Jag kommer inte ihåg någonting, inte hur vi tog oss dit, om jag hade någon smärtlindring, om det gjorde ont. Jag minns inte när han kom ut eller om de la honom på mitt bröst. 
När jag frågar Kim kunde han inte svara på min fråga han heller för han blev hög av att prova min lustgas. Det enda jag vet är att han är världens finaste lilla trollunge med mörkt hår som är född 07.08 på morgonen. En riktig liten Ian är det.
Kl. 10.00 befinner jag mig på jobbet och de kan inte fatta att jag fått min lilla bebis. Inte jag heller. 
"Jag sa ju att han skulle komma för tidigt" ringde jag till mamma och sa i telefonen. 
"Ja, men gjorde du det med flit Louice?"
"Hur fan kan man föda en unge för tidigt med flit, mamma?!" Det kunde hon inte svara på. 

Ja.. nu var ju detta bara min dröm. Men ännu en väldigt väldigt verklig en. Undra om något av detta är sanndrömmar? Jag har faktiskt sanndrömt ganska mycket om saker som sen hänt efter några dagar...när det gäller graviditeten alltså. Undra om det är något man känner på sig som mamma? Vi får väl se...;)

Inatt hade jag nog den värsta marddrömmen hittils i mitt liv. Det värsta av allt var att den var så fruktansvärt verklig. Jag drömde om jordens undergång och att vi liksom såg det hända. Jorden krympte och blev mindre, solen och månen började försvinna och sjunka och tillslut var det bara helt svart. Vår hud på kroppen förberedde sig och vi behövde inte längre vatten för att överleva och jag minns den värsta känslan av allt: Jag kommer aldrig att få träffa min son! Jag hinner inte föda min son innan vi försvinner! Det var så hemskt! 
Jag drömde också att jag bara ville vara med min älskade Kim, den sista tiden. Bara bara Kim och magen. Så tillsammans låg vi bara och väntade på att försvinna. Usch, fy bubblan! 

Jag vaknade sen upp mitt i natten och drömmen var så verklig att jag inte visste om jag drömde eller om det fortfarande var verklighet.  Där låg jag vaken och tittade på Kim som sov så sött, kramade honom så hårt jag kunde och pussade honom i massor. Så himla tokigt. Jäkligt läskig dröm faktiskt, hua :/ tur att jag blev kissnödig och var tvungen att gå upp, så att hjärnan också kunde koppla bort drömmen.

Jag är sugen på att möblera om lite på bloggen igen. Jag tror det är när jag har haft en design för länge som jag tappar lusten till att blogga lite. Dumt nog! För det tar ju ett tag att komma på en ny design.. och man hinner liksom nästan tröttna på den innan man börjar bruka den just för att man pillar lite för mycket med den. 
Vi får se, om jag gör något nytt innan lillen kommer. Kanske roligare att göra om och förnya när man har bilder av en skönhet sen istället ;)

Tror det faktiskt varit en av de finaste vårdagarna här i Stockholm idag. Blå himmel och 14-15 grader varmt! Vad gör Lovis då? Jo, hon går hem från jobbet redan 12.15 för att illamåendet inte ger med sig, lägger mig i sängen redan 13.00 för jag kände att kroppen behöver vila. Vaknar 17.30! Härligt Lovis, härligt! Slösa bort en hel fin dag sådär. Sjukt tråkigt. Men men, man kan inte göra så mycket åt sin gravida kropp och jag lyssnar på BM som säger åt mig att lyssna på kroppen. Det är nog bäst så...om man inte vill ha en bebis som kommer för tidigt. 
Har haft jätte mycket förvärkar sen helgen och till idag och därav illamåendet. Vi får väl se vad den lille inne i magen bestämmer sig för. Hans mor kommer ta det lugnt på eftermiddagarna från och med nu i alla fall. Till och med slut på mina timmes-promenader :( för då sätter sammandragningarna igång rejält! Hua! 6 veckor kvar!

Denna Emmaljunga är till salu. Endast liggdelen använd i 5 månader. Ser ut som ny. Vi känner efter mycket om och men att denna vagnen inte passar oss, så vi har köpt en annan. 

• Liggdel
• Sittdel
• Regnskydd till båda delarna
• Myggnät/Solskydd till båda delarna
• Punkteringsfria däck
• Det mörkgrå tyget är vattentätt
• Det går att vända båda delarna åt det hållet man tycker känns bäst

Nu ska Kimpan och jag iväg på bio. Han hade dåligt samvete för att han jobbat över igår och för att han fortfarande inte kommit hem från jobbet nu, så han ville gå på bio! Sötnosen :) tur att vi hade två gratisbiljetter som vi fick av mormor och morfar i julas :)

Imorse var jag hos barnmorskan för ytterligare kontroll :) det var 22 dagar sedan jag var där nu, alltså ungefär tre veckor. Egentligen ska man gå varannan vecka men vi fick inte in någon bra tid. 

Allt såg bra ut med lillkillen! Hjärtslagen låg på 144, magen hade växt 3 cm, alltså typ 1 cm i veckan och han ligger åt rätt håll! :) Misstänker att han gjort det väldigt länge, men bm har inte riktigt kunnat känna huvudet förrän nu, eftersom han fortfarande ligger ganska långt bak! Hoppas verkligen han inte får för sig och ändra sig nu de här veckorna som är kvar, då blir det inte skönt för mamma Lovis! Jag hoppas han ligger såhär till fixeringen och att den sker snart. 

Igår var jag och Kim på förlossningskurs hela dagen! Riktigt, riktigt bra och jag tror Kim har lite mer koll på läget nu, plus att han fick prata av sig med lite andra pappor :) 
Ett par nyttiga filmer, tips om smärtlindring, massage och olika stolar/bollar man kan använda sig av under förlossningen, ledning genom andning, med mycket mer fick vi lära oss! 

Jag är och har inte varit nervös inför själva förlossningen någon gång faktiskt. Jag vet att det kommer göra jävligt ont, jag vet att han måste ut på något sätt. Jag vet att vi kommer ha bra proffessionella läkare och barnmorskor omkring oss och skulle något gå fel så får man hjälp i tid. Jag tror att lyssnar man bara på sin kropp, barnmorskan och sin käraste som sitter bredvid så kommer allt gå hur fint som helst och utan onödiga bristningar :) 

Den smärtlindring jag hittills funderat på är akupunktur, tens och lustgas! Jag vill helst inte ha epidural-ryggbedövning, för jag är rädd att tappa kontrollen över mina muskler då. Hellre känna och ha sjujävulskt ont ett par gånger än att inte ha kontroll och spricka hela vägen! Men vi får väl se hur det blir! Oftast kan man ju inte bestämma detta i förväg!

Hej hörreni, jag vet att jag är urdålig på att uppdatera nuförtiden, men för tillfället är jag väldigt trött och även om jag har massor att blogga om samt en massa bilder som ligger och väntar, så orkar jag inte uppdatera lika ofta ... men det är bara just nu, så försvinn inte från mig :)

Här kommer det två bilder! En från vecka 25 och en från denna vecka, 32. Jag missade att fota magen förra veckan mitt upp i allt påskstyr :( så det är enda veckan jag inte kommer ha någon bild ifrån. Lite tråkigt då den verkligen har ändrat i form på bara en vecka. Men men, that's life!



Mitt mående är: otymplig, svårt att sova på nätterna, vilket leder till att jag blir jättetrött om dagarna. Powernaps är dock det enda som funkar för att jag ska bli lite piggare! 
Halsbrännan har börjat komma igång ordentligt eftersom det verkligen trycker uppåt nu och jag har fått en hel del sammandragningar/förverkar/mensvärk i mage och rygg efter att jag gått en timmes-promenader, fast värken kommer inte förrän på kvällen. 
Aptiten ligger på minus och det enda jag får i mig är fortfarande bara typ bröd och pasta. Sötsaker funkar utmärkt! Dumt nog... får vara lite försiktig på den fronten. Kött funkar typ inte alls och jag har känt att det är även börjar bli svårt att få i sig lunchen på jobbet. 
Igår fick jag panik på kvällen när jag skulle sätta mig upp från soffan, lillkillen låg jättekonstigt i magen, jag fick jätteont och hade jättesvårt att andas, vilket ledde till att jag utbrast att: "Nu orkar jag fan inte mer! Nästa unge är det din tur och bära på Kim!!!" Heheh. Riktigt så farligt är det ju faktiskt inte, men just i den stunden är det fruktansvärt tungt. Ett barn till ska jag nog klara av i ett senare skede, då är ju detta glömt ;).

Bebis har börjat röra sig otroligt mycket hela tiden och vrider sig fram och tillbaka, alltså, det känns inte som att han gör volter utan att han ligger med huvudet ner, som han ska och bara liksom "rullar runt" åt sidorna. Vi ska till BM på onsdag så vi får hoppas hon kan känna om han ligger rätt då :) skulle ju va skönt o veta! 
Det är i alla fall supermysigt när han ligger och puffar på mig och det tycker Kim också när han känner allt utanpå nuförtiden :') dock kände jag häromdagen när jag var hemma en dag från jobbet att det blev lite väl mycket rullians i magen när han hade hållt på i flera timmar. Jag skojar inte, heeela dagen rörde han sig, så jag var helt öm inuti och på huden uppe vid magsäcken på kvällen! Mysigt, som sagt, men lite jobbigt också! Man får liksom aldrig riktigt lugn och ro de dagarna och jag kan ju inte direkt säga åt honom att ligga still eller ta ut honom en stund och låta honom sprattla någonannanstans ett tag, vilket man skulle vilja ibland ;)

Igår kväll när Kim lade sitt huvud på min mage och pratade med lillkillen så började han buffa efter honom. Lite häftigt då han faktiskt "följde" Kims röst om han flyttade på huvudet. Tyckte det var jättemysigt :') 
Jag känner så galet tydligt nuförtide när han bökar runt fram och tillbaka hela tiden och det är så hiiimla mysigt! Ja, jag vet, det är väldigt mycket som är mysigt i min värld just nu! ^^ 
Jag är så kär i Kimpan och så "kär" i vårt lilla nystan i magen som snart är här hos oss! 8 veckor kvar till BF!

att man kan cykla som nästan höggravid när man inte gjort det på hela graviditeten och att den konditionen finns kvar! Det är nämligen ett misstag.

Jag som fick panik i vecka 30, kan nu känna mig väldigt lugn! Vi har lagt ut en hel del pengar på att köpa färdigt babymöbler och saker de senaste två veckorna och det känns jätteskönt! 
I fall, han väljer att komma för tidigt, vilket man aldrig vet, så känns det skönt att allt står på plats och är redo att användas. 
Dock ekar ändå mormors ord i huvudet: "Tääänk om det händer något, man ska a l d r i g köpa så mycket innan han kommit till världen".
Men samtidigt skulle jag inte kunna köpa allt i sista minuten heller, och nu är det ju faktiskt så att han kan komma alltifrån 7-11 veckor och jag går i alla fall in med inställningen att få ett friskt och levande barn! :)

Jag älskar dig så att hjärtat värker. Det liksom svämmar över med känslor eller vad det nu är för tokigt som styr hjärtat. Det värker bara av goda skäl. 
När jag tittar på dig ser jag det finaste jag någonsin fått. Ett perfekt ansikte med stora fina blågrå ögon, mörka långa ögonfransar, en perfekt skapt näsa, fint hårfäste med tjockt hår, din fina haka med perfekt rakning på skägget, gosig hals, perfekt kropp. Jag kan titta på dig i evigheter och aldrig tröttna, jag tittar på dig och förstår inte hur jag, j a g av alla flickor kunde få den prins jag alltid drömt om. Jag och min annars vanliga otur liksom. 
Inte nog med att jag hade turen att hitta killen som faller sig perfekt i mina ögon utseendemässigt. Världens bästa personlighet finns inuti detta paket också. Du är social och hjälpsam mot både mig, medmänniskor liksom gamla tanter eller farbröder, vågar visa känslor inför mig, vågar alltid vara dig själv inför mig. Du dampar loss lika mycket som jag, om inte värre än min störda humor många gånger och det bästa är att vi bara är oss själva och kan skratta med och åt varandra. 
Vi kan prata om allt, det sker inga missförstånd pga. det. Och skulle det göra det, som gör att vi blir osams, finns det inget som stärker oss så mycket som efter ett gräl. Det är konstigt det där, att man bara känner sig starkare tillsammans efter att man bråkat, antagligen är det för att man reder upp och klarar ut saker, förstår varandra bättre efteråt. 
Du har alla bra egenskaper en karl i mina ögon ska ha. Ordning och reda, framtidstankar, otroligt hög arbetsmoral, omtänksam, höga men relevanta mål, intelligens, nyfiken, jag överdriver inte när jag säger att han har allt. 
Om inte nog med det så kommer du att bli vääärldens finaste pappa till vår unge. Jag ångrar inte en sekund att du blir pappan till mitt/mina barn, för det skulle inte finnas någon bättre. Tillsammans kommer vi inte bli annat än de bästa föräldrarna till vårt barn och jag är så glad för det. Jag är så glad och tacksam för dig och det absolut bästa av allt är att jag alltid får bekräftat, på riktigt, att du känner detsamma för mig. Att du älskar mig högre än allt annat och att jag faktiskt är bara din. Och att få vara din, är det bästa som hänt mig. Jag har haft sådan makalös tur att jag hittade dig och jag är så förbannat glad för att jag vågade åka upp till dig, den där väldigt kalla vinterdagen den 14 januari. Tänk om jag inte hade gjort det.

Ordet älskar för mig är nästan inte tillräckligt när jag skriver att jag älskar dig. Det är så mycket större än så. Men om älska är det allra, allra starkaste ordet och lite mer än så i världen, då ÄLSKAR jag dig. Och lite till.

Jisses så jag längtar efter sommaren! Inte nog med att jag längtar efter bebis så har jag ett otroligt sug efter en kall öl eller cider eller ett glas vin och en cigg! Jag vet...konstigt sug, men jag kan inte rå för det! Jag som annars hatar alkohol och nu för tiden har ganska väldigt svårt med cigarettrök! Haha, säger storrökarn sen förr!

Jag har ju varit väldigt sen med att lägga upp dessa magbilder! Hehe. Men här kommer dem! Inte sådär jättestor skillnad på veckorna skulle jag vilja påstå.

Förövrigt så har jag inte känt någon större skillnad på dessa två veckor heller. Jag mest bara är. Har konstigt nog blivit lite lättare att andas när jag sover på rygg, eller så är det väl bara att jag lägger märke till det de få gångerna jag vaknar på rygg och sover riktigt skönt. Mycket beror väl på hur lillgossen i magen ligger också kanske. 
Jag har börjat få världens magknip (men tror det beror på järntabletterna tillsammans med trycket på alla organ och tarmar)  och det är verkligen i n t e skönt! Vet knappt var jag ska ta vägen när jag får jätteont och jag kan inte böja mig framåt för då tar det helt enkelt stopp. Därför kör jag nu för tiden, om jag verkligen måste böja mig ner, på en väldigt viiid hukställning ner och så tar jag mig knappt upp igen för att det är så tungt! Haha. *