information
Jag har ju glömt att skriva om barnets utveckling för vecka 17, men det är nog för att jag inte känt att jag hittat någon riktigt bra sida med bra information. Jag kan säga att på alla sidor står det heeelt olika! Men nu hittade jag en på pampers hemsida, den här informationen är jag helt klart nöjd med!
Växer så det knakar. Den här veckan börjar ditt barn bli lite rundare. Fettet barnet lagt på sig, även kallat fettvävnad, hjälper till att hålla kroppsvärmen. Fettvävnaden är också viktig för ämnesomsättningen, eftersom den utgör en utmärkt energikälla. Under den här perioden växer fostret med en väldig fart - den kan nu mäta upp till 17 cm och väger runt 140 gram.
Bra reaktionsförmåga. "Vad kan jag göra för nya saker med min mun och hals?" Ditt lilla barn har övat två grundreflexer, att suga och svälja, i några veckors tid. När ditt barn föds kommer den ha nästan samtliga reflexer som du har. Dett kommer hjälpa ditt barn att överleva och att lära de hur världen fungerar.
Flicka eller pojke? Om du väntar en flicka utvecklas speciella vävnader till livmoder och vagina. Om du väntar en pojke har samma vävnader tagit en annan form. Penisen och prostatan har bildats och börjat ta form. De testosteronutsöndrande celler som utvecklades för en månad sedan är nyckeln till denna utveckling.
Igår när Kim och jag stod vid dörröppning och kramade om varandra så liksom låtsades han falla bakåt. Jag drar ett djupt högt låtande andetag (ni vet när man tror att något ska hända). I mina ögon trodde jag ju att han skulle falla baklänges och dö i stort sett (trots att jag vanligtvis bara skulle skrattat och inte alls tagit det så hårt). Så ögonen fylldes med tårar och jag sa till Kim: "Men gööör inte sådäär, fan, nu börjar jag tjuta ocksåå!!!" Och Kim bara: "Men lilla gumman..." Hahah. Jag fylldes av rädsla över att han kunde dött och glädje över att han överlevde på samma gång (trots att han alltså höll sig i hela tiden och bara lutade sig lite bakåt).
Jag känner även mer bubbel i magen, för var dag. Och det börjar bli riktigt mysigt, förutom att magen ser ganska svullen ut jämt. Trots det känner jag att magen inte växt så mycket och den är ganska liten, vilket faktiskt är ganska skönt, för större kommer den ju garanterat att bli. Jag är faktistkt bara glad om den inte skulle bli gigantisk till slutet, utan sådär lite lagom :)
Aptiten kommer och går. Så enkelt är det med det.
Det hugger mycket i magen och ofta när jag gör kraftansträngningar, men jag har börjat träna för att allt ska gå lättare. Förövrigt har jag nog en oförskämt bra graviditet hittills :)
Och Kim då. Min kära fina Kim som tar allt så bra. När jag gråter tröstar han och säger så enkelt att jag inte behöver tänka som jag gör. Konstigt nog känns allt som jag legat och storgråtit för så himla töntigt så att jag lyssnar på honom och mår alltid mycket bättre efter hans peptalk. Han är världens bästa hittills och tar så väl hand om mig när hormonerna brister. Han säger oftast bara "Ja, min lilla gumma, nu är det bara hormonerna som har lite övertag igen, det är ingen fara, du är bara lite känslig vetu, det blir bra snart :)
