Vi hade en otroligt mysig förmiddag vid långholmen igår, när vi (kim) var lediga! Jag lyckades med små små tomtesteg ta mig dit och för all smärta i världen är dessa stunder så mycket värt allt kommande stillasittande sen för att jag måste vila bäckenet!

Vi njöt av värmen i solen, kaffe och fika samt kortspel medan vi pratade på om livet och det lilla livet vi tillsammans skapat. Alt känns så nära nu och vi fascineras fortfarande över att det faktiskt är en liten bebis, vår lilla bebis som ligger och puffar på oss inifrån än sålänge.

Jag är så glad för att vi kan prata om hur vi vill ha det, att vi ska vara noga med att inte glömma varandra sen när han är hos oss och även att vi absolut inte kommer ha några problem med att lämna honom till barnvakt (givetvis när han är några månader) för att gynna vårt förhållande och bara kunna ta hand om varandra.

Vi vill inte vara de som glömmer att ta hand om varandra eller ge varandra uppskattning och tid tillsammans och vi tror att man blir bättre föräldrar sen genom att ibland få andas bara själva och som sagt -ta hand om varandra för en dag eller en kväll.

Det bästa jag vet är när Kim pratar med, om eller till bebis. Jag märker hur han för varje dag blir mer och mer förberedd på att han kan vara här närsomhelst. Han pratar stolt med alla om hur glad han är och hur mycket han ser fram emot att bli pappa. Han pratar om allt som jag inte trodde en karl pratade om inför sitt kommande barn. Det känns som han är insatt och redo att möta allt kommande och det känns så himla skönt. Jag kan inte låta bli att le och nästan bli tårögd när jag hör honom prata med hans familj, gamla kompisar eller människor vi träffar om hur spännande han tycker det är, när han pratar om hur det kommer att bli eller vad vi har packat och fixat nu inför förlossningen, samt hur mycket saker vi har hemma. Mitt hjärta smälter.

Jag är så fruktansvärt glad över att just Kim är min och att han ska bli pappa till mitt barn. Det finns ingen bättre, ingen finare eller mer ansvarstagande man för mig. Jag älskar honom så mycket att det gör ont...fast på ett bra sätt, såklart :)