Ja, läs inte fel nu, berättelser står det och inte berättelse :) Vi har inte fött något barn här ännu, tyvärr! 
Jag har typ fått dille på att sitta och läsa förlossningsberättelser. Inte vet jag varför, men de fascinerar mig verkligen hur mycket som helst. Ingen är den andres lik. Jag vågar knappt läsa de "hemska", för då kommer jag väl inte våga föda sen. Men faktum är att jag har läst från några heelt fantastiska till några med akut kejsarsnitt och några som gått sådär... och på något sätt känner jag mig så himla lugn. Läkarna verkar vara så himla duktiga idag och blir det minsta lilla komplikation är de oftast med direkt. 
Det jag lärt mig av att läsa dessa berättelser dock, är väl att man ska stå på sig som förstföderska. Känner man när man ringer in första gången till FL att nu jävlar är det på G, jag MÅSTE in, ja, då ska man få komma in. För jag vet inte hur många jag läst som blivit hemskickade igen och så bara åkt in igen en timme senare och varit nästan fullt öppna. 
Det är MÅNGA som inte är en typisk förstföderska med förvärkar på minst ett dygn, vilket alla BM verkar tro när man ringer in, utan att riktigt lyssna på vad man kanske säger. 
Jag tror man känner på sin kropp ganska väl också vad den vill och de säger ju hela tiden att man ska lyssna på kroppen, så varför ber de än att vänta när man vill komma in på kontroll? Bättre skulle jag säga med en kontroll och bli hemskickad än att inte ha någon koll hemma alls. Jag har läst om 3 stycken varav en födde hemma, för de inte hann, en på GATAN mitt i iskalla vintern och en hmm jaa, var det nu var! Men det ska ju inte få behöva ske känner jag! Jaja, det är mycket intressant i alla fall och jag längtar något så grymt nu, tills jag får sitta här och skriva ner min egen! 

Vi vill inget annat än att han ska komma nu. Kim har tillochmed börjat sova dåligt och presterar lite sämre på jobbet (enligt han själv) för att han går och oroar sig så mycket för att det kan ske när som helst. Har försökt lugna honom, men det verkar svårt. Han som varit så lugn hittills...mitt hjärta. Kan inte vara lätt att vara den som är bredvid heller och inte känna någonting. Han frågar flera gånger per natt om jag känner något och ringer flera gånger om dagen, kollar så jag mår bra eller känner att något är på gång. :) Jag är glad att jag har en karl som bryr sig så mycket om mig.