Ur alla dess synvinklar. NEJ, jag är inte sockerberoende, vem tusan har tutat i dig det? Jag bara...tycker det är kul och baka ... och kanske smaka lite ibland. Klart man måste smaka på sina mästerverk! 

Detta är i vilket fall "nyttig" bakning. Så kallad "raw"-bakning. Jag måste erkänna att innan jag började äta paleokost så tyckte jag detta med raw var största påhittet och satte mig inte heller in i det och tänkte att jag aldrig i livet skulle smaka på det. 

Men alltså, kom igen. Ni anar inte hur mycket goda kakor och andra gottigheter man kan göra genom inte ens en gnutta (raffinerat) socker! Helt fantastiskt vilka ersättningsprodukter man kan jobba med som inte alls är lika farligt som vanligt socker och vetemjöl. 

 

 

 

När jag var liten, var dessa mattor så otroligt APFULA i mina ögon. Usch, jag kunde inte förstå för mitt liv hur tusan man kunde ha en sådan matta i sitt hus. 

Konstigt det där...hur ögonen bara kan ändra smak sådär med tiden. Jag tycker dessa mattor är fantastiskt vackra och de skulle passa perfekt in i vår sekelskiftesstil vi håller på och renoverar huset till! 

 

Sitter och myser för mig själv, efter att lillan somnat och jag lyckats riva i rätt kartong bland alla 60 nere i källaren, för att bara hitta julstjärnorna! YES! 
Nu ska jag bara hitta den där andra julkartongen, eftersom jag gärna vill sätta en liten go tomte i fönstret bredvid julstjärnan också! Men det får jag ta imorgon eller så. Nu är jag nöjd att i alla fall en julstjärna är uppe i köket. Så kan jag mysa ner mig på en köksstol (!) och i alla fall låtsas att hela huset är julpyntat och klart. För inte är ju ens karln och stora barnet så man kan adventsmysa med julbak och sånt där, nejdå. Här sitter jag själv...som en gammal bitter tant.

 

Gardiner ska upp i fönstret också ja...just det! 

Jaha, jaa, då har jag avklarat det också. Sovit själv, i mitt stooora hus, alldeles själv (eller ja, med Joline också) i TVÅ nätter. Det trodde jag aldrig om mig själv! HA! Värst vad vuxenpoäng jag samlade på mig här känner jag. Kvällarna var helt klart lite läskigare och under natten kände jag mig trygg med ett baseball-trä brevid sängen, så var det liksom lugnt! He   hehe ... he. 

 

Jag hade tänkt jag skulle julpynta, spackla väggar, slipa väggar, måla väggar, slipa bord, slipa trappen...and you name it! Göra karln lite överraskad när han kommer hem igen. Som vanligt extremt optimistisk med tiden. Eller jag och jag. Jag har en dam här som styr. Är hon vaken ska hon ha uppmärksamhet, punkt slut. Jag får inte en syl i vädret! Så jag tänker att jag ska hinna massor. Men jag glömmer tydligen att jag har en bebis som kommer först. He    hehe.....he.
Givetvis har ungen också bara sovit en halvtimme i taget, hon som alltid brukar sova en låååång middagslur på typ 3h. Så blev det med den överraskningen. 

 

Efter en god banangrötfrukost, tycker Joline det är väldigt gott med vatten! Jag sitter och tittar på mitt flickebarn medan hon dricker och konstaterar att hon måste vara den finaste flickan i värlshistorien! SOM jag älskar detta nya barn vi skapat oss! Såna känslor. Jag som aldrig trodde jag skulle kunna älska ett till barn lika mycket, som jag älskar min älskade skrutt Ian! Men ack, så fel jag hade. Om möjligt är kärleken till båda mina barn, ännu starkare. Det är så, så obeskrivligt. Man måste själv vara förälder för att kunna förstå.

 

Jag har extremt starka julkänslor, detta år. Men eftersom ingenting är klart, kan jag inte börja julpyssla någonstans och göra adventsmysigt! Det gör fasen ont i mig! Julen är den mysigaste tiden på året tycker jag, för att sedan rivas ner drastiskt så fort den är över av min kära karl, haha. Nej men, det är så mycket känslor, spänningar, pysslande, ljusmys, härliga fredagkvällar, unt so weiter, så mycket nostalgi! Jag vill bara ha ett färdigt hus juuu! Vi har ju för tusan bjudait hit hela släkten på julfirande! 

   I huvudet har jag redan dukat upp och gjort mysigt, lagat all mat och all dessert! Det ska bli roligt att få hålla i det,  men jag hade som sagt önskat att få lägga lite mer tid på bara julen, än att stå med ett halvklart renoveringsprojekt! Såklart.

 

Äntligen har golvsliparna kommit hit och slipat upp golven igen! Nu blir det till att inhandla färg och måla skiten själv! Tur man har en "pappa" som är snickare och vet om de bästa materialen för att inte gör sig onödigt arbete!

   Tydligen ska Trestjerner vara den bästa färgen, där man egentligen bara behöver rugga upp den ytan man ska måla på innan, det behövs alltså ingen dunderslipning (vilket känns skönt för här är ingen som varit och slipat vår trapp som också ska målas. Den var ungefär lika dyrt att slipa den som att slipa alla golven i hela huset). , sen är det bara stryka golvet två ggr så ska det vara klart! Känns ju inte allt för svårt.

Lite sent, kommer dock min "pappa" och säger detta, hur lätt det är själv. Hade jag vetat det, hade jag övervägt att från början rugga upp och måla helvitt, istället för att betala dyra pengar till golvslipare, som ändå inte kan vitlasera snyggt. Jaja, nu är man en erfarenheter rikare och några (ganska många) tusenlappar fattigare!  

Min mamma blev 51 år ung i fredags! Hipp hipp hurra! Ikväll var vi och firade henne, åt ute och gav present! Hon fick fyra av varje av dessa underbara koppar och assietter av oss. Något jag helst av allt hellre hade velat ställa i mitt eget köksskåp! Får nog bli till att införskaffa sådana i ett senare skede! 

 

 

 

 

Jag verkligen ÄLSKAR bröd! Jag är värsta brödomanen. Men inom paleokost "får" man inte äta "vanligt bröd", eftersom man inte använder sig av spannmål och därmed mjöler från alla dess slag. Därför får man mixtra sig fram med olika sortes tillåtna mjöler eller andra konsistensgivare! Exempel på mjöler man kan baka på är; mandelmjöl, hasselnötsmjöl, topiacamjöl, sesammjöl, kokosmjöl eller andra frö/nöt-mjöler. Man kan även baka på pofiber, vilket jag nu har provat. Hittills tycker jag att detta är det godaste brödet inom paleo. Nötmjöler kan lätt bli "svampaktiga" i konsistensen och det gillar jag verkligen inte! 

 

Såhär såg det ut på vår byrå i lägenheten. Jag längtar sååå tills jag får börja inreda här hemma. När all målning överallt är klart! Idag är svärfar här och hjälper till att gipsa klart vardagsrummet och lekrummet. Vi är så tacksamma för all hjälp vi får från släkt när motgångarna kommer mot oss ♥

 

Vi fick ju ta beslutet att sätta renoveringsgips överallt, eftersom mina leder inte klarade av att bredspackla, alla målerifirmor/snickare är extremt fullbokade fram till nyår (pga. att rotavdraget ju sänks) och det skulle i vilket fall som helst, bli billigare att gipsa än att anlita någon att bredspackla. Så blev det med det. Och vissa ställen är svårare att gipsa på än andra. Typ vårt rum, som vi fick hit byggubbar för att göra i alla fall, då reglarna satt helt jättetokigt. Kim och jag fattade då givetvis ingenting var vi skulle skruva någonstans. Ringde då min "pappa", som tacksamt löste problemet åt oss genom att skicka hit sina gubbar. Jag vill ju börja julpynta nu! Tänk om vi inte hinner klart till jul liksom. Vi som bjudit hit hela släkten på julfirande!! Det blev en liten parentes i inspirationsinlägget visst! 

 

 

Jag och min kära karl. Fick lite ryck igår och gick loss med telefonkameran (därav den dåliga kvalitén i ett mörkt rum), hehe. Bjuder på att visa en av de sidor av hur vi kan vara här hemma! Det började med att jag satt och stickade, på en mössa som ska bli till Ian och skulle på skoj prova den på Kim, sen ballade det ur. 

 

I två och något som känts som lååånga veckor, har jag varit nära på att ge upp varje dag, då Joline inte (såklart) förstått hur hon ska svälja maten jag ger henne i smakportioner. Tesked med olika smaker i två veckors tid, ibland två ggr per dag bara för att hon ska få öva lite. 

Jag helammar ju fortfarande eftersom jag tycker det varit väldigt bekvämt men också för att hon varit mätt och nöjd och vuxit på både längd och bredd, precis som hon ska. Denna gång har jag inte alls känt mig lika stressad över att mitt barn ska börja äta mat, som jag var med Ian.

   Det är alltså första gången hon fick smaka på vanlig mat för två veckor sedan. EN gång på dessa två veckor lyckades jag få i henne två teskedar med "paleoghurt" (hemmagjord "yoghurt", gjord på avokado, banan, blåbär och kokosolja) men alla andra gånger har hon bara inte förstått och tittat på mig som om hon försöker säga:

"Alltså vad tusan är det du försöker göra mamma?!"

 

Meeeeen så IDAG bara föll poletten ner och imorse bara började hon svälja! En liten bananstump och nu på eftermiddagen en tredjedels mixad palsternackaportion. Och plötsligt tycker hon det är jättegott med mat, verkar det som. Alltså, den lättnaden man känner ... obeskrivlig, och antagligen bara något en förälder förstår! Man känner typ - herregud, mitt barn kommer aldrig någonsin lära sig äta. Jag kommer få amma henne livet ut. He    he. Vilket jag också ju förstår att det inte riktigt alls skulle bli så, men ändå. Känslan. Liksom.

Den är nu som bortblåst!

 

 

 

 

Ian älskar snö! Som han längtat efter den "försenade" snön! Och äntligen låg det ett lätt snötäcke över vår gräsmatta imorse! Och Ian väcker mig med världens gladaste tjutande, men viskande toner, lätt studsande på tårna:

"Mamma, mamma, TITTA det har kommit snööö!" 
Eftersom vi alla sover i samma rum vet han att han måste viska på morgonen om Joline sover, trots att han var så ivrig, så viskade han. Gullepojken! 

 

När vi gick vår förmiddagspromenad idag så pratade vi om snön. Ian och Joline sitter i vagnen och jag hör ian säga något. 

"Vad sa du Ian? Mamma hörde inte riktigt"

"Nej jag sa till himlen"

"Hihi, jaså, vad sa du till himlen?"

"Jag sa: Nu du himlen, tycker jag att du ska ta och regna lite mer snö"

 

Han är för go just nu, med alla nya, roliga och konstiga meningar som kommer ur hans mun ♥

 

 

 

 

Nu till "Rosa rummet" , som ska bli Jolines rum. Återigen furu - ja, hela övervåningen är i furu! Och som jag tidigare nämnt är jag allergisk mot obehandlad furu! 

 

Detta är "gröna rummet", det som ska bli Ians rum. Furu furu furu! Överallt på HELA övervåningen är det furu...obehandlad. Jag gillar inte obehandlad furu. Det är något ni kommer att märka... varefter ;)

 

 

...och lära sig krypa! Det går sådär. Joline tyckte detta var ett något frustrerande läge! 

Idag blir min lilla sockerärta hela 7 månader! Helt otroligt. I 7 månader har vi haft denna lilla tös och inte har jag fattat än att jag varkn har en liten bebis, eller att det är en dotter vi skapat oss. I hela mitt liv hade jag föreställt mig att jag skulle bli tvåpojksmamma! Men så blev det ju inte!

   Fröken här är väldigt bestämd och visar vad hon vill. Hon har ju nu de där extremt långa armarna som når allt och blir väldigt frutrerad om hon inte får ta något som ligger på bordet eller om något på golvet ligger för långt ifrån. Säger till när storebror blir för mycket, som gärna pussas och pusssas och pussas och kramas hela tiden. Väldigt gulligt men jag förstår att även en bebis kan tycka att det blir för mycket ibland! För övrigt är hon världens goaste bebis som ALLTID är glad. Hon går helt i storebrors fotspår. Hon sover sådär bra på nätterna. Vaknar MINST 2 ggr varje natt. Börjar bli tröttsamt för mamman att inte få sova ordentlugt! Tur jag njöt som bara den av att just få sova innan hon kom ut! Jag visste vad jag ev hade att vänta mig. 

   Hon sitter stadigt och vill gärna leka med storebrors leksaker, vilket han tycker är lite sådär. Det kommer ta ett tag för honom att vänja sig att dela med någon mer här hemma. Hon börjar nu försöka komma upp i kryparställning när hon ska försöka ta något men hon fastnar i halvläge.

   Hon helammas fortfarande och är inte superintresserad av mat. Vi kämpar på med våra teskedssmakisar, där hälften spottas ut och andra hälften är på bordet, händer och golvet!

   Hon charmar alla man går förbi och spricker alltid up i ett leende är någon ger henne uppmärksamhet.

Allt som allt tycker jag hon är en väldigt lätt bebis, som sagt, precis som storebror ♥ Jag önskar jag hade dokumenterat mer om henne på bloggen som med Ian. Det är alldeles för lätt att glömma. Andra barnet liksom bara hänger med.  

 

Jag älskar verkligen frukost och trots att paleokost inte är någon direkt frukostvänlig livsstilsdiet, där man gärna förespråkar att äta varm mat till frukost, så måste det vara fler än jag som övergått till paleo som ÄLSKAR frukost?! 
   Jodå, så är det såklart. Därför testar jag mig fram bland etthundramiljarder olika sidor för att få nya tips på hur man kan variera sin frukost. 
   Jag har fram tills för typ en vecka sedan ätit en helt underbar nötgröt, i stort sett varje morgon, men efter lite mer spån har jag nu fått veta att de nötmjöler man köper på butiken inte är lika bra som om man skulle göra eget nötmjöl. Det eftersom nötter och frön ska blötläggas innan det avnjuts! Mer om det kan ni läsa om här, då jag inte gjort något eget inlägg om det än.

   Det jag snabbt kan förklara med lätta ord, är att nötter och frön som inte är blötlagda innehåller mycket fytinsyra som i sin tur hämmar upptaget av viktiga mineraler som tex. järn och zink! Inte bra med andra ord. Men! Man kan såklart köpa egna nötter och frön och blötlägga och sen mixa till eget mjöl. Det har jag testat och det är superenkelt att göra! Då är det mindre "farligt" att äta ett par gånger i veckan!  

 

I alla fall denna morgon, testade jag en grön smoothie-bowl. Den får kanske 2,5/5 i betyg. Med andra ord, inte överexalterad, men det kan ha att göra med ingredienserna jag hade i. Så än ger jag inte upp på denna, utan prover med andra ingredienser nästa gång istället!

 

Med tolv stycken utspridda fruktträd i trädgården och en stor jäkla gräsmatta, på det lite vindpustar är det ett rent veckoprojekt att räfsa löv i min nya, obekanta trädgård! Det kommer ta tid att förstå att jag har en egen trädgård att gå o pnula i! Svettigt, med bra motion och jäkligt härligt med vädret som tillåter att va ute! Det är nu jag känner att vi har gjort så rätt! Så underbart att gå ut och fixa i trädgården helgdagar såhär. Frisk luft utan att behöva gå till lekparken eller gå en promenad eller vad man nu behövde göra för att gå ut när man bodde i stan. 

Herre.Jisses! Jag har nog ätit den godast frukosten i mitt liv. Denna kommer införas som helgfrukost, v a r j e helgdag och kanske någon vardag med! Hihi! 

 

När man är sjuk i vattkoppor, men lika pigg för det -och givetvis feberfri- då får man ta sig ut och bygga upp rymdraketen som Ian fått för sig att den försvunnit från baksidan av vår trädgård! Haha! "Den har försvunnit" fick vi höra "Vi måste nog bygga en ny". Jaja, inte för jag visste att vi hade en innan, men säger han det så! Bara sätta igång. Far och son byggde en raket för att kunna ta sig, åtminstone till månen, medan jag krattade klart löv i trädgården! Det kan jag säga, är något jag förstått dessa dagar - är ett veckoprojekt med alla våra fruktträd!

 

- "Det var då inget vi kunde göra när vi bodde i lägenheten minsann, du, Ian" sa jag till min son som varit lite halvmed på att flytta till hus från vår trygga lägenhet. Men där höll han minsann med! Yes! 1-0 till mig!

 

Sonen har fått vattkoppor! Yes! Eller något. Jag är glad att han får det nu..var lite orolig att han skulle bli för gammal. Något man inte ska göra, som alla andra gånger är ju att gå in och läsa på google vad som kan hända. I vilket fall inte jag som är lite nojjig av mig! Stackars liten har haft feber hela natten och idag! Hoppas nu verkligen det läker ut till fotograferingen på torsdag nästa vecka, som blivit över en månad försenad för fotografen på dagis var sjuk sist :( 

 

Ian bestämde sig för att åka till sin mormor och morfar den här helgen. Bara sådär. Snopet värre. Han har aldrig sovit borta förut om han inte "behövt" och då har det varit väldigt jobbigt på kvällarna och han har saknat mamma och pappa väldigt, väldigt mycket. Men plötsligt saknade han mormor och morfar så mycket och valde själv att åka till dem och sova där. I TRE nätter! Det var läskigt tomt, hemskt att säga att det samtidigt kändes som vi behövde en liten paus från all 3-årstrots och bara få ha lite egentid med Joline, men även med varandra.

   Herregud, att ha hand om en liten bebis är ingenting mot att ha två barn märkte vi nu! Hihi! 

 

Det gjorde att Joline fick fira sin första "Fars dag" själv med sin pappa och pappan sin första fars dag med två barn, bara med ett barn! Han fick en god frukost, två paket; en pappamugg och en morgonrock i ekologisk bomull från Åhlens och märket "VIDE", samt en mysig kväll med sina flickor.

 

När jag åkte och hämtade Ian på morgonen så tittade han bara på mig när jag glatt vinkade genom mammas (mormors) bilfönster. Sedan brast han ut i total storgråt och bara: "MAAAAMMMMAAAAA!!!" Han kom då på hur mycket han hade saknat mig. Lilla godingen, vi myste en lååååång stund i mormors bil innan vi hoppade över till våran för att styra kosan mot Linköping igen, för att skippa dagis och åka mot biblioteket o mysa järnet!