan kanske är med på vissa), ingen annans, utan mina. Om er röst skulle göra skillnad, vilket namn skulle ni rösta på?! Får jag minst 10 röster så lovar jag att berätta vad könet är för något. Nyfikna? ;) Då kör vi! Det räcker med att ni röstar på antingen ett tjejnamn eller ett killnamn :)

Jag har ju glömt att skriva om barnets utveckling för vecka 17, men det är nog för att jag inte känt att jag hittat någon riktigt bra sida med bra information. Jag kan säga att på alla sidor står det heeelt olika! Men nu hittade jag en på pampers hemsida, den här informationen är jag helt klart nöjd med!

Växer så det knakar. Den här veckan börjar ditt barn bli lite rundare. Fettet barnet lagt på sig, även kallat fettvävnad, hjälper till att hålla kroppsvärmen. Fettvävnaden är också viktig för ämnesomsättningen, eftersom den utgör en utmärkt energikälla. Under den här perioden växer fostret med en väldig fart - den kan nu mäta upp till 17 cm och väger runt 140 gram.

Bra reaktionsförmåga. "Vad kan jag göra för nya saker med min mun och hals?" Ditt lilla barn har övat två grundreflexer, att suga och svälja, i några veckors tid. När ditt barn föds kommer den ha nästan samtliga reflexer som du har. Dett kommer hjälpa ditt barn att överleva och att lära de hur världen fungerar.

Flicka eller pojke? Om du väntar en flicka utvecklas speciella vävnader till livmoder och vagina. Om du väntar en pojke har samma vävnader tagit en annan form. Penisen och prostatan har bildats och börjat ta form. De testosteronutsöndrande celler som utvecklades för en månad sedan är nyckeln till denna utveckling.

 

Aptiten kommer och går. Så enkelt är det med det. 
Det hugger mycket i magen och ofta när jag gör kraftansträngningar, men jag har börjat träna för att allt ska gå lättare. Förövrigt har jag nog en oförskämt bra graviditet hittills :)

Och Kim då. Min kära fina Kim som tar allt så bra. När jag gråter tröstar han och säger så enkelt att jag inte behöver tänka som jag gör. Konstigt nog känns allt som jag legat och storgråtit för så himla töntigt så att jag lyssnar på honom och mår alltid mycket bättre efter hans peptalk. Han är världens bästa hittills och tar så väl hand om mig när hormonerna brister. Han säger oftast bara "Ja, min lilla gumma, nu är det bara hormonerna som har lite övertag igen, det är ingen fara, du är bara lite känslig vetu, det blir bra snart :)

Nu mina kära läsare, vill jag ställa en fråga till er för att få er att komma igång och kommentera lite här på bloggen. Ni är vääldigt dåliga på det, trots att det är så många som läser varje dag! Var inte blyga ;)

Såhär ser min "lilla" mage ut i vecka 17 ifrån sidan. Denna gång får ni en lite mer avklädd bild, då det var vissa som oponerade sig över att kläderna säkert gjorde att det såg större ut på förra bilderna. 
Denna bild är ialla fall så ärlig den kan bli! :) Så här har ni!

Imorse när jag vaknade, låg raklång i sängen och tittade ner på magen så hade den en väldigt annorlunda form! Det liksom var som en stor klump på högersidan, som också var stenhårt, medan den vänstra sidan var helt platt och jättemjuk! Galet coolt, hehe. Jag tänkte givetvis fota detta, men efter att jag hade ställt mig upp för att sedan lägga mig i sängen igen så hade magen blivit normal :( Hoppas på att den ser likadan ut imorgon bitti så kanske jag kan fånga en bild då - med kameran i högsta beredskap bredvid...eller kanske Kim. 
Han missade i alla fall inte formen denna morgon då jag ropade på honom ganska snart! Men det enda han säger är: "nej gör inte så, sluta med det där, h*n kanske får ont!" hahahah, så himla söt! Han tror på riktigt att han ligger en halvmillimeter från huden eller något! Den är ju rätt väl skyddad den lille parveln trots allt och efter det senaste ultraljudet jag var på så är jag inte så rädd för att trycka på magen eftersom det kände som att hon gröpte ur hela magen på mig!