I helgen som var döptes min brorsson. Jag sjöng en väldigt vacker sång som heter "Skyddsängeln" för honom i kyrkan. Tyvärr så var Ian jättetrött och mammasjuk, så när jag skulle gå upp och sjunga började han gallskrika, Kim fick gå ut med honom och missade därför att filma det hela!

Efter ceremonin var det fika, precis så som det brukar vara :) jädrans vilket gott fika! Jag står i fikakön och min morbror ställer sig bakom mig och säger: "Herregud vad smal du blivit sen jag såg dig sist, Louice!"
"Ehm, jaha, tack, hehe   he" Det jag egentligen skulle sagt var: "Haha, ja jädrans vad lätt det är att dölja sina 13 överflödiga kilon", men det sa jag inte. Jag står där, generad, och tog emot komplimangen som jag inte alls är förtjänt av! Kände mig skitdum. Han skulle bara SE de 13 kilon som typ sitter runt mina höfter, min mage och min rygg som jag tryggt stopper ner i ett par höga byxor och en inte allt för åtsittande blus ;) det går tydligen att göra mycket!

Så nu funderar jag på att alltid klä mig i just de kläderna jag hade på dopet, så att jag alltid kan få såna oförtjänade komplimanger. För jag måste ändå medge att jag tog mig ett extra fikabröd och kände mig jävligt smal och nöjd den eftermiddagen! Hahah!