Ja, nä tyvärr är det inte jag som börjar ett nytt jobb idag utan min kära sambo! Det är både den efterlängtade och minst efterlängtade dagen. Det bästa är ju att det givetvis är jätteskönt att en av oss nu har en fast heltidstjänst. Det tråkiga är att jag kan få lite panik över att det var nog sista gången i våra liv som vi har kunnat umgås så mycket tillsammans i flera veckor i rad. Så kan jag känna att jag inte riktigt tagit vara på den tiden för att man bara levt på i nuet. Ni vet, suttit mycket vid datorn för man sökt jobb, sovit jättelänge på morgonen, inte gjort något speciellt på dagarna utan bara suttit hemma. Då kan jag faktiskt få lite ångest. 
Men, å andra sidan kan man väl inte hitta på saker hela tiden heller...för det kostar faktiskt pengar. Och om jag tänker efter så har vi faktiskt gått på stan, tränat tillsammans, gått promenader, gått på bio, bakat osv. Alltid gått upp och ätit frukost tillsammans, vilket i alla fall jag tycker är en väldig mysfaktor på morgonkvisten.