Igår var vi på 78-årskalas, det var Kims mormor som fyllde år. Hon är då en roligt liten tant. Hon hade skrivit en lista på vad hon önskat sig. En sak bland de sakerna var en "anti-rynkkräm". Ni vet såna som inte fungerar mot rynkor i alla fall. 

Så säger Kims mormor: "Ja, jag brukar då säga det, att rynkkrämen fungerar ju - dem finns ju kvar!"

Jag höll på att dö av skratt.

 

TIPS! Jag brukar faktiskt inte vara den som köper mina skor på skopunkten. Jag tycker det är dålig kvalité och med stel sula och band, MEN SÅ, sprang jag in där för att jag snabbt behövde ett par sandaler. Höll ju på att svettas ihjäl i mina converse när värmen slog till.

Så fann jag dessa! De föll mig i smaken direkt och de var inte alls någon stel och obehaglig sula som det brukar vara! Supersköna och för endast 299:- ! Dessutom köpte jag ett till par (som jag dock ska byta till ett par andra) då jag fick de för halva priset om jag köpte två par! Så 449:- för 2 par sköna sandaler kändes inte helt fel! Helt klart nöjd! :) 

 

Jag är livrädd. Inte för själva grejen eller att det ska göra ont. Men efteråt...svaret. Jag har hört att man kan blöda lite grann. 
Ja, alltså jag pratar inte om något annat än en cellprovtagning. Idag är det dags. Klockan 10.15 ska jag befinna min hos läkaren för att ta cellprover. Egentligen kallas man ju på en obligatorisk undersökning när man passerat 23. Men, eftersom jag fött barn kan det ändå vara bra att kolla eftersom så mycket förändras då. Och...det är ändå snart 2 år sedan jag födde mitt barn, so, it's time. Jag är som sagt inte rädd för själva undersökningen, jag är rädd för svaret. Snacka om att jag kommer gå skitnödig i flera veckor, till svaret kommer. Hjälp! Tydligen är det ju även vanligt med cellförändringar...även om de inte alltid nödvändigtvis måste vara farligt. 

Igår blev vi bjudna till min lilla kusins kalas. Eller lilla och lilla, hon fyllde faktiskt hela 11 år! I min hjärna är hon fortfarande 3år... det liksom har stannat någon slags bild av henne där. Plötsligt ser man henne bredvid Ian och jag inser att hon faktiskt inte är 3 år, eftersom Ian snart hunnit bli 2 år....hur nu det gick till? Ja, nu glömmer vi det där om hur fort tiden går och pratar i stället om att njuta av nuet. 
   Vi hade en väldigt trevlig stund med födelsedagsbarnet, moster, mormor och morfar, min mamma, Ian och min Kim.

 

 

Eftersom jag börjat få lite panik över att jag sitter still lite för mycket nu för tiden när jag pluggar och arbetar ganska stillasittande, samt sett hur vågen rört sig uppåt 1 kg när min halvmulliga kropp ställer sig för att få sin dom, har jag börjat tänka på att jag kanske inte behöver äta det där väldigt lockande söta, goda, himmelskt goda, sötsakerna som ligger i skåpet, utan kankse sätta litet hänglås på skåpet istället? Eller rent av bara ge fan i att köpa hem godis? Det måste ju vara det bästa. Ändå är det så förbaskat svårt för mina små slinkiga händer som visst bara råkar gå förbi godishyllan i affären och "woops, det trillade visst ner en kinder i min varukorg...hur tusan då?". 
Nej! Nu sätter jag ner foten för mig själv och säger som såhär: Det ska då fan inte köpas hem något godis, mer än 1 gång i veckan och det ska inte bakas något annat än bröd i detta hem.

Jag står inför ett stort och läskigt val. Antingen väljer jag att kasta mig ut och satsa fullt ut. Eller så väljer jag att stå kvar på samma plats och stampa. Vad skulle ni gjort?

Ska man följa sina drömmar och kasta sig ut?

 

Har alltid undrat vem jag är och vad som är jag. HÄR fick jag visst svar på det.
Nej men asså jag har alltid vetat på ett ungefär vad jag vill (sanningen är väl kanske egentligen att jag kom på det för ca. 1 år sedan). Det nedanstående jag markerat under "Karriärer som skulle passa dig" är något jag däremot många gånger gått och tänkt på att jag skulle passa som! Jo, men det är faktiskt sant! Och vad är jag idag?!

Jo jag utbildar mig ju faktiskt till personaladministratör (HR) och jag arbetatar i mitt eget företag som barnklädesdesigner. Jag har arbtetat som både eventpersonal, säljare och affärsbiträde. Jag är musikfantast men kanske ingen yrkesmusiker...mer hobbymusiker. Jag älskar att skriva (blogga). Jag har alltid älskat barn och gick delar av Barn&Fritidsprogrammet, vilket skulle kunnat lett mig in på lärarlinjen, men jag insåg att det inte är ett yrke som skulle passat mig trots allt. Jag är mor, men kanske ingen direkt hemmafru...Personlighetstypen stämmer relativt bra in den också. Riktigt spännande detta...och kanske också lite skrämande. Men nu behöver jag aldrig mer tvivla på vem jag är och vad jag vill.....?! 

"Din personlighetstyp:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker."

Har aldrig varit så förtvivlad i hela mitt liv! Trodde att jag allvarligt hade förlorat 15000:- på bara skit! Min soffa var helt förstörd av massa noppror och jag hade inte en aning om hur jag skulle få bort det!

Tills jag en dag på mitt tidigare arbete, Hemtex, gick förbi denna magiska maskin. Föreställ er sådär som i film, man går förbi, kommer på vad man sett, backar lite med ena ögonbrynet höjt och siktar in ögat. Vad var det nu jag såg? EN MASKINNOPPRARE?! Vaa?? FINNS det ens en sådan?? FÖR NITTIONIO KRONOR?! Jag snodde åt mig en direkt så att ingen annan skulle kunna hinna köpa den före mig (högst otroligt, då jag inte på mina 8 månader hade sett den innan i butiken, hur skulle då en kund ha sett det?!) och la den inne på lagret så länge. 

Direkt när jag kom hem satte jag igång den och började ansa min soffa! Det är helt klart den bästa investering jag någonsin gjort. Ja...om man nu bortser från vår lägenhet...och bilen då. Och våra möbler...men ni fattar! Men obs obs! Använd den inte på kläder av tunt material! Jag förstörde min tröja om än mer efter att ha provat att ta bort noppror på den. 

Men checka in dessa före och efterbilder på min räddade soffa: Den blev som ny! Jag kan lugnt säga att jag inte varit så lycklig på länge! Min fina howord-soffa ♥

 

Nu har jag (med hjälp av min superbästa bror som fixat småsaker) suttit och pillat lite med bloggen och jag känner mig riktigt nöjd med utseendet på den :) Nummer 1 för att motiveras att skriva i sin blogg är absolut att ha en design som man känner sig nöjd med och som för er känns trivsam och inbjudande att komma till.

 

Det här är vår balkong. Vi älskar belysning, ljus, betong, trä, ölflaskor och att inte ha det som alla andra ;) Här får ni inspireras av vår balkong från en kväll med tända ljus, vin, jordgubbar och choklad. 

 

Vi har haft en väldigt seg dag och varit inne hela dagen lång. Men inte jättekonstigt med tanke på väderskiftningen från världens underbaraste väder igår till världens mest grå himmel idag. Fy så trist! Till slut kände vi i alla fall att; nej! nu måste vi ut och få lite luft. Så trots att det ösregnade tog vi vagnen, regnskyddet, ett paraply, regnjackor och gummistövlar och gick en 4 km lång promenad i skogen, helt underbar luft var det!

Ian brukar alltid vilja köra vagnen själv nu för tiden. Vadå; sitta i vagnen?! pfft! Idag upptcäkte vi (läs Ian) även en ny rolig grej, som jag visade honom! Att blåsa bort de där vita som blir efter att maskrosen blommat. Det tyckte han var superroligt och försökte, för kung och fosterland, att blåsa på den själv. Tyvärr till förgäves, så jag fick ändå hjälpa honom. Men lika glad var han ändå!

 

Och så kommer sambon och säger att han visst hade gett över filmningen till min mormor på dopet när jag sjunger, när Ian började skrika, som ni hör så fint där och hela början blir misslyckad! ;) Här är den i alla fall! Jag är nöjd över mitt framträdande, med tanke på att jag hade varit förkyld hela veckan och inte visste om min röst skulle hålla! :)

Detta är den vackraste dopsång jag någonsin sjungit och jag hittade den spontant, tog fram text och ackord själv eftersom det inte fanns att hitta någonstans på internet.

På två dagar, har jag skrivit 3 prov. Igår, företagsekonomi och idag servicekunskap och samhällskunskap. Igår kväll när jag satt och kollade igenom samhällskunskapen kände jag att: Nej! Jag är verkligen inte redo att göra ett prov än. Så jag skrev till min studievägledare och sa att jag ville avboka det. Proven skulle göras mellan 9-13.30 idag. Jag började lugnt med servicekunskapen, som gick bra. När den var klar gick jag med sakta steg bort till studievägledaren och frågade om hon sett mitt mail. Det hade hon, men försent.

Jag fick ändå valmöjligheten att skjuta fram provet en vecka om jag ville....tillsammans med 3 till prov som jag har nästa vecka. Det kändes orimligt, så istället bestämde jag mig för att försöka skriva samhällskunskapen och i så fall göra en omprövning om det inte skulle gå vägen. 
"Jag och min lärare kommer bli väldigt besvikna på mig om jag visar på dåligt resultat eftersom jag har A i varenda inlämning" sa jag till studievägledaren, men menade ju givetvis egentligen till mig själv.

 

Jag gick in i salen igen, satte mig ner, öppnade bladet. 4 frågor. 4 SUPERENKLA frågor, eller för mig i alla fall. Fy TUSAN vad nöjd jag var. Jag vässade pennan och handen bara skrev. Provtiden var sammanlagt 3 timmar för båda proven. När det gått 1,45 var jag klar med båda proven! Nu får ni gissa hur jävla bra det kändes när jag gick därifrån! Jag överträffade helt klart mig själv med det provet eftersom jag inte hade pluggat till det alls. 

 

I helgen som var döptes min brorsson. Jag sjöng en väldigt vacker sång som heter "Skyddsängeln" för honom i kyrkan. Tyvärr så var Ian jättetrött och mammasjuk, så när jag skulle gå upp och sjunga började han gallskrika, Kim fick gå ut med honom och missade därför att filma det hela!

Efter ceremonin var det fika, precis så som det brukar vara :) jädrans vilket gott fika! Jag står i fikakön och min morbror ställer sig bakom mig och säger: "Herregud vad smal du blivit sen jag såg dig sist, Louice!"
"Ehm, jaha, tack, hehe   he" Det jag egentligen skulle sagt var: "Haha, ja jädrans vad lätt det är att dölja sina 13 överflödiga kilon", men det sa jag inte. Jag står där, generad, och tog emot komplimangen som jag inte alls är förtjänt av! Kände mig skitdum. Han skulle bara SE de 13 kilon som typ sitter runt mina höfter, min mage och min rygg som jag tryggt stopper ner i ett par höga byxor och en inte allt för åtsittande blus ;) det går tydligen att göra mycket!

Så nu funderar jag på att alltid klä mig i just de kläderna jag hade på dopet, så att jag alltid kan få såna oförtjänade komplimanger. För jag måste ändå medge att jag tog mig ett extra fikabröd och kände mig jävligt smal och nöjd den eftermiddagen! Hahah!

 

Det är underbart att bo i lägenhet, mitt emot en skog och med villagrannar! Vi har balkongdörren öppen och hör hur de klipper gräsmattan! Nostalgi ♥ 

Kim och jag turades om att vabba i början av veckan. Kim måndag, jag tisdag och onsdag för en snorig och hostig kille. Igår var han mycket bättre och det var en härlig förmiddag för en gångs skull på många dagar! Så vi passade på att gå över till skogen vi har rakt över gatan och gunga, öva balansgång och spela på skogens musikinstrument de satt upp för barnen :)