Då har den årliga magsjukan kommit även till oss. Hoppades givetvis något så innerligt att vi skulle få slippa. Än är det bara Ian som kräkts, inatt hörde vi ett hulkande följt av ett gällt gråt. Jag sa till Kim "Nu kräktes Ian" och mycket riktigt låg det en härlig (?!) pizza utanför sängen när jag kom in i rummet...och lite på kudden. Ian var jätteledsen plutten. Han vägrade lägga sig i sin säng igen, så jag fick lägga mig med honom på soffan. 

Jag kan säga såhär. Vår soffa är ingen sådan soffa man sover på. Annars brukar jag inte ha några problem med att sova på soffan, det är rätt mysigt. Men, inte på våran soffa! Vi har nämlgein en svängd howord-soffa som även liksom lutar i sitsen, för bästa sittkomfort. Det är i och för sig helt okej om man ligger liksom längst in, men där skulle ju givetvis Ian ligga. Jag fick alltså ligga på den upphöjda kanten, som i en nedförsbacke...ni vet, man måste verkligen hålla emot med benen mot ryggstödet, runt om Ian, för att överhuvudtaget inte rulla över honom. Sen ställa fotpallen lite snyggt bredvid så jag kan ha huvudet på den.

Ja ni får själva gissa om jag har ont i ryggen efter en hel natt på soffan brevid Ian. 

Nu hoppas vi på att få slippa kräkas. Ian mår redan mycket bättre och har bara kräkts den gången inatt. 
Jag ska till endoskopin på söndag. Den tiden har jag väntat på sen i augusti. Skulle ju då vara en aning typiskt om jag blir ruskigt magsjuk innan då.