Ja, eller något sånt måste det väl kallas, när man fått veta att den migränliknande huvudvärken, att ögonen inte hänger med när jag läser, "kletar ihop sig", blir suddiga och att Ian blir suddig när han kommer för nära mitt ansikte beror på att jag tydligen fått brytningsfel och är översynt PLUS behöver läsglasögon. Det konstaterade min optiker igår när jag var och gjorde en ny synundersökning. 

Känns ju lättsamt, eftersom mitt lilla hypokondriska huvud hela tiden tänkt att det med all säkerhet är en tumör som sitter och lurar där bakom. Nu får vi se om allt blir bättre med rätt ögon, bettskena på natten (eftersom jag tydligen pressar tänder väldigt hårt) och massage. Hoppas hoppas! 

Nu ska det bara väljas ut rätt bågar med! Känns svårt... riktigt svårt, faktiskt. Det är ju något jag kommer använda ofta liksom. Något som ska bli en del av mig (?) Här är ett förslag jag tagit hem och provat, en av sex...man fick bara ta hem fyra...egentligen, men hon hade förståelsen för mig, hon i butiken! Ha! Sen ska man ba slänga ut några tusen för att ens kunna se och fungera normalt med. Sjukt.

 

Joline säger MAMMA OCH PAPPA, aaaaaah! Vad hände med vår bebis?!?!? Stoppa tiden, någon!

 

Mmmumma, gjorde en riktigt god smoothie till frukost imorse! Till det kokade jag ett ägg, som är köpt från vår granngård och självklart KAFFE :) Ingen morgongas utan kaffe i starten! 

 

 

Ur alla dess synvinklar. NEJ, jag är inte sockerberoende, vem tusan har tutat i dig det? Jag bara...tycker det är kul och baka ... och kanske smaka lite ibland. Klart man måste smaka på sina mästerverk! 

Detta är i vilket fall "nyttig" bakning. Så kallad "raw"-bakning. Jag måste erkänna att innan jag började äta paleokost så tyckte jag detta med raw var största påhittet och satte mig inte heller in i det och tänkte att jag aldrig i livet skulle smaka på det. 

Men alltså, kom igen. Ni anar inte hur mycket goda kakor och andra gottigheter man kan göra genom inte ens en gnutta (raffinerat) socker! Helt fantastiskt vilka ersättningsprodukter man kan jobba med som inte alls är lika farligt som vanligt socker och vetemjöl. 

 

 

 

När jag var liten, var dessa mattor så otroligt APFULA i mina ögon. Usch, jag kunde inte förstå för mitt liv hur tusan man kunde ha en sådan matta i sitt hus. 

Konstigt det där...hur ögonen bara kan ändra smak sådär med tiden. Jag tycker dessa mattor är fantastiskt vackra och de skulle passa perfekt in i vår sekelskiftesstil vi håller på och renoverar huset till! 

 

Sitter och myser för mig själv, efter att lillan somnat och jag lyckats riva i rätt kartong bland alla 60 nere i källaren, för att bara hitta julstjärnorna! YES! 
Nu ska jag bara hitta den där andra julkartongen, eftersom jag gärna vill sätta en liten go tomte i fönstret bredvid julstjärnan också! Men det får jag ta imorgon eller så. Nu är jag nöjd att i alla fall en julstjärna är uppe i köket. Så kan jag mysa ner mig på en köksstol (!) och i alla fall låtsas att hela huset är julpyntat och klart. För inte är ju ens karln och stora barnet så man kan adventsmysa med julbak och sånt där, nejdå. Här sitter jag själv...som en gammal bitter tant.

 

Gardiner ska upp i fönstret också ja...just det! 

Jaha, jaa, då har jag avklarat det också. Sovit själv, i mitt stooora hus, alldeles själv (eller ja, med Joline också) i TVÅ nätter. Det trodde jag aldrig om mig själv! HA! Värst vad vuxenpoäng jag samlade på mig här känner jag. Kvällarna var helt klart lite läskigare och under natten kände jag mig trygg med ett baseball-trä brevid sängen, så var det liksom lugnt! He   hehe ... he. 

 

Jag hade tänkt jag skulle julpynta, spackla väggar, slipa väggar, måla väggar, slipa bord, slipa trappen...and you name it! Göra karln lite överraskad när han kommer hem igen. Som vanligt extremt optimistisk med tiden. Eller jag och jag. Jag har en dam här som styr. Är hon vaken ska hon ha uppmärksamhet, punkt slut. Jag får inte en syl i vädret! Så jag tänker att jag ska hinna massor. Men jag glömmer tydligen att jag har en bebis som kommer först. He    hehe.....he.
Givetvis har ungen också bara sovit en halvtimme i taget, hon som alltid brukar sova en låååång middagslur på typ 3h. Så blev det med den överraskningen. 

 

Efter en god banangrötfrukost, tycker Joline det är väldigt gott med vatten! Jag sitter och tittar på mitt flickebarn medan hon dricker och konstaterar att hon måste vara den finaste flickan i värlshistorien! SOM jag älskar detta nya barn vi skapat oss! Såna känslor. Jag som aldrig trodde jag skulle kunna älska ett till barn lika mycket, som jag älskar min älskade skrutt Ian! Men ack, så fel jag hade. Om möjligt är kärleken till båda mina barn, ännu starkare. Det är så, så obeskrivligt. Man måste själv vara förälder för att kunna förstå.

 

Jag har extremt starka julkänslor, detta år. Men eftersom ingenting är klart, kan jag inte börja julpyssla någonstans och göra adventsmysigt! Det gör fasen ont i mig! Julen är den mysigaste tiden på året tycker jag, för att sedan rivas ner drastiskt så fort den är över av min kära karl, haha. Nej men, det är så mycket känslor, spänningar, pysslande, ljusmys, härliga fredagkvällar, unt so weiter, så mycket nostalgi! Jag vill bara ha ett färdigt hus juuu! Vi har ju för tusan bjudait hit hela släkten på julfirande! 

   I huvudet har jag redan dukat upp och gjort mysigt, lagat all mat och all dessert! Det ska bli roligt att få hålla i det,  men jag hade som sagt önskat att få lägga lite mer tid på bara julen, än att stå med ett halvklart renoveringsprojekt! Såklart.

 

Äntligen har golvsliparna kommit hit och slipat upp golven igen! Nu blir det till att inhandla färg och måla skiten själv! Tur man har en "pappa" som är snickare och vet om de bästa materialen för att inte gör sig onödigt arbete!

   Tydligen ska Trestjerner vara den bästa färgen, där man egentligen bara behöver rugga upp den ytan man ska måla på innan, det behövs alltså ingen dunderslipning (vilket känns skönt för här är ingen som varit och slipat vår trapp som också ska målas. Den var ungefär lika dyrt att slipa den som att slipa alla golven i hela huset). , sen är det bara stryka golvet två ggr så ska det vara klart! Känns ju inte allt för svårt.

Lite sent, kommer dock min "pappa" och säger detta, hur lätt det är själv. Hade jag vetat det, hade jag övervägt att från början rugga upp och måla helvitt, istället för att betala dyra pengar till golvslipare, som ändå inte kan vitlasera snyggt. Jaja, nu är man en erfarenheter rikare och några (ganska många) tusenlappar fattigare!  

Min mamma blev 51 år ung i fredags! Hipp hipp hurra! Ikväll var vi och firade henne, åt ute och gav present! Hon fick fyra av varje av dessa underbara koppar och assietter av oss. Något jag helst av allt hellre hade velat ställa i mitt eget köksskåp! Får nog bli till att införskaffa sådana i ett senare skede! 

 

 

 

 

Jag verkligen ÄLSKAR bröd! Jag är värsta brödomanen. Men inom paleokost "får" man inte äta "vanligt bröd", eftersom man inte använder sig av spannmål och därmed mjöler från alla dess slag. Därför får man mixtra sig fram med olika sortes tillåtna mjöler eller andra konsistensgivare! Exempel på mjöler man kan baka på är; mandelmjöl, hasselnötsmjöl, topiacamjöl, sesammjöl, kokosmjöl eller andra frö/nöt-mjöler. Man kan även baka på pofiber, vilket jag nu har provat. Hittills tycker jag att detta är det godaste brödet inom paleo. Nötmjöler kan lätt bli "svampaktiga" i konsistensen och det gillar jag verkligen inte! 

 

Såhär såg det ut på vår byrå i lägenheten. Jag längtar sååå tills jag får börja inreda här hemma. När all målning överallt är klart! Idag är svärfar här och hjälper till att gipsa klart vardagsrummet och lekrummet. Vi är så tacksamma för all hjälp vi får från släkt när motgångarna kommer mot oss ♥

 

Vi fick ju ta beslutet att sätta renoveringsgips överallt, eftersom mina leder inte klarade av att bredspackla, alla målerifirmor/snickare är extremt fullbokade fram till nyår (pga. att rotavdraget ju sänks) och det skulle i vilket fall som helst, bli billigare att gipsa än att anlita någon att bredspackla. Så blev det med det. Och vissa ställen är svårare att gipsa på än andra. Typ vårt rum, som vi fick hit byggubbar för att göra i alla fall, då reglarna satt helt jättetokigt. Kim och jag fattade då givetvis ingenting var vi skulle skruva någonstans. Ringde då min "pappa", som tacksamt löste problemet åt oss genom att skicka hit sina gubbar. Jag vill ju börja julpynta nu! Tänk om vi inte hinner klart till jul liksom. Vi som bjudit hit hela släkten på julfirande!! Det blev en liten parentes i inspirationsinlägget visst! 

 

 

Jag och min kära karl. Fick lite ryck igår och gick loss med telefonkameran (därav den dåliga kvalitén i ett mörkt rum), hehe. Bjuder på att visa en av de sidor av hur vi kan vara här hemma! Det började med att jag satt och stickade, på en mössa som ska bli till Ian och skulle på skoj prova den på Kim, sen ballade det ur. 

 

I två och något som känts som lååånga veckor, har jag varit nära på att ge upp varje dag, då Joline inte (såklart) förstått hur hon ska svälja maten jag ger henne i smakportioner. Tesked med olika smaker i två veckors tid, ibland två ggr per dag bara för att hon ska få öva lite. 

Jag helammar ju fortfarande eftersom jag tycker det varit väldigt bekvämt men också för att hon varit mätt och nöjd och vuxit på både längd och bredd, precis som hon ska. Denna gång har jag inte alls känt mig lika stressad över att mitt barn ska börja äta mat, som jag var med Ian.

   Det är alltså första gången hon fick smaka på vanlig mat för två veckor sedan. EN gång på dessa två veckor lyckades jag få i henne två teskedar med "paleoghurt" (hemmagjord "yoghurt", gjord på avokado, banan, blåbär och kokosolja) men alla andra gånger har hon bara inte förstått och tittat på mig som om hon försöker säga:

"Alltså vad tusan är det du försöker göra mamma?!"

 

Meeeeen så IDAG bara föll poletten ner och imorse bara började hon svälja! En liten bananstump och nu på eftermiddagen en tredjedels mixad palsternackaportion. Och plötsligt tycker hon det är jättegott med mat, verkar det som. Alltså, den lättnaden man känner ... obeskrivlig, och antagligen bara något en förälder förstår! Man känner typ - herregud, mitt barn kommer aldrig någonsin lära sig äta. Jag kommer få amma henne livet ut. He    he. Vilket jag också ju förstår att det inte riktigt alls skulle bli så, men ändå. Känslan. Liksom.

Den är nu som bortblåst!